Anna ☼

... Känner frustrationen stiga... Lägger band på mig men känner mig nästan grälsjuk. Som om jag beöver ladda ur mig massor av skit. Irriterad över det mesta. Känner mig inte nöjd, känner mig stressad, känner att jag att allt jag gör blir fel.

Inte hann jag med att motionera Mercy heller. Red Varre en timme i beckmörkret. Mockade och borstade lera från båda hästarna och täcken.  Sedan var jag tvungen att åka hem eftersom R behöver min bil för att åka och handla.

Jo, hans bil stod på verkstad i tio dagar för krockskadan i oktober (?) . Väl hemma med bilen för snart två veckor sedan, så startar den inte. Någon enstaka rutt blev det i början men nu går det inte ens att ladda batteriet. Jag anser att det är en reklamation eftersom den faktiskt gick att starta innan verkstadstiden.... men, men... 

 

Fick dessutom vända och åka andra vägen från stallet då timmerbilen blockerade vägen vid grusgropen...

 

Ska jag inte ha några förväntningar om vad jag ska hinna med på en dag?

Långprommis med hunden, åkte till tippen, plockade undan och dammsög huset, plockade ur och i diskmaskinen, tvättade... Bloggade o kollade lite jobb. Detta innan jag åkte till stallet - ok inte en fullsmockad dag precis.

Lite känns det som om jag bara går och väntar på att jag ska få åka till stallet, att förmiddagen enbart är en transportsträcka till eftermidagen...

 

Visst är jag duktig på att prata - det vet jag. Men varför ska jag behöva stressa och strunta i att umgås när det är (bla) det jag saknar då jag är i stallet?

 

Fick däremot oväntat, trevligt sällskap i beckmörkret av Pia - utan någon som helst övertalning dessutom.

 

 

Så här påbörjade jag detta inlägg - igår...

Kom fram till att jag var vansinnigt trött då jag skulle hjälpa till med matlagningen. 

Idag då jag vaknade och skulle sminka mig inför morgonens äventyr så är mina ögonlock svullna, som om jag gråtit hela natten - vilket jag inte har gjort.... Konstigt tycker jag...

 

Nu ska jag få skjuts till Mörby för att ta mig hela vägen mot söder för att träffa en samtalsmänniska. Kanske kan jag få trycket att pysa ut lite?