Anna ☼

Ikväll ska jag skåla in semestern med rosa bubbel - så värd det!

Snudd på längtat ihjäl mig efter semestern och NU äntligen ska jag få checka ut på 4 veckors ledighet.

Imorgon ringer det ingen väckarklocka och den underbara lilla lånehunden, Buster,  vi haft i en vecka kommer inte att slänga upp sina framben i sängen och väcka mig klockan 05:45. Det ska bli en skön sovmorgon - det är i alla fall vad jag hoppas på :)

 

Onsdag 26 juli i morgon. Hovslagare kl15. Egentligen skulle  jag ha besiktat bil och trailer också, men det har hänt någonting med strömmen ut från min bil. Endast bromljusen som fungerar... Avbokade besöket och hoppas att hitta felet.

 

Lugnt på jobbet och mina "måsten" innan semestern är avklarade, det känns så himla skönt. Kanske kan jag tom gå lite tidigare idag? Vi får se.... Chefen är väl på intågande. Hon kulle komma in senare idag, då kan jag nog med gott samvete gå tidigare idag ;)

 

Stallet och mina underbaringar blir det senare.

 

I söndags hade jag en lektion för Lena D. Ringrostigt stod det och jag håller med...

Jag har inte haft ut henne sedan den 3 dec 2016. Jag arbetade ömfotade Mercy i ridhuset -vid hand och sedan satt jag upp ett kortare tag (bara i skritt). Bara känslan av att sitta upp utan att ha hjärtat i halsgropen gjorde mig själaglad.

Nu när jag flyttat får jag bättre träningsmöjligheter och kompisar som hjälper med motiveringen. Gården har både uteridbana och ridhus. Enligt Katten är det jättefina ridvägar också. Längtar till jag kan börja utforska dem lite mer när hästarna får på skor runt om.

 

Förhoppningsvis ska jag återkomma med både bild och mer text. Tänkte att nu kanske det blir lite roligt att skriva igen.

 

Ses snart hoppas jag :)

 

Lätt ångestladdat inför morgondagens återgång till arbetet.

Dröjde mig kvar länge i stallet - lite för länge kanske?

 

Idag fick jag plocka av skon då den satt i bara tre söm. Raspade av lite av det sm frasade värst i kanterna. Pratde med Hasse som om jag hade haft mottagning i stallet, kunnat kommit och slagit på skon under dagen. Nu kommer han på onsdag istället.

 

Varre visade inget större intresse för att få komma in då jag först gick ner till hagen för att kika till raringarna.. Kommer jag för tidigt står hon ett reglerbart avstånd och blänger på mig. Mercy däremot - som egentligen inte tycker om att komma in kommer gärna fram och socialiserar en stund.

 

Hej.... 

Jobbet är ju vad det är - Stressigt på alla plan. Men jag har i vart fall avsagt mig systemansvar.

Det kändes tungt när Lotta slutade och det gör det fortfarande. Det blev ju inte mindre stress direkt.

Ledig denna veckan och det har varit så skönt!

 

Lille Edgar han växer så det knakar. Fick förtroendet att sitta barnvakt för första gången för ett par dagar sedan när Malin och Henke skulle på Elins studentskiva.

 

När jag låg där och skulle natta honom tänkte jag på att det inte alls var länge sedan jag gick igenom procedurerna med Malin. Det kändes så himla nära inpå i tiden, fastän det har gått hela 24 år.

 

Arbetet med Mercy känns som om det går framåt.

Jag har tagit hjälp av Lena Danius som utbildar i klassisk dressyr - Ecole de Légèreté - på svenska "Lätthetens skola".

Det känns som om det fungerar, vilket glädjer mig. Vi har hittills arbetat mycket för hand,  vilket stärker mig innan jag sätter mig upp på honom. Jag är lugnare, tryggare och vet min uppgift. Det gör honom lugn, trygg och samarbetsvillig. Han har faktiskt inte protesterat med bockningar en endaste gång (peppar-peppar).

