Anna ☼

 

Den 27 december fyllde bloggen år...

 

Hur kunde jag glömma det?

 

Aldrig någonsin har jag väl varit så glad över att Pia inte hört av sig ;)

 

Idag fick jag sällskap av Elin till stallet och då går det undan. Nästan så att jag inte fattat att jag varit stallet. Jag hann liksom aldrig njuta riktgt.

Snabbt som tusan tog vi in Varrre och Mercy. Elin skulle skritta ut på Varre  med Elise som måste åka kl 15 då hon skulle iväg och jobba. Snabba ryck mao. Jag mockade åt Varre och borstade bort lera från täcket medan de hasade sig ut i regnet.

 

Idag fick jag bara smågosa med Mercy på stallgången, det var allt jag hann med innan vi åkte hemåt.

 

Gladast ändå att Mercy idag fått vara ute hela dagen. Att han har stått upp hela dagen eftersom han knappt var lerig.

Att han har haft normal avföring. Att han har normal temp. Att han äter med god aptit. Att han är precis som vanligt... dvs mitt alldeles egna lilla "happy face" i boxen ;)

 

All verkade lugnt vid morgonfodringen han åt, drack och var precis som vanligt... Jag däremot... Just det ... förkyld nåt så vansinnigt.

Kl 10 ringer Pia och säger att Mercy ligger ner i hagen. Men under samtalets gång reser han sig igen och beteer sig precis om vanligt. 

 

Jag kommer till stallet vid 12.30 och då var både Varre och Mercy inne. Pia hade tagit in Mercy först och tänkte att eftersom Corvette står kvar inne pga sin skada på knät (sparkad) så hade han sällskap, även bella var inne. Men si det räckte inte. Han verkar vara beroende av Varre. Så inte förrän hon kom in blev det lugnt.

Mercy hade tydligen velat lägga sig igen vid 11-tiden, men då han väl var inne ville han minsann inte ligga ner och vila.

Vill inte riskera att han blir kall om magen därav tidigt intag.

 

Tillbringade några timmar i stallet. Mockningen gick väldigt sakta, det känns att man inte är ok fastän treon gjorde sitt bästa. Två geggiga hästar skulle saneras. Leran  hade inte torkat fastän de stått inne i flera timmar så det tog sin lilla tid.

Promenerade med Mercy i ca 20-30 minuter, tog temp kollade slemhinnorna ... allt såg ok ut.

Nu - i skrivade stund- verkar det vara lugnt. Inga rapporter om att han skulle ligga i hagen så kanske har allt som gjort ont passerat ut och han har fått vila ordentligt.

 

I natt har jag varit vaken... Förkylningen som gjort att sovit oroligt. Sedan det evinnerliga smackande av en hund som har tvättstuga hela natten (jag blir galen av det ljudet). När det äntligen blev tyst börjar sängen att vibrera av snarkningar. Jomenvisst... maken - han kan han... Så från ca 01.30 och till dess att jag senast kikade på klockan 03.48 låg jag vaken.

Somnade väl slutligen och vaknade vid 8.30 - med ont i ryggen.

 

... Kändes somom jag tapat bort en hel dag.

Juldagen.. allt jag åt på hela dagen var frukost och tre rader av en 200gr choklad.

 Fick SMS  från PIa kl 10...

" Hej Mercy ok på morgonen men var tvungen att ta in Varre d han var helt galen..."

 

Nästa SMS kom ca 20 minuter senare...

"Fått tillbaka kolik, är ute och går, har rullat och vill ligga"

På't igen ... Åt en stadig frukost. Raoul fixade en matlåda att ta med. För som han sa... Är man förberedd med mat så ska du se att det inte är så allvarligt...

 

När jag satt i bilen fick jag ett SMS " Bättre nu, står och sover med Varre inne"

 

När jag kom upp visade han inga koliksymptom alls. Men jag stannade för att förvissa mig om att hela systemet fungerade. Från intag av vatten, mat och utförseln...

Gav lite av lunchen, avvaktade.... Red Varre en sväng tillsammans med Pia. Gav resten av lunchen då vi kom tillbaka.

Mercy verkade vara precis som vanligt dock med lite lösare avföring än vanligt.

 

Åkte hem vid 17 tiden och då var allt lugnt och stilla och hästarna ordentlit omskötta med rena boxar.

Hörde inte av Pia på resten av kvällen...

Supertrötta gick vi och la oss redan traxt efter 21 :O

... som jag helst vill sudda ut...

 

Vaknade till straxt innan Pia ringde och sa att Mercy förmodligen har kolik...

Ingenting våldsamt, men han legat ner då hon kom på morgonen och han hade inte visat sig vara så glupsk över sitt morgonhö som han brukar.

