Fina blomman ...

... som jag fick av mina IT-A-kamrater då jag idag gjorde min sista dag.

Känslig som jag förvisso alltid är, men speciellt just nu, blev det ett par tårar på fikastunden idag.

Tack alla fantastiska som gett mig hoppet åter att det finns arbetsgivare som inte bara kör över och skiten ur sina anställda.



A long time ago...

Nästan en hel månad utan bloggande :O Blogglusten har helt runnit av mig. 

Skratt, tjo o tjim känns som om det var ytterst länge sedan jag ägnade mig åt. Inte så mycket glädje i just någonting.

Det är mycket som har ramlat över mig och ibland behövs det inte så mycket för att det ska kännas somom hela världen är emot en.
Lite har hänt hänt sedan sist...

Sara har varit och hälsat på mig och Varre (det var Sara jag köpte Varre av).
det var jättetrevligt och detblev sent på kvällen innan jag ställde av henne vid Mörby station. Just denna dag behövde jag ett besök som fick mig att inte tänka på livets alla tråkigheter.

Vi har av gården (där vi har hästarna inhysta) fått meddelande att "det på ett eller annat sätt blir ett ridhus och det kommer att bli MINST 1500kr mer i kallhyra"... Beskedet dimper kanske inte helt oväntat ner. Ridhus är ju toppen, men hur jäkla mycket ska man ta ut för detta? Det blir ju orimla summor. Vi är 34 hästar på gården, externa ekipage är icke välkomna (trafik och främlingar ogillas) och ändå ska de slå upp ett ridhus 20*60m som kommer att kosta 5miljoner...  Depp för många av oss som inte vill ha ett ridhus till vilket pris som helst. Hela planen är väl inte riktigt i hamn. Det har varit snack om ridhus till och från under många år och det har alltid bara varit "snack". Det är en sak vad vissa personer säger och en annan vad han som håller i plånboken har att säga om saken. Krismöte ska vi iaf ha på måndag...

... Exemen kliar  så att jag håller på att bli galeen emellanåt.
-Va sa?!... någon som sa "prioritera ett läkarbesök"? :O

Gulliver, vår älskade ponny, är fortfarande till salu och på lördag kommer en tjej, som Elin tävlat tillsammans med i dressyr-divisionerna, och provrider honom.

Glädje var Km den 25/9 där Elin hoppade både 90cm och 1m ochkom 2:a resp 3:a (alla höjder tävlade mot varandra) på så sätt kom Elin och Gulliver att få en blå och en gul rosett på en och samma prisutdelning. KM mästare och kombomästare blev Micaela R och Golden touch. Vilket var fantastiskt roligt eftersom Micca haft problem med att ta sig runt en hel bana.
Zandra hoppade Vonnes Flisan 70 och 80cm och det gick så himla bra. Prestationen räckte till en tredje placering i KM :)
Jag var inte med på detta KM. Jag känner att jag tappat ridkänslan så jag hade ingen lust att skumpa runt i en LB1. Varre fick gå kvar hemma och hållla ställningarna i hagen denna vackra dag.

Fick en överskottstid för Rebecca på onsdagen, kl 20!
Min stora fasa var att hon inte lastats sedan i juni, tänk om hon skulle vägra gå ombord? Visst trilskades hon en aning, men absolut inte länge och definitivt inte dramatiskt på något sätt.
Red sedan min första lektion för Rebecca på 6 månader.
Det gick över förväntan (trots att Varre, då jag red fram, inte lyssnade på mina förhållningar). Jag har under en ganska lång tid nästan varit gråtfärdig då jag klivit av min häst. Men igår fick jag njuta av en lyhörd och samarbetsvillig häst som gjorde att log för första gången på riktigt, riktigt länge efter ett mycket bra och ansträngande ridpass.

Jag borde ha en massa bilder att lägga här... Men inte just precis just nu ...

I morgon gör jag min sista arbetsdag som konsult (för denna gång iaf) och på måndag påbörjar jag ett nytt jobb (ännu längre bort) i en helt ny bransch och det ska bli spännande. Hoppas bara att jag kommer att trivas med mina nya arbetskmarater. Ekonomi är ju ekonomi var än man jobbar.


