13dagen

Började rart med morgonfodring och utsläpp av Pållarna.
Hem och åt frukost tog sedan med Raoul upp till stallet för att byta till dubbdäcken på släpet.

Lastade in Varre och åkte till Eva i Dyvik.
   Det är lite tråkigt att Eva och jag inte ses så ofta numer, men hon har fullt upp med sitt och sina hästar och jag med mitt och mina hästar (fast hon har ju några fler :-))Trots att det inte är mer än ca 3 mil mellan Dyvik och Täby så räcker inte tiden riktigt till.

Att lasta in Varre och åka till Eva är mer ett svepskäl att få åka och hälsa på än det är avsedd träning.
Premiär i den "nya dessyrsadeln" var det också (köpte den begagnad av en tjej i Norrköping, bara några dagar innan jul)
Av Eva fick jag tips och ideer och tillbaka lite självförtroende i ridningen, inte för att hon är instruktör men  hon har mycket erfarenhet av många olika hästar och typer, gamla och unga.
Eva tycker för övrigt att Varre blivit mycket finare än sist hon såg henne. Att hon musklat på sig lite mer, hon har byggt upp rumpen. Det var skönt att höra eftersom det är kring detta jag försökt lägga all träning. Det är så lätt att få för sig att hon blivit starkare bara för att jag själv vill det så väl.
Det är skönt att få bekräftelse att allt slit man lagt ner verkligen lönar sig, även om det tar lång tid. Det ger en ny gnista till orken att fortsätta.

Naturligtvis inte en enda bild av dagens begivenheter... Men det blir fler tillfällen...

Kommentarer
Postat av: Sara

Går det bättre att lasta henne nu?

2009-01-07 @ 20:31:26
Postat av: Anna Öberg

Sara...

Hon är som en ängel att lasta. Vi var på kurs för John Ricketts 25-26 oktober och sedan dess använder vi inga linor alls. Hon promenar in i trailen även om den är smal. :-) Nästa steg i träningen är hur hon ska ”lasta sig själv. Jag är så glad för nu kan jag lita på att hon faktiskt gå in om jag ber henne.

2009-01-07 @ 22:53:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0