Arg...
Blir så glödgat förbannad. Det är helt otroligt hur man som ägare/VD chef för ett företag kan komma in på jobbet vid 15-tiden och sänka stämningen på hela företaget. På en timme hade han "lyckats" vara otrevlig mot hela personalstyrkan. Han saknar förmågan att fungera socialt i något sammanhang. Ringer runt till mig, Robban, Agneta och ner till butiken för att fråga efter sin kompanjon. Då man svarar att man inte vet, hör man bara (innan man avslutat meningen) ett klick... Då har fanskapet slängt på luren i örat på en... Men tror ni att han ringde in till kompanjonen först? Nejdå, han satt ju bara på sitt eget rum hela tiden.
På 15 minuter hade han hunnit skälla ut Anne-Marie och även mig, som inte gjort honom något. Han sa aldrig hej då han stövlade in, Sa inte hejdå då han drog... Ärligt talat ... hoppas att han aldrig kommer tillbaka.
Jag känner mig jättebarnslig då jag faktiskt sitter och önskar livet ur honom och nu när jag läser det jag skriver så verkar det ju inte så farligt. Det är faktiskt betydlig värre än så här. Men jag har så svårt att återge hur det faktiskt är. Ju mer jag skriver om det desto mer måste jag ju själv framstå som en komplett jubelidiot som faktiskt jobbar kvar. Varför gör jag då det?
För att jobbet tar så enormt mycket tid, ork och kraft att jag inte klarar av att ta mig den tiden jag behöver för att gå på anställningsintervjuver. Hur ska jag kunna visa mig från min bästa och mest säljade sida då jag faktiskt inte orkar?
Egentligen är jag nog mest arg på mig själv...för att jag tillåter mig själv att bli så påverkad av en störd människa. Eller om jag är arg över att jag inte orkar ta mig ur något som jag inte mår bra av...
Till detta vi sedan addera en tonårsdotter som tror att hon får göra precis som hon själv önskar och som med all tydlighet visar att hon inte gillar mina beslut Vilket för med sig att jag håller än hårdare på det jag sagt. Sedan spelar det ingen roll om hon sitter på översta trappsteget och tycker synd om sig själv för att hon minsann inte får åka till Täby Centrum kl 21 en fredagkväll för att träffa en kompis. Först är hon otrevlig och så tror hon att det ska gå att göra precis som man vill för att hon blivit så stor som 13 år... Wake up!
Nu ska jag göra det jag skulle gjort förra helgen... Sy i dragkedjorna i ridbyxorna... Jag har nålat dem, men längre har jag alltså inte kommit.
Vid 14tiden åker jag till stallet och beräknar att vara hemma till 18tiden... Jag har massor jag vill hinna med att göra i stallet idag, vad jag sedan faktiskt klarar av att mäkta med, är en helt annan femma :)
♥
På 15 minuter hade han hunnit skälla ut Anne-Marie och även mig, som inte gjort honom något. Han sa aldrig hej då han stövlade in, Sa inte hejdå då han drog... Ärligt talat ... hoppas att han aldrig kommer tillbaka.
Jag känner mig jättebarnslig då jag faktiskt sitter och önskar livet ur honom och nu när jag läser det jag skriver så verkar det ju inte så farligt. Det är faktiskt betydlig värre än så här. Men jag har så svårt att återge hur det faktiskt är. Ju mer jag skriver om det desto mer måste jag ju själv framstå som en komplett jubelidiot som faktiskt jobbar kvar. Varför gör jag då det?
För att jobbet tar så enormt mycket tid, ork och kraft att jag inte klarar av att ta mig den tiden jag behöver för att gå på anställningsintervjuver. Hur ska jag kunna visa mig från min bästa och mest säljade sida då jag faktiskt inte orkar?
Egentligen är jag nog mest arg på mig själv...för att jag tillåter mig själv att bli så påverkad av en störd människa. Eller om jag är arg över att jag inte orkar ta mig ur något som jag inte mår bra av...
Till detta vi sedan addera en tonårsdotter som tror att hon får göra precis som hon själv önskar och som med all tydlighet visar att hon inte gillar mina beslut Vilket för med sig att jag håller än hårdare på det jag sagt. Sedan spelar det ingen roll om hon sitter på översta trappsteget och tycker synd om sig själv för att hon minsann inte får åka till Täby Centrum kl 21 en fredagkväll för att träffa en kompis. Först är hon otrevlig och så tror hon att det ska gå att göra precis som man vill för att hon blivit så stor som 13 år... Wake up!
Nu ska jag göra det jag skulle gjort förra helgen... Sy i dragkedjorna i ridbyxorna... Jag har nålat dem, men längre har jag alltså inte kommit.
Vid 14tiden åker jag till stallet och beräknar att vara hemma till 18tiden... Jag har massor jag vill hinna med att göra i stallet idag, vad jag sedan faktiskt klarar av att mäkta med, är en helt annan femma :)
♥
Kommentarer
Postat av: vonne
Andas Anna! Lugn och fin.....
Låt honom inte förstöra din helg!
Postat av: Madde
Ja du Anna,
känner igen mig i situationen. Tänk om våra käda VD's kunde hålla sig hemma....vad mycke lättare jobbet vara då.
Måste erkänna att jag saknar er massor
Kramis
Postat av: Sara
Slå en bräda i huvet på'n nästa gång... eller det går bra att kasta en brevpress oxå...vilket som kvittar när man beter sig som ett arsel... Sök ett nytt jobb och var NOGA med att påtala problemet varför...kram och stå på dig syrran!!
Trackback
