Anna ☼ -

inte bara gråt och tandagnissel...

... Måste säga att jag är lyckligt lottad med fina vänner och familj omkring mig.

Jag vet att jag inte är den bästa att höra av mig. Men Ni finns där- alltid, i mina tankar.

I söndags fick jag finbesök iav Sandra till stallet. Med som sällskap hade hon Boki.

Vädret vr på topp. Nästan 15 grader varmt och en sol som sken på oss. Det blev en supermysig ridtur trots drevjakt på rådjur runt i skogarna.

Efter ridturen blev det fika. Sandra hade bakat en äppelkaka som varje bit var som en hel måltid. Men så gott till kaffet :)

Det blev mycket snacka förståss.

Tänk att vi äntligen gjorde det vi sagt att vi skulle göra så många gånger... Rida tillsammans - som förr. Härligt var det och jag hoppas att det inte var sista gången.

Stort tack fina Sandra för att du kom och förgyllde min söndag.

;

haha... Bevis på att hon kom i vart fall... Men det är så suddigt att det skulle kunna vara i stort sett vems om helst ;)

2013-10-29 @ 14:12:00 Permalink Hästarna Kommentarer (2) Trackbacks ()

Veckan som kommer...

... kommer att starta med träningsvärk... Attans vilken träningsvärk jag kommer att ha.

Hopplektion för Mickan E idag tillsammans med de perosner jag nämde i inlägget innan :)

Varre supertaggad, jag fattar det inte. Springer på tvärsan och gör inte riktigt det jag önskar förrän vi kommer till hindren - för hoppar det gör hon mer än gärna känns det som.

Det känders bättre än förra veckan, jag hade bättre balans och även om Varre var taggad och låg på hela tiden kändes det ändå så mycket tryggare än sist. Det gjorde att jag vågade kräva lite mer både av mig själv och av Varre. Sista rundan var riktigt, riktigt fin.. Lite mer träning i veckan som har med förhållningar och samling att göra så kommer det att bli toppen. Nästa vecka kanske det bara blir Min Elin och jag... Ksnke Sandra på någon av pållarna. För nästa helg går förhoppningsvis KM för Waxholms fältrittklubb av stapeln. Mercy är inte riktigt mogen att delta i år och Varrehar jag missat med den årliga vaccinationen, så jag får börja om med grundvaccinationen ytterligare en gång. Vi blir med andra ord kvar hemma på Rydbo till vi är redo.

Bilder var det ja... Men jag hade lämnat ifrån mig teefonen då jag var något orolig över att ev få bada i någon av de gígantiska vattenpölarna som bildats på ridbanan efter allt evinnerligt regnande.

Mercy var ju taggad ( precis som jag förutspådde) och det var vid två tillfällen som jag var helt övertygad om att Elin skulle åka av, men ack hon klamrade sig fast. Sista gången hade hon åkt av om inte Mercy fått för sig att lätta i vram efter bockningen, det gjorde nämligen att Elin hamnade tillbaka ner i sadeln igen ...Tyvärr varken bild eller film :( det hade varit lite kul att få uppleva igen o igen o igen ;)

2012-09-23 @ 21:21:00 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (2) Trackbacks ()

veckan som gått (v 38)

Ja, vad ska jag säga... Taskigt med uppdateringar från min sida. Jag tror jag har sagt det tidigare men säger det igen. hur fanken hann jag "förr" då jag arbetade heltid? eller handlar det enbart om prioriteringar?

... Stackars Åsa har legat på DS med en krossad fot efter att ha gått omkull med Chantique. En olycka händer så lätt, för det var tydligen en snubbling mellan övergången skritt till trav som gjorde att de stöp omkull. Dessvärre -hörde jag av Ellinor, kommer Åsa att vara gipsad i 3månader... Stackars, sackars Åsa, Det måste vara botten och jag lider med henne.

Mercy hade klivit av sig sin vänstra framsko så Hasse kom och slog på en ny i veckan.

Ännu så länge sitter den kvar :)

Jobbat så ini bengen efter 2 dagars sjukfrånvaro på jobbet låg jag två dagar efter med lönerna. detta förde med sig att jag i tisdags satt kvar till 21.30 för att kunna skcika lönerna i tid. Nu var det inte enbart minsjukfrånvaro som var hela boven. Avnågon anledning kunde inte lönesystemet skriva ut några rapporter, därmed kunde jag heller inte kontrollera och skapa lön då inga utskrifter fungerade. .. Nåja, de kom iväg iaf- vilket är huvudsaken.