I lördags träffade jag en tjej, Alexandra, som jag delade stall med för några år sedan, på en morgonclinic där min (vår) instruktör bjudit in oss. Jag "råkade" hamna vid ett bord på fikat där vi alla fyra abslut ville att Lena skulle hålla kurs. Så vi bokade in detta den 21-23/8, ser fram emot det. Det blir dyrt om det bara är vi 4 som ska vara med så vi fick i uppgift att ragga ytterligare ett ekipiage var till detta event. Syster-Yster -Sara, var givet på. Vi kanske rent av kan få hålla henne med en lektion "som att prova på" innan kursen då vi i år ska ha en hästsemestervecka tillsammans. Mycket resande för Sara under juli -augusti, men det kan göra henne gott :)

 

Det finns en bok i ridkonsten - Lätthetens skola skriven av grundaren Philippe Karl - Twisted Truths of modern dressage. Finns tyvärr inte översatt till svenska så jag sitter med både lexikon och frågar maken vad det ena efter det andra möjligen kan betyda. Engelska hästtermer är jag inte direkt bekant med och det verkar inte alla lexikon att vara heller :)

 

... verkar fortfarande leta sig hit för att finna att det inte händer så himla mycket.

 

Det börjar kännas att jobba heltid och ha två hästar, vara ordförande med en planerad tävlig i faggorna. Det ÄR roligt, det är det faktiskt, men att orka hålla igång två hästar innebär mer jobb än jag kanske orkar med ensam, så nu har jag faktiskt börjat titta efter en medryttare. Vill såklart inte ta in vem som helst utan någon som jag verkligen känner för och som nöjer sig med att rida i skogen och på den utebana vi har att tillgå. Har lagt ut en krok, så jag får se om det blir napp :)

 

Hästarna mår iaf bra. Varre är pigg, vareseig det gäller att rida ut, rida på ridbanan eller hoppa lite småhinder. Ibland kan jag uppleva att .hon njuter av att jagmkommer med ridutrustningen- som att on vet att hon ska få komma ut på lite bus. Mercy är loj på ridbanan i lina men attans vad han kan när jag ska rida. Sträckte ljumsken för några veckor sedan då han for som ett jehu över ridbanan. Han tog tillfället i akt då isisarna skulle kvällsfodras och ett av stona blev rädd för skottkärran.

går skutta han och taktade hela vägen bort mot den stora eken. Men lyckades skritta hela vägen hem sedan. Elin var med och red Varre barbacka och sedan promenerade Elise med Harm.

 

Idag var jag och Anna N på tävlingsledarutbildning. Distriktet var arrangörer och det var faktiskt riktigt bra.

 

 

 

...mig massor av saker. Lite beroende på humör och vad jag för tillfället lider brist på...

 

Just nu önskar jag mig mod. Mod att våga och utmana lite mer i ridningen av Mercy.  Jag känner mig osåker på att han ska sköta sig då jag rider och då tror jag att han känner sig osäker på mig. Jag blir ju en medspelare som han inte litar på... Sedär, har vi en ond cirkel.. Brist på förtroende är inte så bra och det är bara jag som kan bryta det. Mercy speglar ju bara mig. Jag måste komma ihåg det här när jag rider, men det är svårt. 

Idag skrittade vi bara runt på ridbanan... 

Idag skötte han sig, men det berodde nog mer på att jag försökte förekomma honom än att vi hade ett fint samspel...

Måste intala mig att jag fixar biffen, jag menar hur svårt ska det vara?

Jag måste helt enkelt...

1 rida honom oftare

2 Lita på att han gör som jag vill

3 Lita på att jag klarar av ett krumsprång eller en hel serie bättre än jag faktiskt tror.

 

Ha... Nu blev visst idag -igår... Klockan har ändrat datumet till den 3/2. Med andra ord är det dags att sova.

 

Nattis!

 

 

 

 

... Ja, jösses.... rätt in i lejonkulan... eller getingboet om man hellre vill kalla det det... Jag har att göra om jag säger så :)

Men det känns positivt så jag klagar inte.

 

Hästarna då? finns det väl de som undrar...

Jodå, de mår bra. Mercy har jag underhållit enligt plan för att kunna komma tlllbaka till ridningen.

Dock sk*t det sig major i går.... Elin följde med så jag tänkte passa på att rida Mercy med Elin som sällskap på Varre. Men Mercy var så jäkla spänd (och jag med). Kände mig rätt stor och klumpig i säkerhetsvästen, allmänt kraftlös och faktiskt rädd. Och det är den där rädd-känslan som stör mig... vafan är jag rädd för?  Jag har aldrig gjort mig illa på/ av Mercy.... Jag vet inte vad det var som påverkade mig så vansinnigt igår. Men igår var absolut ingen bra hästdag - för min del i vart fall. Elin tog över Mercy och red honom jättefint på ridbanan. Tårögd och fylld av nederlag och av besvikelse stod jag och tittade på...

