Ridbanan

Fick idag ett besök av mig och Varre.
Jag följde min tidigare inspiration och red övergångar skritt- trav-skritt, serpentiner, diagonaler och tempoväxlingar.
 
Den gamla damen var betydligt mer taggad än jag räknat med. Det vill till att jag orkar med att rida henne när hon är på det är viset... och det är ytterst tveksamt om jag någonsin orkat egentligen...
Det känns som om jag tappat all ridkänsla. Det känns förfärligt. Som en nybörjare. Hur gör man? 
 
Idag fick jag upp Cecilia på Varre. Cecilia och hennes dotter har en isis ( som jag just nu tappat namnet på)
och vet ni vad?... Cecilia fick up mig på deras isis... Helt vansinnigt skumt ;)
Men rätt trevligt måste jag säga.  Trava kände jag att kusen gjorde, men om det var en grisepass eller tölt kunde jag inte känna skillnad på. En liten kraftfull häst. Så även om höjden är just ingen höjd så kändes det som rätt mycket häst ändå.
Även Sofia fick jag upp på Varre som travade runt lite.
 
Mercy verkar långsamt  bli bättre. Han markerar ingenting på rakt spår, betydligt mindre vid snäv vändning och vid backning. Jag tycker mig se en väldigt liten förändring vid kronrandens insida och han verkar reagera vid tryck.
Men trots allt verkar han att bli bättre.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0