Anna ☼

... Ja, jösses.... rätt in i lejonkulan... eller getingboet om man hellre vill kalla det det... Jag har att göra om jag säger så :)

Men det känns positivt så jag klagar inte.

 

Hästarna då? finns det väl de som undrar...

Jodå, de mår bra. Mercy har jag underhållit enligt plan för att kunna komma tlllbaka till ridningen.

Dock sk*t det sig major i går.... Elin följde med så jag tänkte passa på att rida Mercy med Elin som sällskap på Varre. Men Mercy var så jäkla spänd (och jag med). Kände mig rätt stor och klumpig i säkerhetsvästen, allmänt kraftlös och faktiskt rädd. Och det är den där rädd-känslan som stör mig... vafan är jag rädd för?  Jag har aldrig gjort mig illa på/ av Mercy.... Jag vet inte vad det var som påverkade mig så vansinnigt igår. Men igår var absolut ingen bra hästdag - för min del i vart fall. Elin tog över Mercy och red honom jättefint på ridbanan. Tårögd och fylld av nederlag och av besvikelse stod jag och tittade på...

Visst , det blåste igår, det kom bilar, Varre gick med "långa benet före"... Alltså man kan hitta tio, kasnke hundra ursäkter till att det inte fungerade igår... Men det var nog inget av detta - det var bara jag...

 

Efter att ha fått sova på saken vaknade jag beslutsam - Lite av den "nu jävlar-kraften" som Hannah och Amanda pratade om i  en av fredagspodarna, och givetvis hade jag Vonnes ord klingande i öronen... "Gört - tänk inte" .  För har man bara bestämt sig ska man aldrig börja tveka...

 

Och min beslutsamhet visade sig hela vägen i allt jag gjorde med hästarna. Fullt fokus - vad vill jag uppnå? Vad ska jag hinna göra?

Faktum var att hela jag måste ha utsöndrat beslutsamhet, Mercy visade inte ens några tendenser på att vara otålig  genom att snärta med svansen. Han bara stod där och lät mig göra honom ridklar utan protester.

 

Nu hann jag inte rida särskilt länge, skrittade runt, stora och små volter och försökte få honom avslappnad. En ljuv resa i pruttbockar och någon bakutspark efter långsidan vid vägen... De var isladshästlektion på ridbanan ooch straxt efter att hickan lagt sig sa de att de var klara och skulle rida av banan. Då valde jag att också att vara nöjd. Ja och varför inte? 

1. jag kände mig adrig rädd

2. sjukt nöjd över att jag red ner till ridbanan och på den

3. Man ska sluta medan det går bra ;)

 

Puss & god natt 

 

 

 

 

 

 

... "På riktigt"  - som så många brukar lägga till för att verfkligen understryka innebörden ;)

 

Dagens bild (fastän jag inte brukar ha någonting som ens kan falla i närheten av en sådan kategori)

 

 

Idag var det dagen "D"... Jag skulle in för att signa anställningsavtalet med min nya arbetsgivare... Snacka om förvåning då min konsultchef säger att " vi har tänkt om lite när det gäller dig och din anställningsform.". "Vi vill faktiskt ge dig en provanställning istället för en projektanställning".... " Hur känns det för dig"?

Lagom lång i ansiktet av förvåning frågar jag hur de då hade tänkt... Svaret " Jo du har ju arbetat för oss tidigare - dock inte i samma roll, men vi känner så stort att du har så mycket att ge och att "V" , vid din tidigare anställning hos oss, varit så nöjd med dig som konsult för oss att vi vill ha dig kvar... Du har ju haft det lite jobbigt också den senaste tiden - vi känner för dig".

 

Jag var helt klart förberedd på att det skulle bli förändringar och/eller tillägg som inte funnits med vid tidigare samtal - men jag hade verkligen inte räknat  med detta...

Från arbetslös till anställd - galet vad bra det känns just nu :)

-  i morgon börjar jag att jobba.... 

 

 

 

Vill egentligen skriva något om mina fina fuxar. Men vet inte riktigt vad där finns att skriva. Vi har ju inte hittat på så mycket bus den sista tiden... Det mesta bara rullar på... Känner mig sjukt motiverad och har planer då jag åker till stallet, men väl i stallet så hinner den känslan rinna av. Hästarna måste hinna in och äta en stund... det hinner bli mörkt och jag blir ensam...