Tråkiga nyheter


I onsdags fick jag av Agneta reda på att Sten gick bort på tisdagen (6/9), endast nyss 68år fyllda. Det beskedet slog verkligen ner som en blixt från en klar himmel.
Han lämnar ett stort tomrum efter sig och det går inte en dag utan att jag tänker på honom. Sten var en favorit bland mina favorit-arbetskamrater, med ett hjärta av guld. Vi jobbade väldigt bra tillsammans och då vi (eliten) träffades vid sidan av jobbet hade vi alltid trevligt. En varm, generös och snäll man som lämnade jordelivet alldeles för tidigt.
Vila i frid Sten
Klicka för att stänga bilden




2011-09-04

Tänk vad tiden går...

Idag firar vi 7år som gifta


analyserar...

Lite osäker på om jag verkligen ska publisera detta inlägg...

Jag har haft lite funderingar på varför mitt humör varit i bottenläge den senaste tiden. 
Gjort saker bara för att de måste göras, men utan den där glädjen. Allt känns bara som en stor sörja.
Visst skulle jag kunna vifta bort allt och säga att det är ju så vissa stunder i livet.
Men jag måste ju givetvis spekulera och analysera varför det är på än det ena och det andra sättet.
En orsak har jag iaf funnit. Och det är den förkättrade annonsen som ligger ute på Gulliver. Jag önskar så innerligt att vi kunde köpa en stor häst till Elin och ändå få behålla honom...
Jag trodde väl aldrig att det skulle påverka mig som det gör.
Men nu när annonsen väl ligger ute så kan det väl få gå fort? Varför ska vi plågas?

Min ridnings självförtroende ligger iallafall långt ner under skosulorna. Ingenting får jag att fungera. Hur svårt ska det vara? att ställa igenom  Varre i höger varv VET jag innebär att hon lätt faller inåt. Vilket innebär att jag måste peta på med inneskänkel och vara tydligare med stödet på yttertygeln... Trots att jag vet vad jag behöver göra så gör jag det inte... Jag leder ut med yttertygeln och då tappar jag bort insidan, då kommer jag på mig själv, är det redan försent... och som den tröga ryttare jag är så gör jag om samma sak gång på gång... Det är som om refelxerna tar överhanden och jag blir frusterad... vilket givetvis inte leder till några resultat. Så jag har tillfälligt(?) gett upp (med gråten i halsen).
Jag vet att det ridmässigt finns hjälp att få, men jag vet inte om jag är motaglig just nu. Kanske det bästa för oss ett tag framöver är att "skrota" och njuta på uteritter, Det är ju faktiskt rätt mysigt och inte särkilt trångt heller... Så inget ont som inte för något gott med sig.
Har även sovitbättre de senaste nätterna och även om jag fortfarande är trött så är jag betydligt piggare än tidigare. Fast man blir ju inte så himla mycket piggare av att mötas av trams i stallet om en morgonfodring på lördagen som ingen hade tagit. Åsa hade löst det med hjälp av Cina, men hon kanske inte kunde komma vår absolut senast-fodringngstid på morgonen och då lackade Sarah ur och sa att om hon kommer kl 8.30 och hästarna inte fått mat så skulle hon bli skitförbannad... Vad är det att bli förbannad över? Visst ska hästarna få mat på regelbundna tider, men åk då och morgonfodra istället. Nu löste det så att Em skulle ha hovis tidigt på lördagmorgonen så hon fodrade. Det tar kraft ifrån en att behöva ta spärn och försvara sig... Förra veckan hade jag 2 morgonfodringar samt både lö och sö kväll. Förra veckan var lördag kvällen inte tillsatt så den tog jag. En fodring per häst varje vecka... Vem tror Ni slapp 2 fodringar förra veckan, som jag tog? kanske tom 3 eftersom Em tog ett extrapass hon också... Sedan tar man ju kvällspass på vardagarna, besvärar sig om att ringa /SMSa till den som egentligen har "kvällen" för att personen som har kvällsfodringen enl schemat inte ska behöva åka iväg om jag är kvar... Men dessa pass räknas ju inte...


RSS 2.0