Visst , det blåste igår, det kom bilar, Varre gick med "långa benet före"... Alltså man kan hitta tio, kasnke hundra ursäkter till att det inte fungerade igår... Men det var nog inget av detta - det var bara jag...

 

Efter att ha fått sova på saken vaknade jag beslutsam - Lite av den "nu jävlar-kraften" som Hannah och Amanda pratade om i  en av fredagspodarna, och givetvis hade jag Vonnes ord klingande i öronen... "Gört - tänk inte" .  För har man bara bestämt sig ska man aldrig börja tveka...

 

Och min beslutsamhet visade sig hela vägen i allt jag gjorde med hästarna. Fullt fokus - vad vill jag uppnå? Vad ska jag hinna göra?

Faktum var att hela jag måste ha utsöndrat beslutsamhet, Mercy visade inte ens några tendenser på att vara otålig  genom att snärta med svansen. Han bara stod där och lät mig göra honom ridklar utan protester.

 

Nu hann jag inte rida särskilt länge, skrittade runt, stora och små volter och försökte få honom avslappnad. En ljuv resa i pruttbockar och någon bakutspark efter långsidan vid vägen... De var isladshästlektion på ridbanan ooch straxt efter att hickan lagt sig sa de att de var klara och skulle rida av banan. Då valde jag att också att vara nöjd. Ja och varför inte? 

1. jag kände mig adrig rädd

2. sjukt nöjd över att jag red ner till ridbanan och på den

3. Man ska sluta medan det går bra ;)

 

Puss & god natt 

 

 

 

 

 

 

Vill egentligen skriva något om mina fina fuxar. Men vet inte riktigt vad där finns att skriva. Vi har ju inte hittat på så mycket bus den sista tiden... Det mesta bara rullar på... Känner mig sjukt motiverad och har planer då jag åker till stallet, men väl i stallet så hinner den känslan rinna av. Hästarna måste hinna in och äta en stund... det hinner bli mörkt och jag blir ensam...

 

Om jag åker till stallet kl 17 är jag hemma omring 19.30... Men även om jag åker klockan 14 är jag hemma vid 19.30.

Jag har klurat ut varför det är så här...

Då jag kommer upp kl 17, är hästarna inne och har ätit klart, de har tom hunnit vila lite på maten.Jag är ensam i stallet från start, det är bara att sätta fart... det är dessa dagar som jag kan hinna med att rida en häst och longera den andra... på sikt är ju tanken att båda ska ridas på en och samma dag...

Men om jag kommer kl 14-15 så ska hästarna komma in och de ska hinna äta. Jag får alltså en väntetid. på 1,5 timme och jag gör ingentingen under denna tid. Bara pratar och pratar, det är väl inte så konstigt att jag blir ensam kvar...

Jag är mer effektiv om jag kommer senare på eftermiddagen än om jag ska vara med vid intaget på eftrmiddagen.

Fast naiv som jag är tror jag att jag ska hinna med massor medan det är ljust., därför åker jag tidig eftermiddag...

Det är kanske som med Triss.... "Plötslligt händer det"

 

... Om måndagens ridning med Varre var en härlig och uppfrisakande tur, så var gårdagens destomer att vara på helspänn men ändå avslappnad.

Igår red jag den sk "grisrundan" på Mercy i  sällskap av Elise och Harm.

Kanske aningens dumdristigt...  eller nej egentligen inte, han måste ju vänja sig vid allt.

Fick möte möte med Pia som arit och hämtat något av barnen vid bussen. Även om hon körde extremt försiktigt fick Mercy ett smärre anfall. Ner på den rätt så geggiga åkern i några krumma språng. Väl uppe på vägen fick möte igen. Valde då att gå ut på åkern och stå precis i kanten då åkern låg aningens lägre än vägen. Han stod alldeles stilla då bilen passerade. Men då vi skulle upp på vägen igen snubblae Harm på den lilla uppförslutan och det lilla framkallade lite småbockningar hos Mercy.

 

När vi väl tagit oss ända fram till "Trätekvägen" skrämde vi slag på minst två älgar så att brakade i skogsbrynet. Elise såg hur de rörde sig bort från oss. Givetvis utlöste detta bockningar och en väldigt spänd häst. 

