the cliffhanger...
... Glömde ju förstås helt av min teaser jag la upp i fredags kväll Elin åkte för att jobba med "sina" barn mellan kl 10 till omkring 16-tiden. Jag hade ju Hasse som skulle komma ut och fixa Varres vä baksko som blivit illa tilltygad. R var i Gävle till sina föräldrar och med sig hade han grabbarna.Jag fixar hästarna och på vägen hem får jag först ett sms om att " jag är hemma nu" Jag försöker ringa men mottagningen är ju vad den inte borde vara ute i skogen, så jag gav upp... Då kommer nästa sms ( från Elin givetvis)..."Snälla bli inte sur nu. Det kommer aldrig vara ditt ansvar och jag betalar för den själv. På djurmässan hade dom vid ett ställe massor med hemlösa dvärghamstrar. Jag köpte en för cirka 300kr, billigt eftersom de måste bort lixom. Men jag loovar att du inte kommer märka av den!! Jag betalar allt själv lovar!!!!!!"Jag läste inte hela eftersom jag körde bil...Men av det lilla jag hann med lovade jag mig själv att inte bli sur, men också att jag bara måste få henne att förstå att vi inte kan behålla den... Jag hann tänka mycket från Bogesundsavfarten och hem...Men ju närmare hem jag kom ju argare :-o blev jag... För hur i hela friden kan man sälja "herrelösa" hamstrar på husdjursmässan för 300 jäkla kronor till en ungdom som inte har sina föräldrar med sig - ett impulsköp?Jag var snudd på rasande då jag klev innanför dörren. Hur hade hon fått den med sig hem?Var hade hin den nu? ( bur hade hon väl ändå inte köpt gissade jag på)Det första jag (tror att jag) säger då jag kliver innanför dörren är någonting i stil med att " säg att du skojar... " Men nej minsann - inte skojade hon! Och inte ska den lämnas tillbaka heller sa hon... "Åjo... det ska den annars blir det jävligt dyr kattmat" ( jag är ju inte så pedagogisk när jag bli arg)... Kände att jag faktisk fullständigt struntade i vad den kostat och den skulle tillbaka även om Elin inte fick tillbaka ett öre...Frågade var hon hade den nu och och då gick hon och hämtade en kartong som hon gjort lufthål i. Jag blir ännu mer arg eftersom det är djurplågeri att ha den i en kartong och att den med all säkerhet kommer att ta sig ur kartongen -hur enkelt som helst. Då släpper hon bara kartongen rätt ner på golvet. Och säger att hon bara skojat med mig hela tiden. Men att hon var tvungen att gå " all in" om jag skulle gå på det ... Jädra unge jag har va?!?Men det för också mina tankar till den dagen då syster Sara ( http://vogelberga.blogspot.com/ ) och jag var ner till djuraffären. Med sparade slantar och köpte sk dansmöss, bur och strö... Vi skramlade verkligen ihop till dessa möss...Djuraffären i Åkersberga låg då i en gavel på Storängsvägen, en halvtrappa ned i en källare. Vi försökte givetvis att hålla våra möss hemliga för mamma - men vad tror man egentligen om sina föräldrar när man är barn? Det gick ju inte!Fullständigt rosenrasande åkte mamma minnsan och lämnade tillbaka dem... skällde ut säljaren efter noter om att man inte kan/ får sälja djur till barn. Att vi ljugit och sagt att vi visst hade lov hemifrån ursäktade inte säljaren i mammas ögon. Vi hade redan underlater, vi hade katt och vi hade hund... så vi led ju inte brist på djur hemma. Men Sara och jag hade ju inget eget djur...alla var ju mammas eller hela familjens djur... Ja, herrejisses, vad mitt barn plötsligen fick mig att minnas ...
Kommentarer
Trackback
