Det dåliga samvetet...
Tänk att det aldrig slår fel...
Det händer så mycket i livet och man tappar kontakten med folk som man egentligen inte vill tappa kontakten med.
Nyss besökte jag, som jag vanligen brukar, Daniels blogg. En i mitt tycke väldigt humoristisk blogg. Den gossen bjuder verkligen på sig själv. Allt mellan schlager, matlagning, balett och parkeringsböter. Jag brukar roa mig med att läsa vad andra skriver, vilket är minst sagt lika underhållande. Lite beroende på vad som skrivits brukar jag "skena" över på dennes blogg och kolla runt lite. Det är bla så som jag hittat till just Daniel och Susanne P´s bloggar. Idag (bland kommentarerna på Daniels blogg) såg jag ett namn som inte är särskilt vanligt och det slet verkligen tag i mig. Flickebarnet fick sitt namn efter Arvingarnas stora genombrott. Nyfikenheten och det där hugget i maggropen fick mig att följa med resan genom cyber och besöka denna unga dams blogg... O herre jösses... den riktiga världen är bra liten. Det är Dianas yngsta dotter som visar sig att vara själva bloggerskan... Som ni intelligenta människor redan räknat ut, så är det Diana jag har tappat kontakten med och som nu är mitt dåliga samvete. Jag måste ringa till henne ikväll... Fast... hmmm... ska ju på dressyrmöte ikväll så det kanske blir försent då... Imorgon kväll är det utgång med gamla jobbarkompisarna (Robban har ju också sagt upp sig och slutar nästa vecka).
Lördag får det bli för jag tror inte att jag kan störa henne under arbetstid. Det är ju ingen mening att ringa och bara kunna prata i 5minuter, vi som alltid kunnat prata i timmar med varandra.
Men det bästa är ändå med riktiga vänner, är att de alltid är med en fastän man inte är så jätteduktig att höra av sig. För tankarna snubblar ofta över Diana och hennes familj, det är bara så sällan man verkligen tar sig tid. Varför är det så?
Brukar också läsa hans blogg :-) Ett bra sätt att pigga upp sig själv om man känner sig sur.
Sv: Den hypnos jag genomgår kan inte gå emot min vilja och jag kan när som helst själv avbryta den. Så det är inte obehagligt på något sätt. Men man undrar ju varför man har så få minnen... Eller så är jag bara glömsk :-)
Känner igen det där med gammla vännner, har just en sån själv. Det sköna med henne är just att man bara plockar upp tråden där man släppte den sist. Vi har känt varandra sedan grundskolan.
Bara för dig att lufta ruren ;)
Jag menar naturligtvis "lyfta luren" vet inte alls hur det där gick till ;)