Han lgnade ner sig efter en evighet kändes det som, men det var nog bara 5 minuter :)

 

Nästan hemma blir uppåkta av en bil så väljer att gå in på den lilla parkeringen straxt innan 50-skylten. 

Herre min je som han bockade då vi skulle ta oss ner till vägen igen. Tappade stigbygeln och fick upp huvudet så att dumheterna kunde sluta. 

Sedan kom de... Tre bilar på rad... Alla från Islandshäststallet. De såg vilken häst jag satt på misstänker jag för Carina stannade och lät oss gå förbi, de två andra smög så försiktigt fram att man knappt märkte att de rörde sig framåt. Nog var han på tårna den unge Mercy, men han hade väl vid detta laget gjort slut på dagens ranson av bockningar för sedan blev det inga fler :)

 

Tack snälla Elise som fick mig upp i sadeln igen. Även om det bara blev en skrittrunda i ca en timme var det guld värt.

Efter Elise förslag "ta Mercy om vi ändå bara ska skritta" peppade jag mig själv genom att höra Vonne klinga "Gört bara" .

Glad, stolt och väldigt nöjd över dagens äventyr fuskade jag av leran från Varre som fick vila,

Klockan var straxt efter 20 då vi kom tillbaka från vår lilla ridtur och det som återstod var mockning av Mercys box och kvällsfodringen. Lämnade stallet vid 21-tiden.

 

Har ju liksom glömt av det igen...

 

Har suttit med att få in min Googlekalender i min Monzilla mail... Det tog sin tid vill jag lova. Skam den som ger sig. Klockan 01:30 natten till igår fick jag till det. Mycket nöjd :)

 

Uppdatering av förrgår...

Ingen Varreridning. Koncentrerade mig på Mercy som förr övrigt varit på helvetes jäkla humör i två dagar.

Han fick på sig sadel och träns och sedan tog jag "gummisnodden", eller halsförlängaren som den egentligen heter, som en lättare inspänning.  Fäste den i sadelgjorden under magen. 

Fick en helt avslappnad häst - men inte helt utan protester i början. Efter detta pass fick han vetekudden över bakdelen, lite massage och lite ryggstrech. Han så så nöjd och tillfreds ut då vi klara för dagen. Liten giva med Betfor och han var i himmelriket :)

 

precis då jag hade mockat Varres box färdigt och ställt ut Mercy på gången för att mocka hans box. Då kliver Hasse-hovis in genom dörrarna i Frösviksstallet.

Snacka om min förvåning, denna dag den 2 januari - jag hade glömt bort vilken dag han skulle komma :O

 

Nu blev det huvudbry... När blir det vinter egentligen? Ska Mercy få snösulor på? ska han ha 4-brodd?

-  ja... eller inte?

Nästa skoning 27 februari... Hinner det bli någon form av vinter till dess?

 

Jag bestämde att det blir nog vinter, fastän inte så lång...

MAO...

-snösulor på

-enbart traktbrodd, men med tåhål i skorna på fram - OM det ev kommer att behövas.

 

Hmm... Sitter just nu och funderar på om jag red? jag tror att jag minns rätt om jag säger att jag inte gjorde det.

Det blev lite stökigt med tid eftersom jag helt och hållet glömt av stackars hovis.

Men Mercy hade hunnit vara inne ett tag och jag hann med att putsa ren fötterna på honom.

 

Dagen efter, dvs den 3 januari, Red Elise, Pia och jag ut det som jag kallar för grisrundan (frösviksvägen- "trätekvägen"-Röskärsvägen och tillbaka på Frösviksvägen). Det hann bli nästan mörkt då vi kom iväg och det var beckmörkt då vi kom tillbaka. Vägarna var mjuka efter allt regnande så bitvis kunde vi hålla ett skapligt tempo.

 

Mercy lotsade jag runt på ridbanan. Träns, benskydd och lindor bak var allt han fick på sig.

Fick tokspelet då en isis kom och gjorde oss sällskap. Men inga krumma språng mer än då han hamnade i korsgalopp och skulle "byta" med bakbenen. Tänk att han måste byta galopp så högt ovan mark...

 Efter detta tokspel kom han loss även i huvudet och kunde slutligen slappna av, ta ut lite mer av steget i trav, sänkte huvudet och frustade - då kände jag att det var dags att avsluta passet. Det är ju det där avslappnade tillståndet jag vill åt. 

Minns att jag var väldigt nöjd över hästeriet denna dag :)

 

Vi hade en dag även igår - den 4 januari.

