Tiden är en bristvara...
Jösses jag hinner verkligen inte med att bara vara Anna just nu... Bloggen känns som om den kommer allt längre och längre bort.
Tisdagsträningen tror jag att jag helst vill glömma.
Bortsett från att Varre närmast som ett lamm att lasta (återigen kunde jag lasta henne helt ensam :)) så var resten bara S-K-I-T... Kom inte upp för backen då jag körde in på gården. Började slira med trailern bakom och det var bara att ge upp. Hela ekipaget gled ju naturligtvis så trailern hamnade med ena hjuet vilande mot en plogvall mitt i backen. Fördelen med att bli stående där var ju att absolut ingen kunde komma TILL och ingen FRÅN och det ligger i allas intresse, vilket innebar att många var intresserade av att hjälpa till ;)
Sand??... Sand??!!!... inte en enda kotte visste var det kunde finnas en sandhög. Letatde som galningar inna jag hittade den... Mitt utanför stora stalldörren, förvisso översnöad. Men att inte en männsika visste var den fanns??? = märkligt! Sandade och bad en man som har sin hemvist med häst i stallet att köra upp bilen. Bak i trailern har Varre stått i säkert 30-40 minuter och trampat och trampat. Lilla stackarn...
Tur att Rebeccas tider hade blivit förskjutna. Men någon framridning blev det ju knappt tal om. Jag kände att jag aldrig kom till ridning och Varre kändes som en träplanka. En mardrömsdag kan man sammanfatta det hela med.
Måste rusa vidare nu. Jag ska vara på ett styrelsemöte på klubben 17.30, lite väl i tidigaste laget. Men jag måste skynda mig... och jag mår illa, känner mig helt ur gängorna. Vad är det för fel?
Ciao!
Tisdagsträningen tror jag att jag helst vill glömma.
Bortsett från att Varre närmast som ett lamm att lasta (återigen kunde jag lasta henne helt ensam :)) så var resten bara S-K-I-T... Kom inte upp för backen då jag körde in på gården. Började slira med trailern bakom och det var bara att ge upp. Hela ekipaget gled ju naturligtvis så trailern hamnade med ena hjuet vilande mot en plogvall mitt i backen. Fördelen med att bli stående där var ju att absolut ingen kunde komma TILL och ingen FRÅN och det ligger i allas intresse, vilket innebar att många var intresserade av att hjälpa till ;)
Sand??... Sand??!!!... inte en enda kotte visste var det kunde finnas en sandhög. Letatde som galningar inna jag hittade den... Mitt utanför stora stalldörren, förvisso översnöad. Men att inte en männsika visste var den fanns??? = märkligt! Sandade och bad en man som har sin hemvist med häst i stallet att köra upp bilen. Bak i trailern har Varre stått i säkert 30-40 minuter och trampat och trampat. Lilla stackarn...
Tur att Rebeccas tider hade blivit förskjutna. Men någon framridning blev det ju knappt tal om. Jag kände att jag aldrig kom till ridning och Varre kändes som en träplanka. En mardrömsdag kan man sammanfatta det hela med.
Måste rusa vidare nu. Jag ska vara på ett styrelsemöte på klubben 17.30, lite väl i tidigaste laget. Men jag måste skynda mig... och jag mår illa, känner mig helt ur gängorna. Vad är det för fel?
Ciao!
Kommentarer
Postat av: Eva
Men du, det är bara sunt att du prioriterar annat framför bloggen :-)
Ha en trevlig kväll!
Kram,
Eva
Postat av: Sara
Inte konstigt att hon var som en stel planka efter att ha stått i transporten i 40 minuter... eller att du inte kunde komma till ridning efter slitet med transporten, all ork hade väl gått åt där... nya och friska tag nästa gång /kram från syss
Trackback
