trött Anna nu
ujuj... Förmiddagen och en bit in på eftermiddagen ägnades till WFRKs medlemsrtegister och lösta tävlingslingslicenser. Ett häst jobb (höhö) vill jag lova. Har länge saknat avstämningsunderlag och när jag fick det i förra veckan så har jag gått och dragit på det. Nu är det dags att söka upp och lägga in nya medlemmar, vilket visade sig vara omkring 35 (!) stycken, vilket är väldigt roligt. Hoppas bara att det inte är fler som har lämnat oss.
Viss rotation på medlemmar måste man ju räkna med.
Givetvis gjorde jag även min medborgerliga plikt idag mellan register och brödbak (som var Raouls påhitt) idag.
Kom hem vid 22-tiden efter ett superlångt syrelsemöte och nu orkar jag faktiskt inte uppdatera om gårdagens tävling. Skjuter upp det till i morgon :)
Dagens spåkula
"Att vänta är inte din melodi, men snart får du vara med om ett spännande äventyr"
Vilket var Raouls påhitt då?? Brödbak eller att rösta?? ;)
♥
Usch, sena kvällsmöten är aldrig roligt :-(
Vet av egen erfarenhet, brukar ha det en gång i månaden... Och det känns värre med sena möten nu när det blir mörkt så tidigt.
Sv: Ja du, det är väldigt svårt att förstå och förklara hur allt hänger ihop. Min mamma hade fullt upp med sin egen karriär och hade allt fokus på det. Hon har själv mer eller mindre erkänt att det var så. Hon kände sig hindrad av oss barn och ville kanske inte ens ha oss. Men, två barn hörde liksom till normen på 50- och 60-talet :-/
Och vad jag förstått så attraherar hat negativa "entiteter". Bor man sedan under samma tak som en person som mår dåligt så kan man alltså råka illa ut själv. Jag hade tydligen med mig "odjuren" från barndomen men förstod det inte förrän jag fick rivmärkena för 2 år sedan. Att jag fick dem just då kan bero på att jag mådde så dåligt av bullret. Jag kunde ju inte sova på två månader. Är man ur form så blir man mer sårbar. Så först då (när jag fick rivmärkena) blev jag medveten om att jag hade något efter mig. Men medvetenheten gjorde också att jag kunde börja söka efter hjälp. Dottern drabbades eftersom hon står mig nära. Men sedan den där porten stängdes så har det varit lugnt för oss båda.
Fast grundorsaken var alltså min brors starka hat mot mig när han var ungefär 11 år gammal. Och tyvärr finns hans hat kvar, inte bara mot mig. Det hemska är bara när man inser vad andra människors hat kan göra mot oss. Man får liksom lite annan syn på konflikter (krig) i olika delar av världen...