Ridit har har jag gjort och jag har tränat på läxan jag fick av Mickan i söndags. Stiglädren har jag kortat betydliogt genom att snurradem ett varv runt stigbygeln( vill ogärna göra nya hål, de blir så lätt ojämna).

Travbanan med Mickan i fredags, hon på Berra och jag på Varre ( som vanligt) Varre supertaggad och jag kände det som en maktkamp att komma åt henne. Men Mickan var som en mentor och red med mig och såg till att varken händer eller frustrationen dominerade ridturen. Det var riktigt trevligt. Och så himla skoj att man kan hjälpa varandra utanför sina åldergränser. Sund och förståndig är hon trots sin unga 16 år :)

Öm i vänter ljumske i går, tror att jag kanske var lite för överambitiös i fredags. men då är det bara träningsvärk och det går ju över :)

Idag taggar jag för hoppträning tillsammans med 2 st Elin, 2st S/Z/andra och givetvis 2st Anna (där jag är den ena). hoppas att inte ridbanan är alltför blöt efter gårdagen och nattens regnande.

Hoppas att "unge Herrn", dvs Mercy, håller sig på marken och inte så mycket ovanför idag, han har ju stått ett par dagar. Han tenderar att vara en liten dynamitgubbe med några dagars vila...

Kanske blir det lite bilder idag :)

Nu ska jag ta hand om tvätten...

2012-09-23 @ 13:23:00 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (1) Trackbacks ()

tack... heter det ju :-)

Tack Robert för bilderna, en av dem lägger jag nu upp efter moget övervägande. Bilderna har fått mig att inse att jag måste göra någonting åt min övervikt, det är inte så gulligt..

fasans ögonblick är här. Fotografen, Robert, har lyckats att beskriva verkligheten precis som den ser ut. Jag har nu välkomnat en app som heter shape up... denna app ska hjälpa mig att hålla koll på kaloriintag och förbrukning, det är alltså ingen diet, bara ett matematiskt verktyg

2012-09-17 @ 22:44:07 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (4) Trackbacks ()

dementi/förtydligande av fg inlägg...

såklart att jag inte hoppade en bana på 80cm!!!! för mig räckte 60cm gott o väl ;)...... ville bara säga det innan jag somnar ;)

Red förresten min pålla i min nya dressyrsadel i dag, hon blev jätte fin efter en stunds (lång) uppvärmning. Riktigt, riktigt roligt :)

2012-09-16 @ 23:23:40 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (2) Trackbacks ()

Barbacka...

... nu igen :O

Med vovven och min Elin på Gulliver och jag med LillElin i tandemritt på Varre...
Premiär för övrigt med två ryttare på Fjunet, men hon är som en ängel min älskade pålla...

Blev lovad att sno bilderna från Elin eftersom jag hade glömt min telefon hemma...

det tråkiga är bara att man ser ut som den julgrisen som borde ha blivit slaktad i julas...

2012-01-16 @ 23:05:21 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (2) Trackbacks ()

märkligt x flera, flera ...

Märkligt #1 : Att jag lovade tätare uppdateringar men att det inte sker... (Detta inlägg påbörjade jag torsdag v 46 :O )

Märkligt #2 :Visst är det märkligt att folk vid tåget(Roslagsbanan) som intagit sina "väntapåtågetplatser" börjar att gå i tågets färdriktning så fort de får syn på att tåget är på väg in....

