Vad händer?
Igår hittade jag ytterligare en deltid som jag sökte. Ekonomijobb det också förstås... Bokföring, rapportering m.m. lite allmän support.... Får en att hoppas igen...
Nackdelen med att ha arbetat där jag arbetat i 6år är att man kan inte sluta där. För att alla som slutat där finns det absolut ingenting gott att säga.
En tidigare anställd,som förvisso fick gå pga arbetsbrist, som nu arbetar på ett företag som leverantör åt "mitt gamla jobb", han får inte komma in i lokalerna. Inte ens om han har varor med sig...
6 år av mitt liv på detta ställe känns som om de aldrig borde ha funnits. Det känns som om jag aldrig kommer att få bära frukt av allt som jag faktiskt gjort för det företaget. Mina meriter ligger hos någon som nu aldrig skulle säga ett enda gott ord om mig. Jag har ju inte ens fått en tjänstgöringsintyg. Ska jag vara ärlig så vet jag inte ens om jag orkar slåss på dessa villkor. Det känns som 6 förlorade år, där någon verkligen har tagit allt och jag har absolut ingenting att hämta.
Så visst är det bara att söka jobb när ens självkänsla och allt självförtroende har fått gå på plankan...
Åh..Anna upp med hakan! Hoppas du inte blev ledsen på mig, jag menade absolut inte att förringa din sits just nu. Förstår att det måste vara jätte jobbigt, vill liksom försöka peppa och stötta dig men vet inte riktigt hur?!
Många kramar till dig!
Enligt lag ska de lämna arbetsgivarintyg samt betyg om du ber om det... om de inte gör det så kan du ju alltid vända dig till facket så ska de sköta grovarbetet åt dig...En referens behöver inte alltid vara ens fd chef, utan det duger gott med en arbetskollega... Och jag är oxå en mästare på att efterkonstruera saker... som tex varför jag inte kan äta svamp... ;)
Kram och lycka till...
Det kommer att reda ut sej,för visst får Du ett nytt
jobb.Tråkigt att sluta en anställning med negativa
tankar,de´är lätt dom förföljer.Håller mina tummar
på Dej.Du kanske ska öppna enskild firma igen??
Du har stor kapacitet.
Du har inget att ångra...sök på nytt!
Visst får självförtroendet sig en törn men du vacklar en stund för att sen återfå balansen och gå med rak och stolt rygg!
Styrke-kram
Usch, jag förstår vad du menar. Har själv varit på en sådan hemsk arbetsplats. Massor av avundsjuka och revirpinkande. Slutade där för tre år sedan och har ännu inte fått något betyg.
Nu har jag ett trivsamt jobb, men tyvärr en usel lön. Men hellre det än tvärtom... tror jag :-)
Sv: Ja du, det är otroligt skönt att slippa jobb-soffan! Man låg ju där på helspänn eftersom man var rädd att bli upptäckt av någon nattvakt eller morgonpigg kollega. Fy. Obekvämt var det också.
Jo, det stämmer att jag hyr av den där konstiga tjejen :-S Men det känns ändå som ett bättre alternativ än att bo hos min mamma. Nu budar jag för fullt på en ny lägenhet, så till helgen vet jag om det blir något eller ej. Du får hålla en tumme! :-)
Kram,
Eva
