märkligt x flera, flera ...

Märkligt #1 : Att jag lovade tätare uppdateringar men att det inte sker... (Detta inlägg påbörjade jag torsdag v 46 :O )

Märkligt #2 :Visst är det märkligt att folk vid tåget(Roslagsbanan) som intagit sina "väntapåtågetplatser" börjar att gå i tågets färdriktning så fort de får syn på att tåget är på väg in....

Märkligt #3 : Att alltid då man känner att någonting är på väg att bli bra, ska alltid något annat inträffa som tar bort den goda känslan... Som tex i onsdag v 46.. ( ja, då jag påbörjade detta inlägg) red jag lektion för Rebecca och jag fick aha om och om igen... dels tack vare att min egna Elin i veckan innan fick upp mina ögon för vad jag verkligen behöver jobba med... "vrålandes" från backen "mera ben, ännu mer ben... och mer ändå... rid lätt om du känner att du inte orkar, stilla hand med stöd på ytter och meeeer ben"... jo faktiskt... utav alla människor var det Elin som öppnade ögonen på mig vad jag behöver göra för att få tillbaka känslan i ridningen. Därav gick lektionen för Rebecca så bra att jag fick rysningar... Jag red faktiskt :) ... Veckan efter blev en favorit i repris - helt underbart...
Var till Globen,  en heldag med Vonne, Elin och Zandra. Insöp inspiration och lättare shopping inför det stundnade "tantlägret" helgen innan Lucia. Så laddad och så målinriktad. Men säg den lycka som varar... Elin red på måndagen då vi hade stallmöte och på tisdagen då jag skulle upp i sadeln var hon halt... Ingen svullnad i något ben, för då hade jag aldrig ridit upp på ridbanan... hon kändes stöpplig i skritt men ingenting jag tänkte på förrän efteråt egentligen. Går upp på ridbanan, börjar trava lite lojt på halvlång tygel och känner att hon är ojämn. Ber Emellie att kika och hon säger att någonting är det men det är svårt att avgöra vilket ben. Varpå hon ber mig att korta upp tygeln och trycka på henne lite framåt och då känner jag hur halt hon var... Det var bara att avbryta ridningen... Satte mig i bilen och tyckte så synd om mig själv för att jag nu missar Tantlägret, som jag sett fram emot, att tårarna kom... Varför, varför i hela friden ska det bli så här så fort man planerat någonting?
Jag hittar fortfarande ingen värme eller svullnad i något ben, men ömhet i bogpartiet och musklerna omkring... Sträckt sig? fått en spark? ... bara spekulationer (vilket jag är en mästare i).Har dock lovat mig att inte vara nojig och kolla hältan hela tiden. Det blir ju inte hästen bättre av och tittar man hela tiden ser man inte till slut om hältan blir mindre och mindre. Men idag ska jag kolla, för att sedan kunna ge en rapport till Rebecca om jag kan delta med häst nästa helg. Tveksamt, men man vet ju inte. Vonne sa igår en sak som verkligen får en att tänka till... 
Man begär inte av sig själv att alltid vara fräsch, man vet ju bara hur det är att kliva ur sängen på morgonen, ont i hälar och stela muskler ,kanske lite allmänt hängig. Men man kräver att sin häst alltid ska vara fräsch. Menar naturligtvis inte att man ska rida eller pressa en häst som är halt på samma sätt som man faktiskt ger blanka f-n i sig själv. Men det är väl klart som korvspad att en häst måste kunna få uppvisa stelhet och småkrämpor utan att för den skull vara dödsdömd, de är ju inga maskiner. 
Nu ska jag inte lova att det blir uppdateringar oftare men en rapport om hur min älskade häst mår kommer att ske "any day" ;)
Har jag tröttat ut dig nu kära läsare?

Kommentarer
Postat av: Vonne

Jo du man känner igen det där med att det alltid ska dyka upp något skit då man känner sig nöjd och glad...som att min bil får körföbud i morgon...



Blev det någon koll av Varre i går, hoppas det snart är bra med henne igen. Kram

2011-12-05 @ 11:14:28
URL: http://vonnes.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0