Märkligt #3 : Att alltid då man känner att någonting är på väg att bli bra, ska alltid något annat inträffa som tar bort den goda känslan... Som tex i onsdag v 46.. ( ja, då jag påbörjade detta inlägg) red jag lektion för Rebecca och jag fick aha om och om igen... dels tack vare att min egna Elin i veckan innan fick upp mina ögon för vad jag verkligen behöver jobba med... "vrålandes" från backen "mera ben, ännu mer ben... och mer ändå... rid lätt om du känner att du inte orkar, stilla hand med stöd på ytter och meeeer ben"... jo faktiskt... utav alla människor var det Elin som öppnade ögonen på mig vad jag behöver göra för att få tillbaka känslan i ridningen. Därav gick lektionen för Rebecca så bra att jag fick rysningar... Jag red faktiskt :) ... Veckan efter blev en favorit i repris - helt underbart...
Var till Globen, en heldag med Vonne, Elin och Zandra. Insöp inspiration och lättare shopping inför det stundnade "tantlägret" helgen innan Lucia. Så laddad och så målinriktad. Men säg den lycka som varar... Elin red på måndagen då vi hade stallmöte och på tisdagen då jag skulle upp i sadeln var hon halt... Ingen svullnad i något ben, för då hade jag aldrig ridit upp på ridbanan... hon kändes stöpplig i skritt men ingenting jag tänkte på förrän efteråt egentligen. Går upp på ridbanan, börjar trava lite lojt på halvlång tygel och känner att hon är ojämn. Ber Emellie att kika och hon säger att någonting är det men det är svårt att avgöra vilket ben. Varpå hon ber mig att korta upp tygeln och trycka på henne lite framåt och då känner jag hur halt hon var... Det var bara att avbryta ridningen... Satte mig i bilen och tyckte så synd om mig själv för att jag nu missar Tantlägret, som jag sett fram emot, att tårarna kom... Varför, varför i hela friden ska det bli så här så fort man planerat någonting?
Jag hittar fortfarande ingen värme eller svullnad i något ben, men ömhet i bogpartiet och musklerna omkring... Sträckt sig? fått en spark? ... bara spekulationer (vilket jag är en mästare i).Har dock lovat mig att inte vara nojig och kolla hältan hela tiden. Det blir ju inte hästen bättre av och tittar man hela tiden ser man inte till slut om hältan blir mindre och mindre. Men idag ska jag kolla, för att sedan kunna ge en rapport till Rebecca om jag kan delta med häst nästa helg. Tveksamt, men man vet ju inte. Vonne sa igår en sak som verkligen får en att tänka till...
Man begär inte av sig själv att alltid vara fräsch, man vet ju bara hur det är att kliva ur sängen på morgonen, ont i hälar och stela muskler ,kanske lite allmänt hängig. Men man kräver att sin häst alltid ska vara fräsch. Menar naturligtvis inte att man ska rida eller pressa en häst som är halt på samma sätt som man faktiskt ger blanka f-n i sig själv. Men det är väl klart som korvspad att en häst måste kunna få uppvisa stelhet och småkrämpor utan att för den skull vara dödsdömd, de är ju inga maskiner.
Nu ska jag inte lova att det blir uppdateringar oftare men en rapport om hur min älskade häst mår kommer att ske "any day" ;)
Har jag tröttat ut dig nu kära läsare?

2011-12-04 @ 11:53:28 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (1) Trackbacks ()

Veckans rörelse...

Har mest rört sig om att få ryggen att fungera igen...
Fick så sent som idag ett tips om en osteopat, som har hjälpt Lena. Jag fick nr o funderar verkligen på att ringa henne under morgondagen...

Mer rörelse har naturligvis inneburit ridning... Vi verkar kunna vara på "G" igen nu min pålla och jag. Jag har inte vågat mig ut eftervägarna sedan sist... det är lite för mörkt för mig att rida ensam. Därför har mestadels denna aktivitet utförts på ridbanan. Inte det mest optimala underlaget, men vad ska jag göra?
Men inget ont som inte för något gott med sig. Elin hjälpte mig med något som liknar ridlektion i söndags, igår (måndag) skuttade jag lite över några bommar, men jag har tyvärr tappat det lilla mod jag hade för kort period. Elin försökte uppmuntra mig, men det gick sådär. Varre är skitpigg och tycker det där med hoppning är liiiite för kul, så Elin fick ta över för några minuter.
Även idag blev det ridning på ridbanan... gårdagens lilla övning i hopp hade nog mjukat upp henne för (attans!) idag kunde nästan känna hur det ska kännas då man rider. Hittade mina ben :O ... och Åsa... Även jag hittade den sedan länge borttappade yttertygeln ;)
Hoppas att känslan sitter kvar länge (reklam) och att ridkänslan verkligen är på väg tillbaka... i morgon ärdet lektion för min gravida ridinstruktör Rebecca:)

Nu är det natti-natti

2011-11-15 @ 22:51:46 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (2) Trackbacks ()

Min lyckliga vän ♥

Jag red inte men det gjorde Vonne...

...och se vilken lycklig vän jag har :)

Just Love it ♥ En bild säger mer än tusen ord

Vonne o Varre

Efter "lilla slingan" med Vonne till häst och jag raskt promenerande brevid,blev det ett bad för "Tant Varians" ... Flätade ner den ståndman hon fått då hon fick mankammen nednött av halstäcket i vintras och som nu börjat växa hej-vilt...
Efter badet fick mitt fjun gå ut i hagen... och vips...rullade hon sig fin i dammet...

Nybadad

2011-08-05 @ 15:36:23 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (2) Trackbacks ()

oh... what a beautiful morning...

