Resten av måndagen...
Hyrde mig bilen, hämtade Elin åkte till TC. Gick till The Phonehouse och fixade till att Elin nu kan surfa fritt på sin nya mobil som hon fått av sin jättesnälla pappa. Sedan köpte vi de paret vinterstövlar som hon redan hade pekat ut.
Undrar om jag någonsin blir omskriven som "världens bästa mamma" någonsin?
På väg hem sprang vi på lite forna arbetskamrater Caroline och Anne-Marie i sällskap av Agnetas efterträdare, Sarah, som verkade vara en rätt trevlig tjej.
Pratade om ditten och datten och så sprang han Stenmark (d.ä :) ) förbi oss två gånger. Jösses vilken liten lappgubbe det var. Han såg ju nästan tanig ut :O
Elin hade ju ingen koll på vem det var... (och hon var väl inte ensam om det, tror det bara var Anne-Marie och jag som kände igen honom)
A-M - åh.. Kolla! Stenmark, visst var det han?
Elin "vem då? Martin eller"?
Jag -Nää... Ingemar...
Elin "Va! vem är det?"
Rätt märkligt, när vi "åldringar" ;) gick i skolan fick vi gå ifrån lektionerna då han åkte utför. Alldeles oavsett vilken tävling det var. Eller så drog man inTVn i lektionssalen och tittade. Det var helt magiskt. Det skulle väl aldrig hända idag. Än konstigare känns det att dagens unga inte vet vem han är... Vår gamla skidkung från Lappträsket :)
Ridningen idag blev ett stort antiklimax. Elin skulle träna programridning och jag tänkte få sällskap av Vonne och Emellie som båda ville rida på ridbanan. När vi väl kom iväg upp i sadlarna och till ridbanan så fungerade inte belysningen. Det går inte att rida i beckmörker. Elin och Emellie beslutade sig för att skritta "kyrkslingan" medan jag och vonne var mer inne på det där att gå hem till stallet istället och så fick det bli. Nu blev det plötsligen 2 dagar i vila för Varrefjun. I morgon vet jag ju inte vad jag hinner med, så det kanske blir tre på raken?
Undrar om jag någonsin blir omskriven som "världens bästa mamma" någonsin?
På väg hem sprang vi på lite forna arbetskamrater Caroline och Anne-Marie i sällskap av Agnetas efterträdare, Sarah, som verkade vara en rätt trevlig tjej.
Pratade om ditten och datten och så sprang han Stenmark (d.ä :) ) förbi oss två gånger. Jösses vilken liten lappgubbe det var. Han såg ju nästan tanig ut :O
Elin hade ju ingen koll på vem det var... (och hon var väl inte ensam om det, tror det bara var Anne-Marie och jag som kände igen honom)
A-M - åh.. Kolla! Stenmark, visst var det han?
Elin "vem då? Martin eller"?
Jag -Nää... Ingemar...
Elin "Va! vem är det?"
Rätt märkligt, när vi "åldringar" ;) gick i skolan fick vi gå ifrån lektionerna då han åkte utför. Alldeles oavsett vilken tävling det var. Eller så drog man inTVn i lektionssalen och tittade. Det var helt magiskt. Det skulle väl aldrig hända idag. Än konstigare känns det att dagens unga inte vet vem han är... Vår gamla skidkung från Lappträsket :)
Ridningen idag blev ett stort antiklimax. Elin skulle träna programridning och jag tänkte få sällskap av Vonne och Emellie som båda ville rida på ridbanan. När vi väl kom iväg upp i sadlarna och till ridbanan så fungerade inte belysningen. Det går inte att rida i beckmörker. Elin och Emellie beslutade sig för att skritta "kyrkslingan" medan jag och vonne var mer inne på det där att gå hem till stallet istället och så fick det bli. Nu blev det plötsligen 2 dagar i vila för Varrefjun. I morgon vet jag ju inte vad jag hinner med, så det kanske blir tre på raken?
Kommentarer
Postat av: Anna
Ingemar, tänk att inte alla vet vem han är. För mig som är jävig (kommer från hans trakter) tycker ju att han är lika stor som Elvis, minst. Okej, kanske lite väl överdrivet men dock ;) Lycka till med bilen...
Trackback
