Anna ☼

Igår kom det stora portioner med hö, närmare bestämt ca 3,5ton.
Vonne och jag med respektive + Zandra pojkvän, Zandra och Elin bar dessa 231(?) balarna. Tack vare att vi var så många var det inte särskilt betungande. Värre var det kanske för Raoul och Lage som lastade ur lastbilen till höbandet. Men det gick rätt fort och smidigt ändå.

Har tänkt rätt mycket på det Vonne sa efter all höbärgning. Att glädjen i stallet verkar vara som bortblåst. Och det stämmer nog. Alla går och smågnäller på varandra, för varandra (jag är inget undantag, tjatar om att alla ska sopa efter sig och sin häst), men jag har skärpt till mig.
Alla är trötta och less på det mesta verkar det som. Det känns som om det startade med att vi ska få ridhus på gården, att hyrorna ska bli högre. Det har blivit ett stort orosmoment för somliga och för andra bara en stor längtan till det är klart. Det är aldrig någon i stallet efter kl 19 längre, ingen som orkar eller vill ta sig tid att fika. Alla har så bråttom till sitt. Det här gör ju att jag själv inte vill dröja mig kvar i stallet som jag gjorde förr. Jag har också mer bråttom hem.
Kanske är det läge för ett nytt ställe och börja om på ny kula? Bort från de negativa och ge sig själv en chans att få må bra i det man helst av allt vill göra...
Frågan är bara... Ska jag leta efter ett eget litet stall eller ska jag hitta ett stall som söker 2 nya inhysningar? vill jag flytta innan sommaren? vill jag egentligen flytta alls?
Kanske ett litet stallmöte där man får får säga vad man känner istället för vad som måste göras?