Anna ☼

Under min 1 timmespromenad idag tillsammans med gubben och vår Asta gick vi på en man, gick på o på, vad jag menar är att vi mötte en man i spåret.
Asta gick lös brevid oss och ägnade inte denna man något som helst intresse och det gjorde inte vi heller. Men det visade sig inte vara ömsesidigt. Han höll på att gå upp i atomer för att Asta gick lös. Gav oss en föreläsning om att man inte får ha hund lös och att han minsann inte ville ha lösa hundar inne på sin tomt och han hade minsann en tvååring hemma som han var väldigt rädd om...Jag stod mest och gapade av förvåning över detta utbrott, men min kära make kan ju inte ge fan i att ge svar på tal, han fixar inte det där med att fortsätta gå och totalt ignorera personen  ( vilket kan ge ännu högre blodtryck hos motparten många gånger) så det resulterade i att karln tog ett foto som han dessutom tackade för :O. Gudarna vet vad han ska använda det till?
Ja, jag vet att det råder ett strikt hundägaransvar, men det har man oavsett om hunden är kopplad eller inte. Hade Asta sprungit  på honom och velat hälsa, eller om hon faktiskt gått in på hans tomt där hans två år gamla barn befann sig då hade jag förstått honom. Det kändes som om han redan var arg på något och vi var bara ursäkten på att få skälla ur sig och skaffa sig ett case.
 
Jag ogillar hundägare som alltid säger att "hon/han är snäll".. eller "så brukar hon/han aldrig göra" "hon/han har aldrig förr tidigare... " osv. Är man hundrädd och det kommer en lös hund rakt emot en spelar det ingen roll om ägaren står 200m längre bort och skriker att den är snäll, det är ett hån och det är detsamma som att säga "jag bryr mig inte om att fostra hunden i lydnad" för visst hade det varit snyggare att kalla in hunden? och du ka ge dig fan på att en hundägare som säger de andra fraserna säger samma sak vid alla sina lösa promenader med sin hund, för det är precis så hunden brukar göra. 

Just av dessa anledningar, vill jag bara påpeka, brukar jag ytterst sällan ha våran hund lös. Just idag uppförde hon sig exemplariskt och det händer allt oftare numer, men hon är långt ifrån 100%. Men när husse ska gå med, då ska hunden alltid vara lös. 
Jag som sedan ska ut o springa/gå i spåret får skämmas, för det lär väl inte vara sista gången man "gick på" denna mycket arga, medelåldriga man? Ska jag behöva vara rädd för honom i spåret? Vad är en hund i jämförelse att vara rädd för?