Anna ☼

... Idag söndag...

 Raoul ringde precis och berättade att han nu landat i Johannesburg och att resan ner hade gått bra. Mellanlandade för att tanka i Kairo och bytte plan i Addis Adeba (stavning på den?) i arla morgonstund.

 

Igår (lördag) var jag tidigt till stallet. Med tidigt menar jag vid 12.30tiden. Så egentligen inte tidigt utan tidigare :)

 

Jag tömkörde Mercy som var riktigt, riktigt fin fastän det var jag som höll i tömmarna OCH trots att han ballade ur på vägen till ridbanan. Spänd som en fiolsträng den raringen efter att varit helt ensam ( med mig och Kerstin) i stallet. Ropandes efter sina kompisar så att det ringde i mina öron.

 

Väl nere på ridbanan gjorde han sina krumbukter. Specialaren... Bockning på stället, i en svag framåtgående rörelse (som säkert kan vara helt på stället med mer styrka) - jag undrar var det skulle vara för koefficient på det?

 

Varre kvar i hagen, Harm på galoppbanan. Lite frispel blev det, vilket jag räknat med, men inte så farligt ändå. Han sansade sig och var jätteduktig.

Känner att jag mer och mer får in känslan för tömmarna. Tyvärr måste man jag nöta in känslan och kanske är det inte alltid rättvist för hästen. Men Jag upplever att jag får kvitto på kvitto på att det bli rätt när han allt snabbare kommer till sans och visar lite samarbetsvilja. Jag har blivit extremt medveten om min hand i tömmen. Jag känner fördröjningen och att det krävs så himla lite för gensvaret. Jag måste vänta in svaret innan jag ger fler signaler. Att renodla hjälper/tygeltag och vara tydlig har jag jobbat stenhårt med ( även inne i stallet) Mercy är en känslig herre vilket man inte först förknippar honom med då man ser hans uppsyn. Han ogillar överraskningar. Jag vet inte vem som myntade uttrycket "har man en minut tar det hur mycket tid som helst men om du har mycket tid som helst tar det bara en minut". Tänker ofta på det när jag hanterar Mercy.