Härligt...
Ja... det är härligt... Trots allt :) (hoppa över de två första styckena om du vill slippa höra mer gnäll ;)
En del missförstånd och ett ledset barn i stallet idag (det var det jobbigaste) och jag fick mig en riktig tankeställare... Är jag inte kommunikativ? agerar jag verkligen på ett sätt som gör att folk inte känner välkomna i mitt sällskap? Jag tog faktiskt illa vid mig. Är det bara på mig allt hänger? Jag kan inte tänka mig att jag har det inflytandet på något eller någon. Snacka om att ha en stark övertro på hur viktig man är, om så vore fallet. Vilket det naturligtvis inte är.
Känner en liten bitter smak i munnen av att få kommentaren i ett mail ... "att umgås med sina vänner får man göra på fritiden". Men om inte hästarna räknas som min fritid vad är då min fritid? (jag arbetar inte professionellt med hästar). Mina hästar kostar mig enorma pengar varenda månad -och tid. Det är detta jag vill göra med mina vänner eller med mina barn för MIN skull, det är mitt val. Ser man inte sin tid i vårat hobbystall som sin fritid så kanske man bör överväga att skaffa sig en annan hobby... Det ska vara roligt att komma till stallet. Jag vill inte komma till stallet och fundera över om det jag gör eller säger kan uppfattas illa av någon. Och jag tror inte att jag är unik i det avseendet.
Så tänk om alla kunde tänka om och fråga sig... Varför har jag häst? vad vill jag? vad är jag beroende av för att det ska fungera? Sluta med att hänga upp sig på vad någon annan har för sina ögon och bli lyckliga med sin egen häst... Min älskade make kan inte för sitt liv förstå vari problemen ligger. Men han påpekar lite snyggt, utan att vara sexistisk (det var han noga med att påpeka) att det nog är ett kvinnligt fenomen. Jag är benägen att hålla med.
men, men... Jag försöker skaka av mig olustkänslorna och istället njuta av att Vonne och jag återigen kan rida tillsammans, vilket vi inte gjort sedan en bra bit innan jul. Jag vet inte hur många gånger Vonne påpekade att "det är underbart" under vår gemensamma ridtur idag och jag kan ingenting annat än att hålla med. Det var verkligen härligt! Och ju bättre kondition Flisan får ju roligare kommer vi att få. Förutom frisk luft och ridning får vi ju även tid för oss som väninnor att umgås... För det får vi ju tydligen inte göra ostraffat i stallet.
Men jag njöt ändå av vår gemensamma väninne-ridtur... äntligen på tu man hand med Vonne och pålle igen ;)
En del missförstånd och ett ledset barn i stallet idag (det var det jobbigaste) och jag fick mig en riktig tankeställare... Är jag inte kommunikativ? agerar jag verkligen på ett sätt som gör att folk inte känner välkomna i mitt sällskap? Jag tog faktiskt illa vid mig. Är det bara på mig allt hänger? Jag kan inte tänka mig att jag har det inflytandet på något eller någon. Snacka om att ha en stark övertro på hur viktig man är, om så vore fallet. Vilket det naturligtvis inte är.
Känner en liten bitter smak i munnen av att få kommentaren i ett mail ... "att umgås med sina vänner får man göra på fritiden". Men om inte hästarna räknas som min fritid vad är då min fritid? (jag arbetar inte professionellt med hästar). Mina hästar kostar mig enorma pengar varenda månad -och tid. Det är detta jag vill göra med mina vänner eller med mina barn för MIN skull, det är mitt val. Ser man inte sin tid i vårat hobbystall som sin fritid så kanske man bör överväga att skaffa sig en annan hobby... Det ska vara roligt att komma till stallet. Jag vill inte komma till stallet och fundera över om det jag gör eller säger kan uppfattas illa av någon. Och jag tror inte att jag är unik i det avseendet.
Så tänk om alla kunde tänka om och fråga sig... Varför har jag häst? vad vill jag? vad är jag beroende av för att det ska fungera? Sluta med att hänga upp sig på vad någon annan har för sina ögon och bli lyckliga med sin egen häst... Min älskade make kan inte för sitt liv förstå vari problemen ligger. Men han påpekar lite snyggt, utan att vara sexistisk (det var han noga med att påpeka) att det nog är ett kvinnligt fenomen. Jag är benägen att hålla med.
men, men... Jag försöker skaka av mig olustkänslorna och istället njuta av att Vonne och jag återigen kan rida tillsammans, vilket vi inte gjort sedan en bra bit innan jul. Jag vet inte hur många gånger Vonne påpekade att "det är underbart" under vår gemensamma ridtur idag och jag kan ingenting annat än att hålla med. Det var verkligen härligt! Och ju bättre kondition Flisan får ju roligare kommer vi att få. Förutom frisk luft och ridning får vi ju även tid för oss som väninnor att umgås... För det får vi ju tydligen inte göra ostraffat i stallet.
Men jag njöt ändå av vår gemensamma väninne-ridtur... äntligen på tu man hand med Vonne och pålle igen ;)
Kommentarer
Postat av: Vonne
Ja det var verkligen jätte mysigt! Om vi inte får umgås i stallet när ska vi då hinna?!!
Trackback