 

Om jag åker till stallet kl 17 är jag hemma omring 19.30... Men även om jag åker klockan 14 är jag hemma vid 19.30.

Jag har klurat ut varför det är så här...

Då jag kommer upp kl 17, är hästarna inne och har ätit klart, de har tom hunnit vila lite på maten.Jag är ensam i stallet från start, det är bara att sätta fart... det är dessa dagar som jag kan hinna med att rida en häst och longera den andra... på sikt är ju tanken att båda ska ridas på en och samma dag...

Men om jag kommer kl 14-15 så ska hästarna komma in och de ska hinna äta. Jag får alltså en väntetid. på 1,5 timme och jag gör ingentingen under denna tid. Bara pratar och pratar, det är väl inte så konstigt att jag blir ensam kvar...

Jag är mer effektiv om jag kommer senare på eftermiddagen än om jag ska vara med vid intaget på eftrmiddagen.

Fast naiv som jag är tror jag att jag ska hinna med massor medan det är ljust., därför åker jag tidig eftermiddag...

Det är kanske som med Triss.... "Plötslligt händer det"

 

... Kan knappt fatta det... Börjar arbeta som konsult igen för min gamla arbetsgivare. Uppdraget börjar redan på tisdag och på måndag skriver jag på mitt anställningsavtal...

5 intervjer, och två ytterligare möten. Hela veckan har bestått i förberdelser inför vartenda möte. Alla lika viktiga. Det handlar ju om mig och min framtid.

 

Jag har nästan lite svårt att fatta att den kunskap jag förkovrat mig med under åren är så eftertraktad.

Det fullkomligt rockade loss av intressanta arbetsgivare när jag lagt ut mitt CV på Monsters...  I den här veckan som gått är det inte mindre än fyra potentiella arbetsgivare som hört av sig... Alla säger de att min profil är väldigt intressant och de vill ha mig i sitt kontaktnät. 

 

I torsdags fick jag in hela tre intervjuer. Två av dem hörde, så att säga, "ihop" - men på olika adresser.

Jag blev erbjuden uppdraget en timme efter det att den senaste intervjun avslutats.

Behöver jag säga att jag är väldigt glad? :)

 

Jag hade  dock ytterligare en inbokad intervju och den var bokad kl 11 på fredagen. Även denna intervju var ett väldigt positivt möte. 

 

Men det ska bli så skönt att börja jobba igen.

 

Herre jistanses... Om man ser till bloggen verkar det inte hända så mycket...men det är inte hela sanningen :)

 

Just nu har jag en hel del på ång i jobbväg.

en anställningsintervju igår, en till inbokad på torsdag.

Igår ringde ett bolag, som hittat min profil på Monster,  och vill träffa mig. En fd kollega tipsade mig om en bekant som behöver " en sån som jag" så honom ska jag ringa. Min gamla arbetsgivare hörde jag ville träffa mig i nästa vecka och i dag ringde hennes kollega och undrade om jag möjligen var intresserad av ett konsultuppdrag som Agdakonsult... Vi får se vart detta tar vägen. Spännande är det och nervöst kan jag lova för att inte säga svårt.

Jag vet ju vad jag kan, men hur förmedlar jag det? Är det fel att önska? Att säga mitt drömjobb vore ... osv? Jag vill givetvis ha ett jobb med arbetsuppgifter som jag trivs med, arbetskollegor som jag jag gillar och kan samarbeta med, att min chef är bra på att fördela arbetet m.m... och självklart vill jag ha en rimlig lön för det arbete jag skall utföra... EEtt visst mått av "kräsenhet" är nog bra, men hur kräsen får man vara? Man pratar om att  Företaget investerar i en då de anställer. Men det gör ju även den som söker ett jobb - lite olika grad, beroende på vad man vill och vart man vill såklart. Såklart att man vill att det ska kännas rätt i magen på båda sidorna av bordet, men hur lätt är det att skilja fjärilarna åt när man sitter där?

 

 

 

 

 

 

 

Inser att det är en vecka sedan jag sist skrev någonting här :O

 

Sitter hela förmiddagarna med att leta jobb, äter lite lunch och sedan bär det iväg till stallet... och vips... så har en hel dag gått.

