Anna ☼

... Övervägde att inte rida alls idag. Trots att snälla Elin följde med bara för att jag skulle kunna rida.

 

Stora traktorer med dubbla släp mitt på gårdsplanen, packning av vedpåsar tillsammans med den blåst som orsakade en skräckslagen Mercy. Han vågade knappt gå förbi kortändan av stallet. Där höintaget på loftet är gjort av korrugerad plåt, skallrade i vinden trots att den var stängd.

Velade fram och tillbaka om jag skulle rida eller inte.

Bestämde att jag skulle. Med lätt oro i magen kom jag tillslut upp i sadeln.

Det blåste precis lika illa och när vi skulle passera kortändan (vid plåten) och Mercy lättade på framdelen, men jag kände mig inte särskilt orolig, på nåt sätt tycker jag ändå att hans reaktion på rädslorna är övervinningsbara. Han är ju bara rädd.. Vi red "fegrundan" och travade efter vägen, pustade och frustade i skogens små ojämnheter och backar. Kom fram till rundbanan och Elin övertalade mig att rida med henne runt i trav. Precis vid starten skramlade det till uppifrån gårdsplanen och Mercy började bocka. Jag hamnade i lite obalans, men det kändes inte som någon risk att jag skulle åka av. Sedan red vi i trav i ca 1,5 varv (efter att hjärtat lossnat ur halsgropen).

Elin hoppade Varre på ridbanan. Men hon fick slita fram bommar och stöd själv. Jag promenerade Mercy o Varre medan framplockningen skedde... och se hur det ställde till det med mina nyputsade stövlar .... Alldeles jättenerdammade....