Just denna dag kommer inte att gå till historien som den mest effektiva dagen.  Jag vet inte vad jag pysslade med i stallet mellan kl 15 och 17... Allt jag hade hunnit göra vara att ta in hästarna, mockat Varres box och påbörjat mockningen av Mercys box. 

Hästarna sanerade jag fria från lera i vanlig ordning även om man kanske inte bör stryka någon av dem med vita handskar eller klappa dem så där som en del hästfolk gör. Då ser de närmast ut som om mina små juveler brinner...

För hur mycket jag än borstar och borstar och ryktar får jag inte bort det där fina dammet ur pälsarna på dem. Hur gör ni för att ha dammfria hästar? 

Mina pällar har fått nya smeknamn... D1 & D2... vilket står för Dammråtta 1 ( Varre) och Dammråtta 2 ( Mercy)

 

Idag ska jag hitta på nåt, vara mer effektiv än igår. Men jag vet inte riktigt än med vad.

Det vore lite skoj att sätta upp några små hinder på ridbanan (som egentligen var planerat i fredags, men vi ombestämde oss :O ) .

 

 

 

 

 

Aldrig någonsin har jag väl varit så glad över att Pia inte hört av sig ;)

 

Idag fick jag sällskap av Elin till stallet och då går det undan. Nästan så att jag inte fattat att jag varit stallet. Jag hann liksom aldrig njuta riktgt.

Snabbt som tusan tog vi in Varrre och Mercy. Elin skulle skritta ut på Varre  med Elise som måste åka kl 15 då hon skulle iväg och jobba. Snabba ryck mao. Jag mockade åt Varre och borstade bort lera från täcket medan de hasade sig ut i regnet.

 

Idag fick jag bara smågosa med Mercy på stallgången, det var allt jag hann med innan vi åkte hemåt.

 

Gladast ändå att Mercy idag fått vara ute hela dagen. Att han har stått upp hela dagen eftersom han knappt var lerig.

Att han har haft normal avföring. Att han har normal temp. Att han äter med god aptit. Att han är precis som vanligt... dvs mitt alldeles egna lilla "happy face" i boxen ;)

 

All verkade lugnt vid morgonfodringen han åt, drack och var precis som vanligt... Jag däremot... Just det ... förkyld nåt så vansinnigt.

Kl 10 ringer Pia och säger att Mercy ligger ner i hagen. Men under samtalets gång reser han sig igen och beteer sig precis om vanligt. 

 

Jag kommer till stallet vid 12.30 och då var både Varre och Mercy inne. Pia hade tagit in Mercy först och tänkte att eftersom Corvette står kvar inne pga sin skada på knät (sparkad) så hade han sällskap, även bella var inne. Men si det räckte inte. Han verkar vara beroende av Varre. Så inte förrän hon kom in blev det lugnt.

Mercy hade tydligen velat lägga sig igen vid 11-tiden, men då han väl var inne ville han minsann inte ligga ner och vila.

Vill inte riskera att han blir kall om magen därav tidigt intag.

 

Tillbringade några timmar i stallet. Mockningen gick väldigt sakta, det känns att man inte är ok fastän treon gjorde sitt bästa. Två geggiga hästar skulle saneras. Leran  hade inte torkat fastän de stått inne i flera timmar så det tog sin lilla tid.

Promenerade med Mercy i ca 20-30 minuter, tog temp kollade slemhinnorna ... allt såg ok ut.

Nu - i skrivade stund- verkar det vara lugnt. Inga rapporter om att han skulle ligga i hagen så kanske har allt som gjort ont passerat ut och han har fått vila ordentligt.

 

I natt har jag varit vaken... Förkylningen som gjort att sovit oroligt. Sedan det evinnerliga smackande av en hund som har tvättstuga hela natten (jag blir galen av det ljudet). När det äntligen blev tyst börjar sängen att vibrera av snarkningar. Jomenvisst... maken - han kan han... Så från ca 01.30 och till dess att jag senast kikade på klockan 03.48 låg jag vaken.

Somnade väl slutligen och vaknade vid 8.30 - med ont i ryggen.

 

... Kändes somom jag tapat bort en hel dag.

Juldagen.. allt jag åt på hela dagen var frukost och tre rader av en 200gr choklad.

 Fick SMS  från PIa kl 10...