... och nästan all träningsvärk i låren är borta. Märkliget med tanke på hur ONT jag hade igår. Men det gör ju inget om jag säger så. Idag är jag däremot aningens öm precis där vad vadmuskeln börjar, eller om den slutar precis innan hälsenan?... Vilket som, då kanske du förstår var jag har ont iaf :)

Jag måste nog dessvärre köpa nya löpardojsingar. Sömmen bak i hälen, på det där "kuddiga stället", har gått upp. Igår under promenaden hem från sommarhagen, kändes det som om jag hade småsten i skon. Jag tejpade det naturligtvis så att jag kunde springa igår, men det är ju ingen optimal lösning. Skitskor säger jag bara... Har ju bara haft dem omkring en månad.
Jag har ingen större lust att lägga ner lika mycket på mina egna skor som jag gör till pållarna ;)

Jag hade tänkt en ganska tidig morgon. Men här sitter jag fortfarande i min numer blekta, ljusrosa morgonrock och dricker kaffe och bloggar Raoul jobbar,Elin o Fabbe sover :O. Men sämre kan man iofs ha det. Ska gör mig en liten jordgubbssmoothie innan jag beger mig upp till stallet och fixar till min stora vackra fuxdam med det vita i ansiktet.

Varre på Ängsholmen.

2011-08-05 @ 09:41:51 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (0) Trackbacks ()

... å så var de bara fem...

Idag fick hon komma hem igen... Mitt Varrefjun. Kvar i hagen är det nu bara fem pållar. På söndag går Gulliver hem och på måndag (?) lämnar Vincent betet.

Jag gick till sommarhagen och tillbaka. Till sällskap hade jag Asta (vovven alltså). Träffade Vonne och bankade i lite stolp, drog lite ny tråd och delade av hagen -igen... Eller, återställde vinterhagen, är mer rätt att säga. Jag åkte till Granngården och köpte nya spiralgrindar till Voltenhagen. Så när Vonne , jag och Viccan återgick till lite annat så hade vi gjort ett bra jobb med hagarna, som nu bara är att använda igen. Vad duktiga vi är! :)

Nu har jag inte bara stumma påkar. Jag har två tummar som inte riktigt lyder. Stolpen slog vi nämligen ner med en stor o tung gummiklubba efter att vi använd ett jordspätt för att få till någon form av hål.
Men allt lite lagomt försiktigt ändå. Jag ville inte förstöra mina fina sommarnaglar :O
Morgondagen ser jag fram emot. I morgon ska jag rida :) och tvätta hästen och... mocka, bära vatten, fixa mat igen...
Så om jag hasar mig till sängen nu, blir det morgon lite snabbare :)

2011-08-05 @ 00:56:29 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (1) Trackbacks ()

Vad har hänt sedan sist? :O

Inser att det nu är väldigt länge sedan jag uppdaterade bloggen. Inte för att det varit direkt händelselöst. Jag har bara inte orkat författa mig igenom ett inlägg.... Inte ens det mest korta man kan tänka sig. Istället kommer här ett vansinnigt långt ;)

Idag är jag hemma och är sjuk (fortfarande)... Ont i halsen och ryggen och aningens feber. Ryggen har egentligen inte varit helt ok sedan flera veckor tillbaka. Först nu misstänker jag att det kanske hänger ihop med ont i halsen och feber som jag utvecklade i slutet av förrra veckan. Ett långdraget virus? Inte blev det väl bättre av att jag i söndags (i skyfall från himlen) stod hinderdomare hela förmiddagen på vår fälttävlan vi arrangerade tillsammans med Stockholms fältrittklubb och Livdragonerna på Ryttarstadion. Blöt in på bara BHn. Trots att jag hade lånat Raouls Patagonia(?)-regnställ, byxor, en extra jacka under regnställlet... det finns ingenting som orkar hålla det blöta undan bättre än det materiel som man klädde barnen i då de skulle ut och leka då de var mindre... Nämligen galonkläder... Så är det någon som vet var man hittar denna barnutrustning i vuxenstorlek... hör för guds skull av Er :)

Jag har tävlat... På Överby, Sollentuna. Resultatmässigt gick det snarlikt de andra gångerna. Men jag har aldrig någonsin varit så besviken då jag lämnade banan. Så nära tårarna. Och jag som aldrig riktigt förstått hur man kan bli så besviken över sin egna prestation. Nu fick jag känna på det också...Anledningen till detta var nog bara att framridningen gick så himla bra. Hon var med mig hela tiden. Vi gjorde allt, precis allt, rätt och det var en fröjd att rida min stora, långa häst (sagt med mycket kärlek). Tyvärr filmade inte mitt älskade barn framridningen, utan bara det som kändes som den största katastrofridningen jag gjort.
Väl inne på banan tappade jag all ridning. Jagtyckte at bokstäverna fullkomligt rusade mot oss. Jag vet att jag tänkte att jag måste göra något. Men jag var som paralyserad, jag kände att jag verkligen behövde göra något, men vad? Hästen lång och stark och inte alls samma följsamma individ som på framridningen. Jag kunde inte lösa uppgiften och medan bokstäverna och nästa rörelse fullkomligt stormade emot oss, föste jag runt min häst på banan med handbromsen i.
Jag saknade den där rösten i mitt huvud som sa åt mig att rida framåt... Utan takt, tempo och framåtbjudning finns det ju ingenting att fånga upp. Jag vet ju det... Men inne på banan kunde jag inte klura ut det. Hur svårt ska det vara?