Registrerar CV, LinkedIn, söker, kollar och letar.... Men idag ringde ett bolag där jag inte sökt jobb och jag ska intervju på måndag :) Det känns både roligt och en aning skrämmande. Ett intressant bolag kan jag berätta och arbetsuppgifterna verkar styra lite åt det håll jag vill. jag kommer att berätta mer om hur det går då jag varit där.

 

I helgen som gick var jag och maken till Gekås ... - just det... Vi föll för TV-lanseringen. R tyckte att vi behövde komma bort och göra något annorlunda... Haha.... ja och det blev det ju. För hur otippat är inte förslaget att åka till Ullared och att det dessutom kom från maken? :)

Ner på fredag och hem på lördan.

Det spelar inte stor roll vad vi gör min make och jag när vi gör någonting tillsammans blir allt mysigt, tom 35000kvm shopping :)

Fast nu blev det inte så vådliga mängder shopping. Hästavdelningen besökte jag såklart. hittade en väst, ett par strykkappor, ett par handskar och lite annat lull-lull...

 

Just det... på orsdagen förra veckan, dvs dagen innan vi for till Ullared, löshoppade Elise och jag Mercy å ridbanan. Han var så duktig! Han fattade precis vad han skulle göra - utan linor och infångare. Han bara hoppade, sprang lite på hela ridbanan, men inte värre än att det lätt gick att fösa honom mot långsidan där hindren stod. 1 m fick han hoppa, Ville inte exprementera mer än så. Han verkade tycka det var roligt iaf :)

 

 

 

... ägnade jag till Arbetsförmedlingen med ett personligt besök.

Yepp! Med lite pepp och lite vinklingar på hur man gå tillväga. 

Jobbigt detta med att vara arbetssökande, men å andra sidan tänker jag faktiskt inte vara det särskilt länge.

 

Vill bara hitta mitt drömjobb... Eller iaf ett jobb som leder mig till mitt drömjobb.

 

Torsdag idag och idag har jag sökt två jobb på förmiddagen... Hoppas på någon form av gensvar. Men jag räknar med att det tar sin tid.

På TRR sa Inger att genomsnittstiden för att hitta det nya jobbet är ca 6 månader - hu jeda mig om jag ska gå här ända fram till juni.

Men kanske är det mer relevant vilka jobb man söker, hur man söker och framförallt hur många jobb man söker.

Säg att man söker 20 jobb per månad det blir 120 ansökningar på 6 månader. Jag tror på antalet sökta jobb framför antal månader. Fast det är ju klart... Det ska ju finnas några jobb att söka också.

 

Säg nu inte att jag inte lever i verkligheten, för det gör jag.

Även om arbetsmarknaden är minst sagt kärv för väldigt många människor, så tror jag att jobbet för mig finns där ute. Jag behöver förfina mitt sätt att söka jobben på bara. Det går inte till på samma sätt som förr. Det finns tex inget krav att alla lediga tjänster måste rapporteras till AF.

Det talas om det där berömda isberget. Där toppen av isberget är de utannonserade jobben. Det stort och gigantisk ut, men det är (enl hörsägen) enbart 20% som annonseras ut. Av de 20% kanske var tredje annons ligger ute på fler än en jobbsökarsajt (min högst egna gissning). Resten är kontakter, spontanansökningar, rekommendationer mm.

Att ha ett stort kontaktnät är inte att förakta. Jag har därför valt att registrera mig på LinkedIn... Nu har jag inte fått färdigt hela min profil där, men den är under utarbetande. Alltid finns det någon som känner någon som behöver någon - som jag :)

 

 

 

 

 

... Om måndagens ridning med Varre var en härlig och uppfrisakande tur, så var gårdagens destomer att vara på helspänn men ändå avslappnad.

Igår red jag den sk "grisrundan" på Mercy i  sällskap av Elise och Harm.

Kanske aningens dumdristigt...  eller nej egentligen inte, han måste ju vänja sig vid allt.

