Den där Ridbanan

... Fck besök av mig och Varre i sällskap av Pia och Bella.
Himla jämn och fin. Och det vore väl faen om den inte var det med tanke på den extrema träningsvärk jag har idag.
 
Men hujeda mig, vad jobbigt. Varre pigg som en mört ( ytterligare ett konstigt uttryck- varför säger man så?) mycket energi, lätta fötter och inte alls snubblig som hon var sist. Bitvis fann vi känslan även om den satt hårt inne, men det är jobbigt att hålla ihop allt. Många pauser med skrittarbete för tanterna ;)
Med lite mer regelbundna besök på ridbanan så kommer nog den där känslan tillbaka allt oftare. Måste passa på nu medan det går att rida på banan. 
 
Mercy... värmen i hoven är kvar men med mindre värme. Vid lunch idag visade han upp sina pruttbockar igen så han verkar inte ha sådär superont direkt. Han skulle verkligen behöva komma iång igen. Men jag avvaktar ytterligare ett par veckor med longering, vågar inte riktigt riskera att han blir sämre igen.
 
Jag är sugen på att låta klippmaskinen göra underverk med Mercys långa päls. Men är det juste? Om jag inte kommer att rida så mycket att han blir svettig så kanske han behöver sin päls.
Jättelurviga öron och halsen som just nu är svårt att få rent när han rullat och gottat in sig ordentligt i leran, gör att det känns väldigt frestande.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0