Detta kändes som det mest misslyckade jag gjort i tävlingssammanhang. Jag vet ju att vi kan, det märkte jag om inte annat på framridningen. Då jag hämtade mitt protokoll blev jag ändå glatt överraskad... 7-or i galopprogrammet i båda varven... Sedan var där 5or och några 4or... tror att det var någon enstaka 6a med också... Men ok... 54% får jag vara nöjd med, fast hade jag ridit som jag red på framridningen hade jag nått mitt mål denna säsong... att rida en LB:2 på åtminstånde 60%. Får dock känna mig nöjd med att något gick bra och just denna dag var det framridningen, någonstans måste man ju börja :)

För övrigt har det varit lite som vanligt.
Hästar på morgonen, hästar på kvällen eller "både och" somliga dagar.
Varre har fått vila i 6 dagar, det är ändå inga tävlingar nu som jag behöver trimma inför. Jag vet att man ska ta tillvara dessa mellanperioder och intensifiera träningen ytterligare för att kunna nå nya mål. Men jag tror faktiskt att lite vila nu och då gör susen det med.

Idag är det den 21 juni och pållan måste vaccineras. Så jag får vackert peta i mig Ipren och ställa henne i trailern för att ta mig till ATG-kliniken i Täby. Rätt smidigt att bara låta dem stå kvar i trailen för vaccination.

Här är Varre och jag. Bilden knyckte jag av Elindmans.blogg.se...
Bilden är tagen efter avslutad ritt och efter en skrittrunda som jag så väl behövde för att åter samla ihop mig på...
Synd att hon inte tog bilden från andra sidan av hästen, då hade ni fått se vilka snyggar knoppar jag lyckats med att få till, dagen till ära...

2011-06-21 @ 13:08:09 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (1) Trackbacks ()

Varre o jag...

Jo, det var ett tag sedan jag skrev något om hur VI två, Varre o jag, har det... Varre är fortfarande (tycker jag) lite tjock i sitt vänstra framben. Hon haltar inte eller ens markerar att det skulle ta emot... Tro fan det så brunstig som hon har varit i ett par dagar nu. Hon skulle nog kunna springa benen av sig för vilken hästherre som helst :)

Rider henne i skritt ca 1tim/dag... Påbörjade en 10dagarskur med BoT och det är 5 dagar kvar, får väl se om det ska förlängas eller inte. Alltid lite jobbigt, alla säger så olika för BoT ska få full effekt. Nåväl, de lindas på innan vi ger oss iväg ut och sedan får de sitta på över natten. Tycker mig märka en viss skillnad, men det kanske är mest för att jag vill att det ska vara så. Pigg är hon iaf, så när vi skrittar ut är det inte bara på lång tygel. Igår fick hon arbeta i skritt i nästan en hel timme och hon var faktiskt svettig då vi kom tillbaka. Passar på att träna lyhördheten och efter tjat o gnat så lossnar det faktiskt :) givetvis tränar jag mig själv också. Efter Birtheföreläsningen förra veckan så fokuserar jag verkligen under mina skrittrundor, allt för att det sedan ska kopplas in en autopilot på sits och hållning. Man tenderar annars att släppa allt bara för att man "rider ut". Kollar att de tre S-en fungerar.."starta, stanna, svänga" :) inte alltid så lätt på en dam som vill gå sina egna vägar. Sidvärtsrörelser är kanon för lyhördheten *tipsar*

Jag är så sugen på att komma igång ordentligt... Men jag ska inte forcera, det slår bara tillbaka och det är inte värt det.

Nu ska jag blåsa upp den där «balansbollen» igen. Jag har ju tid att själv komma i form nu, så varför inte passa på med billiga, redan inköpta, medel? Allt för att bli en mer liksidig och balanserad ryttare utan en massa muskelknutor överallt. Behöver jag tillägga att övningarna äger rum bakom lyckta dörrar? :)

Bye!

Bild lånad från google

2010-09-13 @ 12:57:43 Permalink Mitt Varrefjun & jag Kommentarer (1) Trackbacks ()