Att få beklaga sig lite....
Vill egentligen skriva något om mina fina fuxar. Men vet inte riktigt vad där finns att skriva. Vi har ju inte hittat på så mycket bus den sista tiden... Det mesta bara rullar på... Känner mig sjukt motiverad och har planer då jag åker till stallet, men väl i stallet så hinner den känslan rinna av. Hästarna måste hinna in och äta en stund... det hinner bli mörkt och jag blir ensam...
Om jag åker till stallet kl 17 är jag hemma omring 19.30... Men även om jag åker klockan 14 är jag hemma vid 19.30.
Jag har klurat ut varför det är så här...
Då jag kommer upp kl 17, är hästarna inne och har ätit klart, de har tom hunnit vila lite på maten.Jag är ensam i stallet från start, det är bara att sätta fart... det är dessa dagar som jag kan hinna med att rida en häst och longera den andra... på sikt är ju tanken att båda ska ridas på en och samma dag...
Men om jag kommer kl 14-15 så ska hästarna komma in och de ska hinna äta. Jag får alltså en väntetid. på 1,5 timme och jag gör ingentingen under denna tid. Bara pratar och pratar, det är väl inte så konstigt att jag blir ensam kvar...
Jag är mer effektiv om jag kommer senare på eftermiddagen än om jag ska vara med vid intaget på eftrmiddagen.
Fast naiv som jag är tror jag att jag ska hinna med massor medan det är ljust., därför åker jag tidig eftermiddag...
Det är kanske som med Triss.... "Plötslligt händer det"
Förmiddagen är verkligen inget alternativ alls.. Då är jag sjukt rastlös till kvällen. Och Varre behöver sin tid ute i hagen eftersom hon inte kissar inne i boxen.
Så! nu har jag gnällt lite...
Här är iaf mina finingar... Ja jag vet att Mercy är en fux och dessutom kille...
Inte särskilt klädsamt i rosa, men man tar vad man har ;)
Den skötsamma men attans så pigga damen :)
Kommentarer
Postat av: Vonne
Synd att du blir så mycket ensam i stallet. Jag har blivit erbjuden att få rida en snäll pålle i stallet. Jag suger på den karamellen, får se om jag vågar mig upp i sadeln igen. Kram
Trackback
