Anna ☼

... Har inte inneburit någon vidare behaglig känsla. 

 

Men om jag nu ska säga något som var bra.

1. det gick fort att få inskrivningsintyget på arbrtsförmedlingen, det där lilla intyget  som konkursförvaltaren ska lämna in för att vi ska kunna få statlig lönegaranti....

2. Mercy accepterade, efter envis övertalning, att jag friserade manen på honom. Mercy är jättekänslig så att rycka manen går inte, men med mankniven kan det fungera framöver . Stort framsteg...

 

 

 

Nu är det dags för lite uppdateringar om mina hästar - Visst!?

 

Mercy har kanske fått lite väl mycket vila... Flera dagar på raken faktiskt. Det har gjort att han verkar ha en nästintill orimlig överskottsenergi... Han är rädd för precis allt för närvarande. Pia hade ett fasligt sjå attt få honom med sig över gårdsplanen häromdagen. Vi beslutade att vi byter hage from nästa vecka så att det blir mer för pållarna att kika på och mer kontakt med de övriga hästarna. Sommarhagen där Mercy och Varre gått i några månader nu ligger lite mer avskilt.

Hagbye, fler hästar runt omkring lär innebära att Mercy kliver ur skorna lite titt som tätt. Jag får se till att hålla mig väl med Hasse  ;)

 

Varre har börjat tagga ner vad det gäller stora tunga maskiner - det är iaf min upplevelse. Förr kunde hon inte inte gå förbi en parkerad traktor utan att ögonvitorna syntes. Nu kan Clas åka förbi med traktor och släp då vi står på 5-6 meters avstånd och hon behåller sitt lugn någorlunda. Det känns ju bra. Hon har ju ändå hunnit bli 20 år :)

 

Varre känns lite stel i sin gamla kropp, men när hon väl sätter fart vill hon inte stanna och i galopperna kan hon t om vara svår att hålla när vi rider med sällskap. Hon är lite som jag - Full fart eller ingen fart alls.

Igår var red vi ut med Pia och Bella.

Jag upplever det som om Varre älskar att komma ut i skogen. Fastän jag litar inte riktigt på att hon har koll på sina ben i alla lägen. Hon marscherar nämligen i god takt även bland stockar, rötter och sten. Önskar att hon tog det lite lugnare över berghällarna men öronen är spetasde framåt och dit öronen pekar - dit ska vi.

Kanske är min oro obefogad, kanske hänger den ihop med att jag känner hur ont det skulle göra om vi halkar eller fastnar och inte kan ta oss därifrån. 

 

Tidigare i veckan fick jag ett brev från SLU som har ett pågående forskningsprojekt om vilka gener som påverkar om en häst utvecklas till en bra tävlingshäst.

Hästar födda 2006 eller senare vill de använda i sin studie och de vill ha tillstånd att använda de hårprov som togs vid fölregistreringen.

De ville förutom hårproverna även att jag skulle besvara en enkät som skulle vara ett komplement till den information som finns från unghästbedömningarna. Väldigt många frågor och en del är svåra att bedömma i skalan A-F.

Men jag hoppas att alla som fått brevet besvarar enkäten efter bästa förmåga och därmed ger SLU möjlighet att komma vidare i forskningen för förbättrad prestation (och hållbarhet ?) hos Svenskt varmblod SWB.

 

Hösten är här hörrni... Skrapade bilrutorna för första gången i torsdags - Brrr...

Om 3 månader byter vi året till 2014 och en jul innan dess... Hoppas att nästa år blir ett toppenår- vi bestämmer det!

 

Jag önskar att det är sommar,  jag önskar att min syss inte bor så långt bort... Att det finns en sjö att hämta tid och pengar ur... Tänk vad alla problem bara skulle försvinna.

 

.... Just nu....

Kvar på jobbet och kör om ALLA lönerna då vi nu fått veta att vi omfattas av den statliga lönegarantin.... Jomen visst...

Företaget har satt sig själva i konkurs... Och jag bara jobbar o jobbar :-(

 

Började på torsdagen den 5e...Jo men visst - Idag 2 veckor sedan och en lite annorlunda dag att börja en semestervecka på. Gjorde inte mycket utan gick mest o grymtade. Nattsömnen mot fredagen hade man kunnat önska mer av likaså med näringsintaget under fredagen. Ingen frukost, 2 hårda Falu rågrut till lunch och middag kl 20 hos Sara & M i Flen.

