Grymt uppvak...
... fick en bild av Vonne där vi båda var med på just bild... Jag är inte riktigt mogen för att visa den här för den var hemsk!... Men en dag kanske den hamnar här...
Jag har precis övervunnit min skräck att ligga på offentliga badplatser... De senare dagarna har jag nämligen insett att jag inte är ensam om att ha "viss" övervikt... Det gör inte att jag tycker att det är ok, men vad jag menar är att om andra överviktiga kan låta sig synas på stränder och liknande så ska väl ändå jag också kunna det. Är jag för lat att göra någonting åt dom kilon som jag anser jag har för många av, måste jag lära mig att leva med dom. Sånt är livet. Om jag inte lär mig att tycka om mig själv så kommer till slut ingen att göra det. Människor som inte tycker om sig själva blir bittra... Jag vill inte bli en bitter gammal kvinna. Om man slutar med att se ner på sig själv och lyfter fram det som är positivt måste man få till en ändring eller hur. Vi (kvinnor främst) är så enormt dåliga på att visa sina positiva sidor. Det är alltid det gnagande dåliga samvetet och taskiga självkänslan som knackar en på axeln hela tiden... Varför ska man hela tiden vara så präktig och helst snygg för att tro att man får ett erkännande? Hur många vågar egentligen vara sig själva? Önskan om att alltid vara lite bättre, lite smalare, hinna lite mer, vara lite snyggare... ingen är perfekt!
Det är inte konstigt att vi har sjukdomar som självsvält, utbrändhet, barn och ungdomar som skär sig, får tvångstankar när det finns så många ideal att leva upp till... Var tar då JAG, VI, DU vägen? Vi är ju speciella som människor och måste jobba för att få vara just en egen individ... hur många lever egentligen upp till ordspråk som "var dig själv, alla andra finns redan"?
Jag kommer säkert inte att må bättre i min självkänsla för att jag går ner några kilo i vikt... Självförtroendet kan däremot få sig ett uppsving...
Varför vill jag då inte lägga ut denna bild här?
Jo, för just nu har jag varken självförtroende eller självkänsla nog som gör att jag står ut med att se just denna bild... Jag har massor kvar att jobba med när det gäller det.
Men den dagen som självkänslan är ok och jag väljer att göra någonting för min egen skull, då kanske inte vikten är det viktiga längre... Eftersom jag inte tror att problemet ligger där...
Blev detta ett inlägg som överhuvudtaget gick att förstå sig på?
Nu ska jag faktiskt åka till stranden, men bara för min egen skull.
Vad ska ni hitta på denna redan glödheta dag?
Kram på er alla
♥
Jag har precis övervunnit min skräck att ligga på offentliga badplatser... De senare dagarna har jag nämligen insett att jag inte är ensam om att ha "viss" övervikt... Det gör inte att jag tycker att det är ok, men vad jag menar är att om andra överviktiga kan låta sig synas på stränder och liknande så ska väl ändå jag också kunna det. Är jag för lat att göra någonting åt dom kilon som jag anser jag har för många av, måste jag lära mig att leva med dom. Sånt är livet. Om jag inte lär mig att tycka om mig själv så kommer till slut ingen att göra det. Människor som inte tycker om sig själva blir bittra... Jag vill inte bli en bitter gammal kvinna. Om man slutar med att se ner på sig själv och lyfter fram det som är positivt måste man få till en ändring eller hur. Vi (kvinnor främst) är så enormt dåliga på att visa sina positiva sidor. Det är alltid det gnagande dåliga samvetet och taskiga självkänslan som knackar en på axeln hela tiden... Varför ska man hela tiden vara så präktig och helst snygg för att tro att man får ett erkännande? Hur många vågar egentligen vara sig själva? Önskan om att alltid vara lite bättre, lite smalare, hinna lite mer, vara lite snyggare... ingen är perfekt!
Det är inte konstigt att vi har sjukdomar som självsvält, utbrändhet, barn och ungdomar som skär sig, får tvångstankar när det finns så många ideal att leva upp till... Var tar då JAG, VI, DU vägen? Vi är ju speciella som människor och måste jobba för att få vara just en egen individ... hur många lever egentligen upp till ordspråk som "var dig själv, alla andra finns redan"?
Jag kommer säkert inte att må bättre i min självkänsla för att jag går ner några kilo i vikt... Självförtroendet kan däremot få sig ett uppsving...
Varför vill jag då inte lägga ut denna bild här?
Jo, för just nu har jag varken självförtroende eller självkänsla nog som gör att jag står ut med att se just denna bild... Jag har massor kvar att jobba med när det gäller det.
Men den dagen som självkänslan är ok och jag väljer att göra någonting för min egen skull, då kanske inte vikten är det viktiga längre... Eftersom jag inte tror att problemet ligger där...
Blev detta ett inlägg som överhuvudtaget gick att förstå sig på?
Nu ska jag faktiskt åka till stranden, men bara för min egen skull.
Vad ska ni hitta på denna redan glödheta dag?
Kram på er alla
♥
Kommentarer
Postat av: Vonnne
Det var inte meningen att trycka till dig med bilden, det var mig jag ville visa. Jag hoppas verkligen inte du lägger upp den på bloggen. Man kanske inte blir lyckligare av att vara lite mindre och lättare, men jag vet av erfarenhet att jag mår så väldigt mycket bättre. Jag blir väl en av dom bittra kärringarna.Kram
Trackback