Fick möte möte med Pia som arit och hämtat något av barnen vid bussen. Även om hon körde extremt försiktigt fick Mercy ett smärre anfall. Ner på den rätt så geggiga åkern i några krumma språng. Väl uppe på vägen fick möte igen. Valde då att gå ut på åkern och stå precis i kanten då åkern låg aningens lägre än vägen. Han stod alldeles stilla då bilen passerade. Men då vi skulle upp på vägen igen snubblae Harm på den lilla uppförslutan och det lilla framkallade lite småbockningar hos Mercy.

 

När vi väl tagit oss ända fram till "Trätekvägen" skrämde vi slag på minst två älgar så att brakade i skogsbrynet. Elise såg hur de rörde sig bort från oss. Givetvis utlöste detta bockningar och en väldigt spänd häst. 

Han lgnade ner sig efter en evighet kändes det som, men det var nog bara 5 minuter :)

 

Nästan hemma blir uppåkta av en bil så väljer att gå in på den lilla parkeringen straxt innan 50-skylten. 

Herre min je som han bockade då vi skulle ta oss ner till vägen igen. Tappade stigbygeln och fick upp huvudet så att dumheterna kunde sluta. 

Sedan kom de... Tre bilar på rad... Alla från Islandshäststallet. De såg vilken häst jag satt på misstänker jag för Carina stannade och lät oss gå förbi, de två andra smög så försiktigt fram att man knappt märkte att de rörde sig framåt. Nog var han på tårna den unge Mercy, men han hade väl vid detta laget gjort slut på dagens ranson av bockningar för sedan blev det inga fler :)

 

Tack snälla Elise som fick mig upp i sadeln igen. Även om det bara blev en skrittrunda i ca en timme var det guld värt.

Efter Elise förslag "ta Mercy om vi ändå bara ska skritta" peppade jag mig själv genom att höra Vonne klinga "Gört bara" .

Glad, stolt och väldigt nöjd över dagens äventyr fuskade jag av leran från Varre som fick vila,

Klockan var straxt efter 20 då vi kom tillbaka från vår lilla ridtur och det som återstod var mockning av Mercys box och kvällsfodringen. Lämnade stallet vid 21-tiden.

 

Har ju liksom glömt av det igen...

 

Har suttit med att få in min Googlekalender i min Monzilla mail... Det tog sin tid vill jag lova. Skam den som ger sig. Klockan 01:30 natten till igår fick jag till det. Mycket nöjd :)

 

Uppdatering av förrgår...

Ingen Varreridning. Koncentrerade mig på Mercy som förr övrigt varit på helvetes jäkla humör i två dagar.

Han fick på sig sadel och träns och sedan tog jag "gummisnodden", eller halsförlängaren som den egentligen heter, som en lättare inspänning.  Fäste den i sadelgjorden under magen. 

Fick en helt avslappnad häst - men inte helt utan protester i början. Efter detta pass fick han vetekudden över bakdelen, lite massage och lite ryggstrech. Han så så nöjd och tillfreds ut då vi klara för dagen. Liten giva med Betfor och han var i himmelriket :)

 

precis då jag hade mockat Varres box färdigt och ställt ut Mercy på gången för att mocka hans box. Då kliver Hasse-hovis in genom dörrarna i Frösviksstallet.

Snacka om min förvåning, denna dag den 2 januari - jag hade glömt bort vilken dag han skulle komma :O

 

Nu blev det huvudbry... När blir det vinter egentligen? Ska Mercy få snösulor på? ska han ha 4-brodd?

-  ja... eller inte?

Nästa skoning 27 februari... Hinner det bli någon form av vinter till dess?

 

Jag bestämde att det blir nog vinter, fastän inte så lång...

MAO...

-snösulor på

-enbart traktbrodd, men med tåhål i skorna på fram - OM det ev kommer att behövas.

 

Hmm... Sitter just nu och funderar på om jag red? jag tror att jag minns rätt om jag säger att jag inte gjorde det.

Det blev lite stökigt med tid eftersom jag helt och hållet glömt av stackars hovis.

Men Mercy hade hunnit vara inne ett tag och jag hann med att putsa ren fötterna på honom.

