Förklaring

... Ja, som vanligt fortsätter jag bara min tanke precis som om alla, helt självklart, är med på vad jag menar.  Som om vi nyss pratat om det :) - detta brukar min man påpeka för mig rätt ofta...
 
Metacam... Jo Vonne. det får Mercy för att veterinären tyckte att 1. han var aningens öm i ryggen. 2. Han visade inga hältor  men det kan han kompensera för i ryggen och därför vara öm i den. 3. Förändras han humör under denna tid är det med största sannolikhet att han har/haft ont någonstans.
 Han ska behandlas i 10 dagar med Metacam och innan Emilia kommer på återbesök, ska  jag ha haft ute en kiropraktor för att känna igenom ryggen på honom.
 
Kom på att han för bra precis ett år sedan fick panik i trailern och kastade sig ut bakåt och satte sig på baken... OM det kan vara orsaken till ömhet i ryggen? Stackarn isf... ett helt år med ont i ryggen :(
 
Nu tycker jag mig märka att han redan ändrat attityd sedan i helgen, då vi höjde upp boxdörren. Fast det är klart ...att jag känner mig allt säkrare med honom hjälper ju kanske till en del.
 
Men tillit verkar inte ligga naturligt för honom, så det är inte utan att man undrar vad han varit med om i sina tidiga år.
Kanske ska man sluta att grubbla och bara göra... Sluta att analysera allt som händer. Idag kom på mig själv med att jag förväxlade honom med Varre  :O  ( fast det var Varre jag red - det lovar jag :)  )
 
Han gillar inte Metacam, men han låter mig att milt tvinga i honom den utan alltför stora protester. Är jag bara lugn så är han det också, det är ju så självklart att man måste påminna sig om det lite nu och då:)
 
Hade en helt sjukt äcklig dröm i natt förresten...
Jag drömde om att Varre  var sjuk och jag var tvungen att ta bort henne. Jag hade lovat bort henne till veterinärelever och jag var en av dem. För att få en bild av hur ett riktigt ben ser  ut skulle benen sågas itu längs med  benet från hov till armbåge och det var jag som skulle göra det. Det var då jag upptäckte att hela hennes vänstra bakben hade en grå massa inuti till skillnad från de andra benen som man såg hade benmärg osv... Då förstod jag att benet varit dött och att det varit dött länge och att det inte hade spelat någon roll hur mycket vi hade behandlat henne. Märkliga drömmar man har...
Tydligen lite orolig för hur länge jag ska få ha henne kvar hos mig...
Sådär ja... där gled alla tankarna vidare igen. Jag är tamigfasen hopplös!  Sa jag inte alldeles nyss att jag inte ska analysera allt hela tiden?
Nya drömmar i natt? Nu måste jag sova om jag ska orka upp i morgon bitti...
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0