om mig...
... jag påstår inte att jag är perfekt och har aldrig gjort det heller. Har alltid varit mittemellan allt och alla. Är ingen starkt lysande stjärna på någonting egentligen. Jag är fostrad att vara lagom och precis så trist har jag blivit. Ändå finns det krav på mig, krav från andra än mig själv som jag aldrig skulle ställa på mig själv. Och snälla tro mig när jag säger att jag gör mitt bästa under de förutsättningar jag har och får, Du har ingen aning om vad jag precis gått igenom. Ge mig ett förtroende och jag sviker inte. Så varför ska jag bli besviken på dig? Vad ger dig rätt att ställa krav på mig? Jag ställer inga krav på dig. Jag tycker om dig som du är trots att inte heller du är perfekt.
Kommentarer
Trackback