" Hej Mercy ok på morgonen men var tvungen att ta in Varre d han var helt galen..."

 

Nästa SMS kom ca 20 minuter senare...

"Fått tillbaka kolik, är ute och går, har rullat och vill ligga"

På't igen ... Åt en stadig frukost. Raoul fixade en matlåda att ta med. För som han sa... Är man förberedd med mat så ska du se att det inte är så allvarligt...

 

När jag satt i bilen fick jag ett SMS " Bättre nu, står och sover med Varre inne"

 

När jag kom upp visade han inga koliksymptom alls. Men jag stannade för att förvissa mig om att hela systemet fungerade. Från intag av vatten, mat och utförseln...

Gav lite av lunchen, avvaktade.... Red Varre en sväng tillsammans med Pia. Gav resten av lunchen då vi kom tillbaka.

Mercy verkade vara precis som vanligt dock med lite lösare avföring än vanligt.

 

Åkte hem vid 17 tiden och då var allt lugnt och stilla och hästarna ordentlit omskötta med rena boxar.

Hörde inte av Pia på resten av kvällen...

Supertrötta gick vi och la oss redan traxt efter 21 :O

... som jag helst vill sudda ut...

 

Vaknade till straxt innan Pia ringde och sa att Mercy förmodligen har kolik...

Ingenting våldsamt, men han legat ner då hon kom på morgonen och han hade inte visat sig vara så glupsk över sitt morgonhö som han brukar.

Ingen temp, och normala slemhinnor, boxen var inte rörig. Varre behövde få komma ut för sin morgontoalett så de släppte ut även Mercy i sjukhagen.

Då jag kom skrotade han runt i hagen, verkade inte medtagen på något sätt. Så jag liksom blåste av det där med kolik.

Började att mocka Varres box och gick sedan ut med lunchhö som de båda hästarna visade stort intresse för.

Bara det att Mercy la sig ner - men han fortsatte att äta. Då bestämde jag mig för att promenera honom. 

Gick en promenad igen  och tog sedan in Varre som sällskap. Då la han sig ner som om han behövde vila.

Inte en enda gång som han förrsökte rulla sig. Fortfarande ingen temp, alldeles normala slemhinnor. 

Efter lite vila reste han sig upp och började äta med god aptit. Han drack 2 liter betforvatten och jag ringde till vet igen och meddelade resultatet.

 

Men då klockan närmade sig 20 så visade han på koliksymptom igen även om de var ytterst lindriga. Fortfarande ingen temp, normal puls och fina sleminnor - ytterst märkligt. Ringde till vet och bad henne att komma ut då det varit så segdraget.

 

Vet kom vid ca 23.30 och då verkade Mercy inte särskilt medtagen av någon kolik. Men han var inte sitt vanliga jag...

Han undersökte både bak och fram. Men utan några tydliga "fynd"

Han fick kramplösande för magen som skulle ha effekt fram till ca 06:00.

Efter undersökning hade jag koll på honom en gång i timmen hela natten.

På frågan om när jag kunde börja ge honom grovfoder igen svarade hon - när han verkar vara som vanligt igen...

 

När klockan var 05:30 kunde jag konstatera att han stått upp i två timmar, druckit vatten ur hinken och ca 3 liter betforvatten. Han hade kissat och bajsat två gånger. Han verkade lugn, fortfarande feberfri med fin andning och fina slemhinnor. Så klockan 06 bestämde jag mig för att åka hem för att få några timmars sömn.

Jag skrev en rapport och en liten information till Pia.

Detta var juldagen...

 

 

 

 

 

 

Från marken då....

... Trots extremt tom kassa ändå orkar glädja mig åt mina fina pållar - när de uppför sig väl vill säga :)

MB har skött sig i det närmaste exemplariskt de senaste två tre dagarna. Han ådrog sig en reva på höger bakben (i onsdags)... från mitten av skenan ner till kronranden - tack o lov är han ohalt, men revan ser lite snuckig ut. Tvättas rent innan sänggående med 3% väteperoxid vilket bör göra susen :)

Idag Igår fick unge Herr MB vila efter 4 dagar på ridbanan och med gott uppförande med en lyhördhet för mig som höll i snöret :)

Jag red ut på Varre med Elise och Harm, ridturen varade i sisdär 40 minuter.

Inte mycket till motion för en pigg Varre som inte blivit riden på några dagar...

