Anna ☼

 

 

Den 6 sept har Sara och jag planerat att jag ska åka ner till Flen - utan häst :-)

Det är nämligen så att Sara alltid, alltid, alltid är ensam. Tre hästar på gården. Alla tre är ridbara, även om ponnyn gick i pension för vad jag tror är iaf 10 år sedan.  Men ingen rids för närvarande.

 

Det är Saras ensamhet som gör att det tar emot att sitta upp, fastän hon inte vill annat. Och det är det här som gör mig ledsen. Jag vet allt om ensamhet o osäkerhet. Att inte tro på sig själv om att man fixar det.

Alla gånger jag åkt från stallet, nästan gråtandes för att jag inte satt upp - idag heller....

Alla frågar hur det går och för att undvika alla goda råd säger man bara att " Jo, men det går bra" .

   För det märkliga är att nästan alla har goda råd och de ger dem av välmening, men ofta utan kunskap om var i problemet ligger. 

Jag tycker absolut att man ska ta hjälp men de tips man får är inte de man behöver, nämligen närvaro av en annan person. För alla är alltid upptagna med sitt och har inte den tiden att lägga på en annan människa...

Riktigt goda råd är alltid dyrast... Vad sägs om det gamla goda rådet att lämna bort hästen på tillridning? Kostar allt mellan 6- 10 000 kr, när det är sällskapet man behöver?  

Visst har jag även jag gett ett och ett annat gott råd så jag är definitivt inte helt oskyldig...

Nåväl...

Det ska iaf bli väldigt kul att åka ner och hälsa på. Vistelsen blir förvisso kort, men desto mer intensiv.... För upp i sadeln ska hon syster-yster och sällskapet får hon vackert stå ut med. För det är nämligen mitt :)