.... Hemma igen...

Fy faen för att snurra runt och leta parkering!
Hittade slutligen en liten ruta vid Sabbatsbergs sjukhus. Världens näst, mest långsamma parkeringsautomat ( den långsammaste står vid Strandbergsgaraget under Essingeleden). Två vänliga herrar såg min stressade uppsyn och sa att "du kan gå före" . Vilka vänliga människor det finns. 
 
Astas öga har läkt jättefint, vilket jag anat hela tiden. Nu fortsätter vi med cortison varannan dag tom den 17/11 och Voltaren ögondroppar 1dr dagligen tillsvidare.
Återbesök till proffessor Narfström i januari och då får vi komma till Sollentuna om vi vill, så slipper vi trafiken och parkeringssvårigheterna i city.  Vi behöver däremot kolla upp varför hon plötsligen fått flytningar. Tänkte att vi tar henne till Sollentuna för detta besvär också. Så nu blir det att tidsboka in henne för detta så snart det är möjligt.
 
Raoul har nu satt sig på planet och är på väg hemåt. Han landar i morgonbitti kl 7.30.... Jag sa visst någonting om att åka och hämta honom.... Jösses, då måste jag ställa klockan och gå upp i morgon.
 
Nu ska jag ta en huvudvärktablett, dricka en kopp kaffe och hoppas på att huvudvärken släpper, så här orkar jag inte ha det. 
 
 Parkering i City??? ( bild wikipedia)

Tiden går o går....

Igår fick jag för mig att läsa gamla inlägg. Jättegamla inlägg från tiden 2010.
När jag läser är det precis som om jag minns dagen exakt, precis som om det bara var i förra veckan.
Helt otroligt då jag alltid har tyckt att alla inlägg är så lika varandra, att det aldrig händer någonting nytt.
 
Hästintresset var det ja. Det var DÄRFÖR jag startade upp denna blogg. Det är lätt att glömma bort på vägen att det var för att dokumentera mina framgångar(?) eller i vart fall mitt liv med mina hästar, som jag gjorde en kickstart den 27 december 2008.
 
I går fick Mercy äntligen komma ut i logeringslinan på ridbanan. Å herre min je vilken galen pålle jag hade i linan.
Massor av överskottsenergi i den unge herrn. Men vad hade jag förväntat mig? Jag hade gjort ett medvetet val. Jag "ställde av" honom när jag förstod i vilken vobblig situation jag själv hamnat då företaget jag arbetade på försatts i konkurs. Tänket " säkerheten först" är ett motto som jag lever efter. Jag orkar inte vara balanserad på en bockig häst när hela det vanliga livet är precis lika skumpigt. Det är som gjort för att göra sig illa.
 
(Nu har "igår" hunnit bli "förrgår". Tröttmössan orkade inte skriva klart ;) )
 
I torsdags opererades Asta för katarakt på vänster öga. Ny lins och vi märker redan att hon ser betydligt bättre.
Själva operationen är ett rätt okomplicerat ingrepp. Det är eftervården på en hund som kan bli besvärlig.
Ögondroppar 5 ggr/ dagligen de första tio dagarna. Sedan blir det ögodroppar ytterligare 14 dagar men då enbart en ggr/dag. Det är cortisontabletter och naturligtvis en tratt på huvudet.
Tratten är det jobbigaste. Men tyvärr ett måste för att förhindra att den nya linsen skulle bli bortkliad. Tratt på -dygnet runt i 10 dagar och den får inte tas av ens under kopplade promenader.
Lek med andra hundar tidigast efter ytterligare 3 veckor...
 
Här är hon...- vår ficklampa Asta ♥
 
 
 
 
 
 

Lördag & tropisk hetta...

 
Ujj, så varmt!
Men så himla mysigt när man faktiskt har semester.
 
