vattnet under broarna...
Vill inte älta min underbara katts bortgång så allt jag säger är bara Vila i frid mitt ♥ Du är enomt saknad.
Arbetar gör jag, bitvis dryga 100%, men jag försöker att hålla mig till mina 80% som innebär 31 timmar per vecka.
Med stora förändringar som sker på jobbet, känns det extremt vobbligt...
Stallet äter all ledig tid - vad annars är det att vänta sig med två hästar?
Men jag trivs ju också bäst där...
Jag hade ut Helena, Equiterapeut, till Mercy. Han satt fast i höger bog, sned i bäckenet och satt fast i ländryggen. Tjo! Men Helena körde laser, knäckte loss och vips var han rak och loss. Nu på måndag ( i morgon) ska jag ringa Helena igen och be henne komma ut för en återkontroll av Mercy och samtidigt ska hon få känna och klämma lite på Varre.
Varre börjar komma i form igen - efter att hon varit lite småknackig sedan hennes sko fastnat i någonting i januari.
Vi har bara skogsmullat -riktig skogsmullning. Kluriga stigar med rötter och stenar som tvingar till att lyfta på benen. De ben som tycks bli allt slarvigare ju äldre hon blir.
Pia och jag verkar ha fått in en rutin av gemensamma ridturer på helgerna. Jag är glad åt det trevliga och ständigt glada sällskapet. Vardagskvällarna kan bli rätt ensamma och de blir oftast sena.
Här skulle jag ha kunnat lägga en bildbomb över den senaste tidens händelser. Men igår uppdaterade jag min telefon. Alla mina bilder, alla mina videos och all min musik försvann. Jag har försökt att hitta dem igen genom att söka dem genom datorn - men de är nog, tyvärr, för alltid förlorade :(
Min Varre-mule
Min Mercy-mule
Bilen går bra... tyckte jag... - Men...
I fredags besiktade jag den och fick ombesiktning på en blinkers på vänster sidospegel. Det brukar man ju inte få. Men tack vare att den stod med som "åtgärd" från fg. besiktningsprotokoll anses den som inte åtgärdad och då tvingar man på detta sätt fram åtgärd. Bra för min del för jag får det åtgärdat gratis av bilfirman. Jag passade även på att göra en e-diagnos som visade på ett par fel som de också ska åtgärda.
Det finns massor av annat som jag skulle kunna berätta - om respektlöshet och om total besvikelse. Men jag orkar inte dra hela storyn... Blev helt urlakad av energi och valde stallet istället, för att på något sätt uppbringa kraft att orka hålla masken och på så sätt slippa undan. Att ta till strid var det uppenbarligen inte värt. Då blev jag än mindre respekterad då ingen verkade förstå hur man respekterar de människor man lever tillsammans med. De såg inte problemet på samma sätt som jag- då kanske det är mig det är fel på?
Jag försöker att "släppa det" och så får det nog vara... och jag skulle väl kunna säga " aldrig igen" men då blir jag nog bara besviken...
Så där ja... Kan jag lämna detta infekterade sår bakom mig nu tro?
- Hoppas det...
Kommentarer
Postat av: Mamma
Ibland får man "krypa" men gör det inte för ofta, stå på dej...Nya kvastar sopar på firman...bra??
Pappa är ute på spelning...vi hörs Kramen
Svar:
☼ Anna ☼
Postat av: Vonne
Såklart tar det tid att sörja en älskad kisse ❤ Låter som du haft det jobbigt, kan inte riktigt läsa mellan raderna vad det gäller. Skönt att du har dina pållar och att det funkar. Länge sedan vi sågs nu.. Mitt liv är lite stökigt just nu. Kram på dig!
Svar:
☼ Anna ☼
Trackback
