Vad händer då?... - kan man undra....

... Ja, jösses.... rätt in i lejonkulan... eller getingboet om man hellre vill kalla det det... Jag har att göra om jag säger så :)
Men det känns positivt så jag klagar inte.
 
Hästarna då? finns det väl de som undrar...
Jodå, de mår bra. Mercy har jag underhållit enligt plan för att kunna komma tlllbaka till ridningen.
Dock sk*t det sig major i går.... Elin följde med så jag tänkte passa på att rida Mercy med Elin som sällskap på Varre. Men Mercy var så jäkla spänd (och jag med). Kände mig rätt stor och klumpig i säkerhetsvästen, allmänt kraftlös och faktiskt rädd. Och det är den där rädd-känslan som stör mig... vafan är jag rädd för?  Jag har aldrig gjort mig illa på/ av Mercy.... Jag vet inte vad det var som påverkade mig så vansinnigt igår. Men igår var absolut ingen bra hästdag - för min del i vart fall. Elin tog över Mercy och red honom jättefint på ridbanan. Tårögd och fylld av nederlag och av besvikelse stod jag och tittade på...
Visst , det blåste igår, det kom bilar, Varre gick med "långa benet före"... Alltså man kan hitta tio, kasnke hundra ursäkter till att det inte fungerade igår... Men det var nog inget av detta - det var bara jag...
 
Efter att ha fått sova på saken vaknade jag beslutsam - Lite av den "nu jävlar-kraften" som Hannah och Amanda pratade om i  en av fredagspodarna, och givetvis hade jag Vonnes ord klingande i öronen... "Gört - tänk inte" .  För har man bara bestämt sig ska man aldrig börja tveka...
 
Och min beslutsamhet visade sig hela vägen i allt jag gjorde med hästarna. Fullt fokus - vad vill jag uppnå? Vad ska jag hinna göra?
Faktum var att hela jag måste ha utsöndrat beslutsamhet, Mercy visade inte ens några tendenser på att vara otålig  genom att snärta med svansen. Han bara stod där och lät mig göra honom ridklar utan protester.
 
Nu hann jag inte rida särskilt länge, skrittade runt, stora och små volter och försökte få honom avslappnad. En ljuv resa i pruttbockar och någon bakutspark efter långsidan vid vägen... De var isladshästlektion på ridbanan ooch straxt efter att hickan lagt sig sa de att de var klara och skulle rida av banan. Då valde jag att också att vara nöjd. Ja och varför inte? 
1. jag kände mig adrig rädd
2. sjukt nöjd över att jag red ner till ridbanan och på den
3. Man ska sluta medan det går bra ;)
 
Puss & god natt 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Vonne

Skönt att ha att göra på jobbet, då går dagarna fort!
Den där rädslan känner jag igen, och det blir verkligen värre när man funderar för mycket. Starkt av dig att ta dig över tröskeln, önskar ibland att jag gjort det. Heja heja! Kram

2014-01-31 @ 09:25:50

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0