Sara ansåg inte att jag var i kondition att rida öht ( inte ens innan vinet) så planen att rida ett pass på fredagen gick om intet.

M grillade och vinet vi drack till tog rätt bra, men gött var det ;)

Asta fick sova egen säng och jag tror inte att hon ändrade läge under hela natten.

Jag vände o vred på mig och hade jobbiga, jobbiga tankar som jagade mig länge innan jag slutligen somnade.

 

Lördagen kom o vi slappade. Tog in hästarna Chaconne o QS o även Lady. Borstade och tog bort hur mycket styngflugeägg som helst. Red en jättetrevlig slinga på dryga 5 km. Chaconne kunde inte skritta avslappnat förrän efter den tredje km. Jag tror att det var där vi hittade en mysko odling precis vid vägen....

 

 

.... Nu är söndagen passerad.... :-o

Jag som skulle o skulle o skulle....

Har inte orkat så mycket. Hämtade jackan o plånboken på Statoil i häggvik... Jag glömde naturligtvis detta kvar hos syss. Tur att Jocke jobbar i Stockholm så han kunde ta det med sig.... Hästarna mockade jag åt o tog in från hagen... Det var allt.... Hoppas att det finns mer ork i morgon... C ya :-)

... I morrn.... Tappade mer än hälften av mitt tidigare inlägg :-(

 

Nåväl... En teaser får det bli istället :-)

 

 

 

... Som en virrig höna....

Trött som få... Sov ovanligt lite pga diverse anledningar. Summa summarum ca 3timmar och till följd - ingen vidare matlust.... 

Klockan har hunnit bli ett nytt dygn och jag kan inte somna. Jag har alldeles för många tankar som snurrar ny när allt är tyst o stilla. Asta sover i egen säng, vilket hörs lång väg. 

Kom igen John blund - jag väntar på sömngruset....

.... Fortfarande inte något svar på när hon åker. 

Jag dör lite efter varje gång jag frågar utan att få svar. 

Hallååååå! Om ni inte har märkt det så bor jag här. Jag orkar inte hålla mig borta från det som ska föreställa mitt eget hem. Om jag inte får plats här, var finns det plats för mig? Raoul åker i morgon. Det blir väl jag som får upplysa om att pensionat Öberg stänger ner servicen och får henne att flytta till ett annat hotell... Varför inte till Eva? Oscars mamma...

Vi firade 9-årig bröllopsdag igår... På lite olika ställen... (det tog hela långa dagen innan vi ens sågs)

Jag vaknade "ensam" hemma och han med tre äldre herrar på rum 7.

Jag till jobbet och Raoul till blodoch -arbetsprov, ultraljud på hjärtat. Jag hade tänkt vara hemma kl 16, för att hinna till stallet också. Kom ifrån jobbet kl 16 så allt blev försenat. Raoul var hemma vid 18-tiden. Vi skulle ut och äta och drog iväg för lite indisk mat. Det blev god mat och bara vi två, men inte så sent. Hemma igen till ca 22, rätt avslagna båda två. Stupade i säng med detsamma.

 

Idag börjar min semester och tanken var att Raoul skulle ha åkt till Lappland för att jaga. Men han har en date på DS idag kl 11, ett nytt arbetsprov. Bara de inte behåller honom nu igen....

 

Jo men "hon" är kvar... Undrar om hon flyttat in på heltid?  vem kan jag fråga om det är så och få någon form av svar? Mig berättar man ju ingenting för... Det dödar mig...

Det känns i vart fall inte som om jag har lust att slösa min semester om jag ska gå här hemma och vara irriterad på att hon är här. Då kan jag lika gärna jobba from måndag igen. 

Raoul ville de behålla på DS, då han fick komma dit lite hastigt idag. Så nu mår jag skit över det också- det är säkert jag som är orsaken- jag menar det verkligen. .. Raoul ringde då jag precis höll på att sammanställa en rapport till p2-an som ska vara klari denna vecka. Vet inte hur den blev om jag ska vara ärlig. Kände att min egen puls rusade. Nu har jag varit till honom på avdelningen han verkar inte särskilt orolig. På väg till stallet, få se vad jag orkar med.