 

Dagen efter, dvs den 3 januari, Red Elise, Pia och jag ut det som jag kallar för grisrundan (frösviksvägen- "trätekvägen"-Röskärsvägen och tillbaka på Frösviksvägen). Det hann bli nästan mörkt då vi kom iväg och det var beckmörkt då vi kom tillbaka. Vägarna var mjuka efter allt regnande så bitvis kunde vi hålla ett skapligt tempo.

 

Mercy lotsade jag runt på ridbanan. Träns, benskydd och lindor bak var allt han fick på sig.

Fick tokspelet då en isis kom och gjorde oss sällskap. Men inga krumma språng mer än då han hamnade i korsgalopp och skulle "byta" med bakbenen. Tänk att han måste byta galopp så högt ovan mark...

 Efter detta tokspel kom han loss även i huvudet och kunde slutligen slappna av, ta ut lite mer av steget i trav, sänkte huvudet och frustade - då kände jag att det var dags att avsluta passet. Det är ju det där avslappnade tillståndet jag vill åt. 

Minns att jag var väldigt nöjd över hästeriet denna dag :)

 

Vi hade en dag även igår - den 4 januari.

Just denna dag kommer inte att gå till historien som den mest effektiva dagen.  Jag vet inte vad jag pysslade med i stallet mellan kl 15 och 17... Allt jag hade hunnit göra vara att ta in hästarna, mockat Varres box och påbörjat mockningen av Mercys box. 

Hästarna sanerade jag fria från lera i vanlig ordning även om man kanske inte bör stryka någon av dem med vita handskar eller klappa dem så där som en del hästfolk gör. Då ser de närmast ut som om mina små juveler brinner...

För hur mycket jag än borstar och borstar och ryktar får jag inte bort det där fina dammet ur pälsarna på dem. Hur gör ni för att ha dammfria hästar? 

Mina pällar har fått nya smeknamn... D1 & D2... vilket står för Dammråtta 1 ( Varre) och Dammråtta 2 ( Mercy)

 

Idag ska jag hitta på nåt, vara mer effektiv än igår. Men jag vet inte riktigt än med vad.

Det vore lite skoj att sätta upp några små hinder på ridbanan (som egentligen var planerat i fredags, men vi ombestämde oss :O ) .

 

 

 

 

 

Idag har mitt Varrefjun varit hos mig i hela 6 år... (2008-01-05)

 

Älskar den snart 21-åriga gamla damen  

 

Hur gör man för att då sina hästar så här mycket med på noterna? 

http://www.hippson.se/hippson-tv/varldens-snabbaste-lastning.htm

 

 

... mot stallet :)

 

Känner  mig just nu som en chef jag hade för några år sedan...

Jag gör allt förutom det jag egentligen borde göra...

 

... nu har jag bakat havreflarn - så himla lätt att göra. Smälte lite mörk blockchoklad som jag penslade på en del av dem. Några stycken formade jag till en liten halv-skål-av-någon-sort... Till dessa tänkte jag mig lite glass... Citronsorbet och-eller ägglikör...

 

 

 

... med några få bilder :)

 

Hoppas att ni hade ett trevligt nyårsfirande - om ni gör sånt(?)

Vi hade en väldigt lugn kväll hemma. Förkylda och småkrassliga firade gubben min och jag ensamma in det nya året... Ja, med visst inlslag av Fabbe som förvisso höll till på sitt rum hela kvällen.

Ut på baksidan vid tolvslaget, kollade in raketer och lyktor i skyn. Tur att vi har en hund som inte nämnvärt verkar bry sig om att det smäller och blixtrar. Hon var med på baksidan och stuffade runt lös, helt utan stress.

Undrar hur mina hästar haft det i natt? 

 

 

Några planer för det ännu så länge oskrivna året?

Det är hög tid att börja planera... Eller ska man "ta det som det kommer"? Låta kalendern vara en möjlighet till allt som man vill göra utan stora planer? Jag känner att jag har svårt att planera, vilket beror på att jag fn inte har något arbete så till en böran att få ett nytt jobb så får jag se hur tillvaron ter sig.

Jag har dock inte givit något nyårslöfte och det är precis vad jag lovade för några år sedan - att aldrig mer uttala några nyårslöften.... det är också det enda nyårslöfte som jag lyckats hålla fast vid :)

Äldre och klokare kallas det också för.

 

Önskar Er alla ett riktigt fint kommande år ♥