Kan inte sova...

... Nä faktiskt... Vaknade av att jag var törstig vid 04.30... Sedan var det kört.
Tassar runt som en Indian i ett helt nedsläckt hus för att ingen ska vakna. Till vilken nytta kan man ju undra när jag nu sitter i soffan och hostar.
Tur ändå att jag inte åkte iväg och var social på något Tantläger i helgen, Hostatackerna är inte att leka med. Har däremot inte tagit någon Ibumetin (eller vad de nu heter) sedan natten till igår, så kanske håller jag på att repa mig?

Igår kom min gamla arbetskamrat Daniel med familj till stallet och hälsade på. Mattias har ett stort handikapp som gör att han kräver mycket omsorg och 100% närvaro hela tiden. Mattias fick rida Gulliver, men snålblåst gjorde att han inte orkade särskilt länge. Fashinerande att han så fort han kom upp i sadeln rättade till sitsen så han kände att han var i balans, sedan var det bara att gå. Naturligtvis med Danne och Sari på var sida om han skulle få en kramp. Det är ju lite fallhöjd även från Gulliver.

Efter detta trevliga besök tog jag en promenad med Varre. Jag kan inte se någon som helst hälta i skritt. Jag tycker att det är svårt att springa baklänges och titta på hur hon rör sig, men då jag sprang brevid hörde jag ingen ojämnhet i nedsättningen av hovarna... Ni vet... likväl på hästar som på människor kan man höra om de är halta... 31, 31, 31...
Jag ska bara kurera mig så pass att jag orkar sätta på en sadel och komma ut och skritta henne. Jag känner med detsamma om hon inte är helt ok... Nu har hon snart varit halt i 2 veckor. Rebecca var och kollade henne i tisdags och tyckte att hon mest kunde se att hon markerade i starten vid trav, men kanske en halvgradig hälta (skalan går till 5 där fem betyder att de inte stödjer alls på benet) men som Rebecca sa, inte rida på det iaf även om den knappt är märkbar. Hovis satte på hela sulor fram i tisdags, det är tydligen inte alls ovanligt med halta hästar nu då hagarna varit så leriga. Leran och det ständigt blöta mjukar upp hoven så att den inte orkar stå emot tramp på stenar mm. Detta gör att de kan få någonting som kallas för Stengalla, en blödning (blåmärke) inne i hoven som gör att de bli halta, ofarligt och det klingar av på 2-3 veckor. Jag är dock tveksam till att det var just detta som var orsaken, då hade hon inte blivit haltare när jag kortade upp tygeln, men det är skönt att kunna utesluta någonting iaf.
 Nu går hon på en Dewils Claw roth-kur och jag har satt in glucosamin som kosttillskott igen. Vi får se hur det går helt enkelt :)

Nu ska jag prova att sova en stund, för nu börjar jag bli trött...

Kommentarer
Postat av: tant-åsa

Nästa gång är du med!

2011-12-11 @ 18:23:14
Postat av: Vonne

Skönt att både du och Varre är på bättringsvägen :)

Trist att du missade tantlägret :(

2011-12-11 @ 21:17:46
URL: http://vonnes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0