Mestadels borstat lera från både häst och täcke, så i förrgår for jag iväg och köpte ett halstäcke.Ja, det är emot mina principer att sätta på ett halstäcke för att jag ogillar att borsta bort halvt intorkad lera.

Men Varre är väldigt grundlig i sitt lerbadande. Hon inte bara lägger sig ner och rullar och sedan är nöjd med det. Nej minsann... Hon ser nästan ut att  vilja göra en typ av kullerbytta. Först viker on in frambenen ( på skakande bakben) sedan lägger hon ner huvudet (i leran) innan den stora kroppen dunsar ner i leran.... Jag måste få detta på film en dag. Efter det stora projektet att få ner kroppen på marken, gnuggar hon hela huvudet och halsen innan hon rullar över till den andra sidan och gnuggar in leran lika grundligt - såklart...

Halstäcket hade viss effekt kan jag säga men långt ifrån vad jag hade önskat. För jag får fortfarande borsta lera från halva halsen och hela huvuidet...

... Idag var han en riktig goding mitt spöke :)

Idag skötte han sig utmärkt, vilket jag faktiskt inte var riktigt beredd på.

Inte en enda bockning, inte en eda gång som han sparkade bakut. Inget tokspingande fastän han hamnade i korsgalopp. En toppendag idag elt enkelt.

Önskar att jag haft hjälm och säkerhetsväst samt ett par tyglar och den "riktiga" dressyrsadeln så hade jag kunnat rida lite. Men då jag hade gårdagens bild av hur han uppför sig så valde jag bort ridningen helt och hållet. Så himla tokigt...

 

Kom nyss hem från en heldag i stallet... Då hade jag fått ett paket med posten. Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att öppna det. Inuti låg ett par sticikade raggisar som min älskade storasyster Monica gjort ♥ 

 

... Det var vad han bjöd på igår, min kära MB...

 

Till en början kändes han fullständigt normal, ni vet så där sansad och behaglig. Men när Inger gick för att hämta sin häst i hagen och kom tillbaka med den (namn??) förvandlades den mycket medgörlige MB till Mr Hyde.

Som genom en handvändning gick han helt bananas. Sparkade bakut och toksprang, kom ur balans sparkade bakut ännu mer, det blev korsgalopp och bocksprång. Ingers enda kommentar till skådespelet var " åh herre jösses - tur att du inte sitter på".

 Han sitter INTE fast någonstans ryggen i vart fall, det är då säkert. Efter att ha sprungit som en tok blev det att testa gränserna mot mig. Ville inte gå på volten, drog sig ut mot staketet eller vände in mot mig. Då jag föste honom bort från mig och ut på volten igen blev han sur och protesterade med attityd som om jag inte ska tala om för honom vad han ska göra.

Ut på linan igen och bara trava runt, runt, runt till han började att slappna av. Men så kom det där kaoset i huvudet på honom igen och jag fick börja om. Jag kan säga att det tär på tålamodet...

Undrar när han är så välrastad att jag ska våga mig upp på honom igen?

Nu ångrar jag att jag lät honom få den första vilan i oktober då jag fullständigt arbetade skiten ur mig. Då hade det inte varit lika långt glapp från det att jag red honom senast. Tiden spelar större roll än man tror då man lätt tappar självförtroendet förr sån  man vet att man klarat tidigare.

Men alldeles bortsett från konursmånanadens vila så har han ju även stått skadad i drygt en månad så kasnke hade det inte spelat någon roll?

 

Idag (onsdag redan) är det vaccination av Varrefjunet. Borde börja om med grundvaccinationen av MB men det får vänta... Jag ska ju inte tävla så det spelar egentligen ingen roll. Vaccinationen han fick i augusti är iaf gott skydd mot  ev. smitta även om tävlingsreglementet säger annat.

 

Nu kör jag... Varannan dag Varre och varannan dag MB, har jag ork och känner att jag hinner -tar jag båda samma dag. 

Psykoterapeuten tyckte att jag ska åka och vara med hästarna medan det är ljust ute .

Vara ute medan det är ljust, göra det man trivs med och samtidigt få motion - det är den bästa medicinen.

 

 

Det här var visst länge sedan ser jag nu då jag kikar in... Hur kommer det sig att det blir så?

 

Vet inte riktigt var jag ska brja heller.

