Planering...

...av flyttlasset...
 
Trodde väl aldrig att v hade så mycket grejor och vi har ännu så länge bara stökat ur lite på loftet...
Vi har massor kvar att gå igenom... Undrar vad jag ska göra med min fina foderlåda som Raoul snickrade ihop till Gulliver, då vi hade en paus från RRF och stod inne hos Mie? Den tar ju lite plats... Kanske kan jag ha den hemma med hästpryttlar i?
Lyckades få ihop två stycken blå IKEA-kassar med sopor. Några fler blå IKEA-kassar med spara-grejor.
Sopade ur allt hö-spill och la ut i hagen -det blev ett par kg. Toppade med 6 kg höensilage så att alla hästarna kunde få smaka.
 
From igår delar nu även Caramell hage med Varre, Mercy, Berra och Gullan.
Gullan verkar vara den som har störst besvär med att hålla Caramell på avstånd, vilket jag skulle gissa bero på att hon är lägst i rang av "ursprungsgruppen". Det kommer att lägga sig snart.
Snart flyttar vi dessutom, det kommer helt naturligt att bli en ny gruppsammansättning.
Caramell stod och "ropade" på sin gamla flock längst ned i hagen medan de andra gick en bit därifrån och fullständigt ignorerade hans separation... Nu ska man inte lägga mänskliga tankar till sina hästar... Men visst känns det lite taskigt...
 
 

Kommentarer
Postat av: Sara

Eh.... en foderlåda...? -blinkar lite-
Jag har plats över :)

Mycket pryttlar har man

Kram

2012-11-11 @ 15:29:25
URL: http://vogelberga.blogspot.se
Postat av: Sara

Visst ja... fin header

2012-11-11 @ 15:30:29
URL: http://vogelberga.blogspot.se
Postat av: Lena

Nej , man ska inte förmänskliga, men jag kan säga att jag satt utanför hagen i 20 min häromomorgonen och hjärtat gick i tusen bitar kan jag säga. Vilket självplågeri! det gjorde lika ont som om det var mitt barn.
Jag hoppas tiden går fort ett tag framöver och att allt blir lugnt och harmoniskt!

2012-11-14 @ 13:09:55
Postat av: Anonym

Nej , man ska inte förmänskliga, men jag kan säga att jag satt utanför hagen i 20 min häromomorgonen och hjärtat gick i tusen bitar kan jag säga. Vilket självplågeri! det gjorde lika ont som om det var mitt barn.
Jag hoppas tiden går fort ett tag framöver och att allt blir lugnt och harmoniskt!

2012-11-14 @ 13:10:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0