Idag styrde Sara och jag kosan mot Ängsbybadets hundbad med hundarna. En jättefin liten inhägnad, egen brygga och med både sandstrand och trä som skuggar.
Många hundar som hittat dit och alla med vänliga och badsugna hundar. Riktigt trevligt.
Tyvärr sådär lite halvsunkig botten. Sten o sand precis i början, men bara aningens längre ut var det kleggbotten coh då vill jag inte bada. Asta gick ner till att vattnet nådde henne till bogen, Emmi råkade visst doppa sig, men det var mest ett misstag. Hon kan simma ( Asta kan med), men man måste väl inte simma?
 
Hade jag badat hade Asta badat, men jag hade ingen större lust...
 
 
 
Emmi, blöter ner hela stranden.
 
Den här lilla limpan, simmade inte heller så gärna, men hon hade en alldeles egen napp som hennes matte kastade precis i vattenbrynet. Ganska söt när hon hon bar den som en ljuddämpare (Saras uttryck)
 
Vi stannade vid badet i dryga timmen och det passerade säkert ett tiotal hundar under den tid vi var där. Välbesökt och mycket uppskattat hundbad :)
 

Ett jobbigt beslut

Det är alltid jobbigt när man ställs inför det faktum att det inte går längre. 

Min älskade gamla Klara orkar inte vara med oss längre... hennes kropp är helt slut. Dagen för att göra en trogen vän en sista tjänst har slutligen kommit... Som jag har bävat för denna dag.


Min vackra och busiga Klara 2004




Snart är det dags

Klara ska opereras och jag sitter bara o väntar på att Raoul ska komma tillbaka efter en kortare rastning av henne. Vi ska vara på Arninge kl 8 för inskrivning av den nu gamla patienten...
Har massor av MÅSTEN som ska vara färdiga (löner bla) idag så jag får se om jag hinner med att uppdatera er om hur det går.
Nu måste jag rusa vidare.
Ciao!

Klara...

Vi kom iväg till Vetten. Fick en akuttid på em.

Ångestladdat. Raoul kom och var med mig och Klara. Hon sövdes ner för att kunna undersöka henne så smärtfritt det bara är möjligt.
Jag har gråtit och Raoul har gråtit. Trodde efter att första veterinären kollat på Klara att jag inte skulle få med henne hem igen... Korsbandet har gått av! Jag hade ingen aning om att det var en mycket vanlig skada på framförallt stora och medelålders hundar.
Rätt märkligt för jag upplever inte att hon ont egentligen. Hon belastar naturligtvis inte benet och sätter hon ner tassen, så sätter hon ner den med ovansidan ner i backen. Hon är vinglig och ser ut som en liten fyllkaja.
Tur i oturen har Arninge djurklinik en ortoped hos sig varje tis och onsdag. Peter Lindholm tog sig tiden att diagnostisera skadan och även tiden att beskriva hur en enklare operation av korsbandet går till. Det finns nu olika sätt att gå till väga. Han sa inte (tack-o-lov) att det inte var någon idé för att hon var så gammal. 
På tisdag blir det operation för Klara och sedan är det ett par månaders konvalecens.
Vi har fått ytterligare lånad tid tillsammans med vår underbara Klara.




Dagens Rebeccaträning är inställd...

Klara gjorde sig illa då hon skulle gå på fm-prommis med husse idag. Nu är hon blockhalt på höger bakben. När hon sätter ner tassen sätter hon ner ovansidan av tassen. Det liksom "klonkar" i benet då jag rör det på henne.
Ringde till Arninge djurklinik och fick en tid på em. Hur lång tid det kommer att ta är det ingen som vet så det var lika bra att boka av ridlektionen så slipper jag känna stress inför det iaf.

Min Klara-Kluck är nu en gammal dam som fyller 11 år i februari.

Tack snälla Nettan för erbjudandet om att låna er trailer :)


Min gammelvovve (men en ung och frisk hund på dessa bilder)






Voffarna


Gammelvoffen som blir 10 år den 27/2


RSS 2.0