Vädret, som jag minns det, har varit riktigt skitväder.

varre har fått nya skor - ordentliga vinterskor, så nu kan det få bli vinter med lite snö som ljusar upp det hela lite. Nu har jag heller ingen undanflykter att inte rida.I vart fall inte för att Varre inte har ordentligt på fötterna ;)

Vädret däremot... Blir så less på detta eviga regnande...

 

Träffade ett helt superskönt Waxholmsgäng på lördag förmiddag på Rydbo.

Anna N hade lektion för Loi och sedan fikade vi i nästan 2 timmar (innan jag styrde kosan mot ett regnigt Frösvik).

Tappade tid och rum förståss så jag glömde helt av att ta bilder.

Anna och Thestor (hästen) var iaf superduktiga. T har blivit så vuxen (som många kommenterade). Han har liksom krallat på sig och ser inte så valpig ut längre. Jätteskoj att se förändringarna och jag vet ju vilket arbete Anna har fått lägga ner på på honom. Så det måste vara ännnu roligare att få höra det också.

 

Det kom lite snö då vi fikade, men det var plusgrader ute så det övergick rätt snart till regn (så ovanligt) och det var riktigt råkallt ute. De små vägarna på Frösvik såg blöta ut men de var en glashal ishinna över dem. Riktigt förädiska.

Med  detta ville jag bara säga... jag struntade i ridningen ... haha... fy fasiken! Undrar varför jag har häst? Men just vid sånt där rent ut sagt äckligt väder saknar jag ridhus och lite vänner som trots väder och vind sporrar en att ge sig ut en liten runda trots allt...

 

Söndagen bjöd även den på regn, regn och regn...

 

Vid intag av pållarna hade Clas fått en hö-kund. Detta blockerade vägen för intaget av hästarna så vi gick runt. Mercy vet jag inte vad det tog åt riktigt. Hans Asberger blev väldigt tydlig då vi fick ta en annan väg mot den vi brukar. Jag tappade tålamodet och skickade på honom en känga och han svarade med att sparka bakut så det var ju totalt bortkastat såklart, man ska ju inte tappa tålamodet och det fick jag kvitto på direkt. 

Nu ska kusen igång igen, han har alldeles för högt energiinnehåll som måste ut. Att gå i en hage med den gamla dominanta tanten är nog inte den bästa stimualansen för en ung Herr MB.

Det var altså MB som fick sig en rundvisning av ridbanan - måste passa på medan den går att vara på. Snart fryser det väl på igen. 

O herre min je... han hade massor som skulle ur honom. Det bockades och sparkades bakut och han galopperade som en galning efter det jag tog som ca 10 minuters uppvärmning. Sedan blev han mindre taggad, mer avslappnad och lyssnade riktigt bra på vad jag hade att säga. Avrastningen ägnades åt följsamhet. Gå bredvid, stanna när jag stannar, svänga höger, svänga vänster, trava när jag springer och sakta av när jag saktar av. När allt var genomgånget och klart och hans andning återgått till normal igen, stannade jag bara för ett kort ögonblick för att få styr på alla grejor. Då vill han lägga sig ner. Trodde att jag lyckades få honom att ångra sig då han bara kastar sig ner på framknäna och får ner hela högersida i sanden. Avbryter rullningen så att han blir sittandes på rumpan innan han slutligen bestämmer sig för att inte fortsätta....

En relaxad häst som säkert sovit väldigt gott i natt, och en mycket nöjd matte som tog tag i det här igen :)

Håll i det här nu bara Öbergskan!!!  

 

 

... Något avslagen idag.... Fick nog i mig mer vin än vad som egentligen rekommenderas för en kvinna i sina bästa 45 år... Jag kallar det för.att dränka sina sorger och det fungerade någorlunda i några timmar....

 

Min högt älskade och synnerligen väluppfostrade Varians fick en hel timme skritt på lång tygel idag. I öronen hade hon sin matte  (=jag) och Elise malandes om ditt och datt.

Mercy verkar nu faktiskt helt okey. Funderar på att få igång honom igen. Dock är det väldigt hårt ute och ridbanan är frusen. Vill gärna ha honom rastad innan jag sitter upp första gången efter så pass lång vila från ridning.  Han börjar bli allt mer härlig att sköta. Trägen vinner - är det inte så man säger?  Längtar att få komma igång med ridningen av honom igen. Vill ta mig vidare och se vad det jan tänkas bli av honom... Och även av mig såklart :-) ... Jag har ju bestämt mig för att han ska bli min "storponny" på riktigt. Då är det till att jobba för det också.