Anna ☼

Om ni bara viste hur snabbt mina veckor går. De bara visslar förbi...Helgen som ska vara en tillvaro med vila, att ha tid att andas ut. Är egentligen bara 2 dagar med långa inandningar. Man måste ta sats för att orka med ytterligare 5 fullsmockade dagar.

Så fort telefonen ringer känner jag press och stress. 

Jag får höra att jag är arg hela tiden... Nej, jag är inte alltid arg. Bara så förbannat trött...

Det är kanske inte så konstigt när man försöker att få ihop denna  ekvation....

Heltidsarbete ( som egentligen ska vara 80% av en heltid) familj, häst/ hästar, hund, vänner, hälsan, kassör i föreningen. Ett jobb måste man ha för att kunna leva och försörja sin familj. Ett heltidsarbete med en bra lön är en förutsättning för att ha häst. Med en bra lön kommer ofta lite högre krav på att arbeta några fler timmar än 40 timmar per vecka.

Dessvärre jobbar jag häcken av mig för inte en så särskilt bra lön med tanke på att jag har två hästar...

Att resa till jobbet tar i genomsnitt 1 tim i vardera riktningen per dag. Nu är vi uppe 11 timmar hemifrån (lunch 1 tim). Hästarna tar en vardag ca 3-4 timmar... om vi säger 3 timmar, är jag borta från hemmets lugna(?) vrå i 14 timmar. Kvar av dygnet är 10 timmar. Jag bör sova i 7 (helst 8) för att orka med morgondagen. På 3 timmar ska resten stuvas in. Jag är ändå lyckligt lottad. Jag har en man som handlar och lagar maten, fixar med totalt obegripliga läxor. Han går ut med hunden - alla promenaderna. Det enda han inte ordnar åt mig är att hålla kontakten med mina vänner, det får jag försöka sköta själv... och se så illa det går... Visst blir helgerna kvar till allt det övriga som tack o lov inte alltid är lagda med arbete. Det är då man tar sats för en ny vecka... Ska det vara så här i 20 år till?

Hur får ni övriga hästfolk det övriga livet att hålla ihop?  Eller ni andra också för den delen?