 

 

... Som en liten större sol än igår. Men nu är jag visst åskmolnets lillasyster igen.... Jag tog ett tidigare tåg idag och är snart på jobbet.... Undrar om hon gör detsamma? Tar tåget hem menar jag då... Eller blir det en hel vecka till? Verkar inte kunna få ett svar.... Fick inget svar i måndags förra veckan heller.

 

.... Men....

 

Det där spöket jag ofta skriver om... Bockade faktiskt idag också :-o

 

Vi red ensamma och han går bättre och bättre ensam. Skrittar och vi kan tom orkahålla trav nnågra hundra meter även i riktning från stallet.

 

Idag fick vi möte av Clas i röda traktorn med släp ... Jag fick hjärtat i halsgropen och vände. Men snälla Clas stannade traktorn, slog av motorn och signalerade åt mig att vända. Vilket jag givetvis gjorde. Vi tog oss förbi men Mercy var riktigt osäker på om det verkligen var okey. Då vi passerat startar Clas traktorn igen, vilket givetvis fick Mercy att hoppa ur skinnet. Samtidigt får vi möte av Annelie och Åsa. Och kommenterar att han och jag var jätteduktiga son fixade det där. Sedan sa Åsa att tyckte att jag kommit långt, då hon så tydligt mindes att min önskan i vintras var att ville kunna rida ut på honom utan sällskap.... Tänk att man måste påminnasom fframstegen. Visst har det tagit sin tid... 

Idag red har först Mercy i ca 45 min och sedan fick Varre ungefär lika många minutrar. Men Varre fick sällskap runt åkerkanterna och hon var grymt taggad den gamla damen. Älskar mina båda pållar. Idag kände jag verkligen vilken push uppåt för humöret det är att ha så fina djur... Kärlek <3

... jo ... honom höll jag faktiskt på att åka av idag. En enda bockning mitt i skogen dessutom i uppförsbacke... did not see it comming... tappade ena stigbygeln och hamnade i framvikt... Inte mer än ogjort....

Varefjunet uppför sig alltid. Glad och positiv traskade hon med raska steg ner mot ångbåtsbryggan med Harm och Elise som sällskap. Jag blir alltid så glad när jag tagit mig dit. Den platsen gör någonting med min själ. Kanske ska jag besöka den oftare?

Om ni bara viste hur snabbt mina veckor går. De bara visslar förbi...Helgen som ska vara en tillvaro med vila, att ha tid att andas ut. Är egentligen bara 2 dagar med långa inandningar. Man måste ta sats för att orka med ytterligare 5 fullsmockade dagar.

Så fort telefonen ringer känner jag press och stress. 

Jag får höra att jag är arg hela tiden... Nej, jag är inte alltid arg. Bara så förbannat trött...

Det är kanske inte så konstigt när man försöker att få ihop denna  ekvation....

Heltidsarbete ( som egentligen ska vara 80% av en heltid) familj, häst/ hästar, hund, vänner, hälsan, kassör i föreningen. Ett jobb måste man ha för att kunna leva och försörja sin familj. Ett heltidsarbete med en bra lön är en förutsättning för att ha häst. Med en bra lön kommer ofta lite högre krav på att arbeta några fler timmar än 40 timmar per vecka.

Dessvärre jobbar jag häcken av mig för inte en så särskilt bra lön med tanke på att jag har två hästar...

Att resa till jobbet tar i genomsnitt 1 tim i vardera riktningen per dag. Nu är vi uppe 11 timmar hemifrån (lunch 1 tim). Hästarna tar en vardag ca 3-4 timmar... om vi säger 3 timmar, är jag borta från hemmets lugna(?) vrå i 14 timmar. Kvar av dygnet är 10 timmar. Jag bör sova i 7 (helst 8) för att orka med morgondagen. På 3 timmar ska resten stuvas in. Jag är ändå lyckligt lottad. Jag har en man som handlar och lagar maten, fixar med totalt obegripliga läxor. Han går ut med hunden - alla promenaderna. Det enda han inte ordnar åt mig är att hålla kontakten med mina vänner, det får jag försöka sköta själv... och se så illa det går... Visst blir helgerna kvar till allt det övriga som tack o lov inte alltid är lagda med arbete. Det är då man tar sats för en ny vecka... Ska det vara så här i 20 år till?

Hur får ni övriga hästfolk det övriga livet att hålla ihop?  Eller ni andra också för den delen?