hoppla, hoppla

Riddate med Pia idag.
 
Tokigt att jag inte hade RunKeeper på så hade jag kunnat mäta ut hela sträckan vi red... Varför tänkte jag inte på det?
Nu fick det bli en lite annorlunda mätning med Eniro som verktyg. Exakt blir det ju inte, men det duger.
 
 
När vi kom till hagtugan blev det lite oroligt för Mercy. Det klipptes gräs, och nån sorts kompressor stod på, det kom ett barn springade och "pappan" vid Hagstugan bar på ved. En spänd "liten" pålle som klarade provet jättefint. Ända till att pappan släppte ifrån sig veden han bar på. Det dundrade till och Mercy höll på att hoppa ur skinnet. Gjorde ett par bocktendenser, men det blev mestadels smågupp.
Vi varken såg eller hörde får och kor som är brukligt starxt norr om det som kallas Hagstuugan. Den stressen slapp Mercy i vart fall ( och jag med för den delen).
Han skötte sig faktiskt utmärkt. Vad mer kan begära av en häst som inte hunnit uppleva så mycket?
Glada och nöjda kom tillbaka till stallet. Gnuggade på och mös lite med Varre. Beslutade att de fick tillbringa natten i stallet. Egentligen inte så mycket för vädret skull (det var kolsvart på himlen), även om det såklart bidrog till beslutet. Både Varre och Mercy såg lite slitna ut.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0