Anna ☼

Inser att det nu är väldigt länge sedan jag uppdaterade bloggen. Inte för att det varit direkt händelselöst. Jag har bara inte orkat författa mig igenom ett inlägg.... Inte ens det mest korta man kan tänka sig. Istället kommer här ett vansinnigt långt ;)

Idag är jag hemma och är sjuk (fortfarande)... Ont i halsen och ryggen och aningens feber. Ryggen har egentligen inte varit helt ok sedan flera veckor tillbaka. Först nu misstänker jag att det kanske hänger ihop med ont i halsen och feber som jag utvecklade i slutet av förrra veckan. Ett långdraget virus? Inte blev det väl bättre av att jag i söndags (i skyfall från himlen) stod hinderdomare hela förmiddagen på vår fälttävlan vi arrangerade tillsammans med Stockholms fältrittklubb och Livdragonerna på Ryttarstadion. Blöt in på bara BHn. Trots att jag hade lånat Raouls Patagonia(?)-regnställ, byxor, en extra jacka under regnställlet... det finns ingenting som orkar hålla det blöta undan bättre än det materiel som man klädde barnen i då de skulle ut och leka då de var mindre... Nämligen galonkläder... Så är det någon som vet var man hittar denna barnutrustning i vuxenstorlek... hör för guds skull av Er :)

Jag har tävlat... På Överby, Sollentuna. Resultatmässigt gick det snarlikt de andra gångerna. Men jag har aldrig någonsin varit så besviken då jag lämnade banan. Så nära tårarna. Och jag som aldrig riktigt förstått hur man kan bli så besviken över sin egna prestation. Nu fick jag känna på det också...Anledningen till detta var nog bara att framridningen gick så himla bra. Hon var med mig hela tiden. Vi gjorde allt, precis allt, rätt och det var en fröjd att rida min stora, långa häst (sagt med mycket kärlek). Tyvärr filmade inte mitt älskade barn framridningen, utan bara det som kändes som den största katastrofridningen jag gjort.
Väl inne på banan tappade jag all ridning. Jagtyckte at bokstäverna fullkomligt rusade mot oss. Jag vet att jag tänkte att jag måste göra något. Men jag var som paralyserad, jag kände att jag verkligen behövde göra något, men vad? Hästen lång och stark och inte alls samma följsamma individ som på framridningen. Jag kunde inte lösa uppgiften och medan bokstäverna och nästa rörelse fullkomligt stormade emot oss, föste jag runt min häst på banan med handbromsen i.
Jag saknade den där rösten i mitt huvud som sa åt mig att rida framåt... Utan takt, tempo och framåtbjudning finns det ju ingenting att fånga upp. Jag vet ju det... Men inne på banan kunde jag inte klura ut det. Hur svårt ska det vara?

Detta kändes som det mest misslyckade jag gjort i tävlingssammanhang. Jag vet ju att vi kan, det märkte jag om inte annat på framridningen. Då jag hämtade mitt protokoll blev jag ändå glatt överraskad... 7-or i galopprogrammet i båda varven... Sedan var där 5or och några 4or... tror att det var någon enstaka 6a med också... Men ok... 54% får jag vara nöjd med, fast hade jag ridit som jag red på framridningen hade jag nått mitt mål denna säsong... att rida en LB:2 på åtminstånde 60%. Får dock känna mig nöjd med att något gick bra och just denna dag var det framridningen, någonstans måste man ju börja :)

För övrigt har det varit lite som vanligt.
Hästar på morgonen, hästar på kvällen eller "både och" somliga dagar.
Varre har fått vila i 6 dagar, det är ändå inga tävlingar nu som jag behöver trimma inför. Jag vet att man ska ta tillvara dessa mellanperioder och intensifiera träningen ytterligare för att kunna nå nya mål. Men jag tror faktiskt att lite vila nu och då gör susen det med.

Idag är det den 21 juni och pållan måste vaccineras. Så jag får vackert peta i mig Ipren och ställa henne i trailern för att ta mig till ATG-kliniken i Täby. Rätt smidigt att bara låta dem stå kvar i trailen för vaccination.


Här är Varre och jag. Bilden knyckte jag av Elindmans.blogg.se...
Bilden är tagen efter avslutad ritt och efter en skrittrunda som jag så väl behövde för att åter samla ihop mig på...
Synd att hon inte tog bilden från andra sidan av hästen, då hade ni fått se vilka snyggar knoppar jag lyckats med att få till, dagen till ära...