Anna ☼

Träning igår för Rebecca igen…

Stressade som en galning, lektion kl 17 och jag skulle först ta in hästarna.

Lämnade jobbet, hem och bytte om (fortfarande inom ramen av planerad tid) sätter mig i bilen och den bara vägrar att starta. Svarta moln bakom bilen och råga inte hur många startförsök jag gjorde på närmare 15 minuter, men till slut kickade den igång. Planen var att hästarna skulle vara inne kl 15 för att Varre skulle hinna äta innan vi skulle åka kl 16. Det är tur att man är lite flexibel.  Mat, mockning, vatten fick vänta till efter träningen.

Kl 16.20 sitter jag i bilen efter att Varre gått på trailern utan några som helst invändningar.

Uppvärmningen gick verkligen S-K-I-T och jag var så nära tårarna för att ingenting tycktes fungera. Inga halvhalter, halterna ska vi då inte tala om. Hon tog inte skänklarna och var som ett gammalt gnissligt vitrinskåp i största allmänhet.

Men det händer något då vi rider för Rebecca… Någonting magiskt… För från tårar av frustration över att inte kunna rida sin häst, till nära tårarna över hur lyhörd hon kan bli. Även galopperna satt jättefint.  Rebecca sa att jag satt jättefint, bra position med skänkel, hand och axel, vilket var ett jättelyft för mig. Det har länge känts som om jag sitter som sladdrigt potatismos. Benen känns idag som stockar, de vill inte riktigt lyda mig. Att försöka sätta sig med benen i kors kan jag glömma ;)


(gammal bild på mig o Varre, tagen av Elin)
Några nya bilder från träningarna lär det väl inte bli med tanke på att jag numer alltid åker ensam.