Ingen temp, och normala slemhinnor, boxen var inte rörig. Varre behövde få komma ut för sin morgontoalett så de släppte ut även Mercy i sjukhagen.

Då jag kom skrotade han runt i hagen, verkade inte medtagen på något sätt. Så jag liksom blåste av det där med kolik.

Började att mocka Varres box och gick sedan ut med lunchhö som de båda hästarna visade stort intresse för.

Bara det att Mercy la sig ner - men han fortsatte att äta. Då bestämde jag mig för att promenera honom. 

Gick en promenad igen  och tog sedan in Varre som sällskap. Då la han sig ner som om han behövde vila.

Inte en enda gång som han förrsökte rulla sig. Fortfarande ingen temp, alldeles normala slemhinnor. 

Efter lite vila reste han sig upp och började äta med god aptit. Han drack 2 liter betforvatten och jag ringde till vet igen och meddelade resultatet.

 

Men då klockan närmade sig 20 så visade han på koliksymptom igen även om de var ytterst lindriga. Fortfarande ingen temp, normal puls och fina sleminnor - ytterst märkligt. Ringde till vet och bad henne att komma ut då det varit så segdraget.

 

Vet kom vid ca 23.30 och då verkade Mercy inte särskilt medtagen av någon kolik. Men han var inte sitt vanliga jag...

Han undersökte både bak och fram. Men utan några tydliga "fynd"

Han fick kramplösande för magen som skulle ha effekt fram till ca 06:00.

Efter undersökning hade jag koll på honom en gång i timmen hela natten.

På frågan om när jag kunde börja ge honom grovfoder igen svarade hon - när han verkar vara som vanligt igen...

 

När klockan var 05:30 kunde jag konstatera att han stått upp i två timmar, druckit vatten ur hinken och ca 3 liter betforvatten. Han hade kissat och bajsat två gånger. Han verkade lugn, fortfarande feberfri med fin andning och fina slemhinnor. Så klockan 06 bestämde jag mig för att åka hem för att få några timmars sömn.

Jag skrev en rapport och en liten information till Pia.

Detta var juldagen...

 

 

 

 

 

 

... säger man så fastän själva juldagarna är över?

 

Julafton:

Uppe med tuppen för att kolla det sista avsnittet av årets julkalender. En riktigt bra julkalender måste jag få säga.

Fixade och donade det sista - som vanligt.

 

Hästarna fixade jag på föriddagen. Elise och jag tog en julritt och hästarna bar tomteluvor - vilket gav stora leenden av förbipasserande.

 

Äntligen tog jag tag i saken och fullföljde...

Klädde om stolarna i köket ( sex till antalet) och det belv så himla bra... så sjukt jäkla nöjd :)

... Det lackar mot jul som man brukar säga.

Ser fram emot julen med lite blandade känslor. Pank är ju aldrig särskilt kul, "ledig" är jag ju så det är ju som "vanligt" men jag hoppas att även mina barn (Elin ska vara hemma över jul) vill komma hem till jul och bara vara med oss ha mys och skoj tillsammans. Har inte lyckats att nå fram till min stora Herr son, men jag fortsätter att försöka.

 

Idag är det vintersolståndet, idag vänder det... from idag blir dagarna längre igen.

Det står inte på förrän det är midsommar igen :)

Men först ska vi ha en grön jul :)

 

Från marken då....

... Trots extremt tom kassa ändå orkar glädja mig åt mina fina pållar - när de uppför sig väl vill säga :)

MB har skött sig i det närmaste exemplariskt de senaste två tre dagarna. Han ådrog sig en reva på höger bakben (i onsdags)... från mitten av skenan ner till kronranden - tack o lov är han ohalt, men revan ser lite snuckig ut. Tvättas rent innan sänggående med 3% väteperoxid vilket bör göra susen :)

Idag Igår fick unge Herr MB vila efter 4 dagar på ridbanan och med gott uppförande med en lyhördhet för mig som höll i snöret :)

Jag red ut på Varre med Elise och Harm, ridturen varade i sisdär 40 minuter.

Inte mycket till motion för en pigg Varre som inte blivit riden på några dagar...

Mestadels borstat lera från både häst och täcke, så i förrgår for jag iväg och köpte ett halstäcke.Ja, det är emot mina principer att sätta på ett halstäcke för att jag ogillar att borsta bort halvt intorkad lera.

Men Varre är väldigt grundlig i sitt lerbadande. Hon inte bara lägger sig ner och rullar och sedan är nöjd med det. Nej minsann... Hon ser nästan ut att  vilja göra en typ av kullerbytta. Först viker on in frambenen ( på skakande bakben) sedan lägger hon ner huvudet (i leran) innan den stora kroppen dunsar ner i leran.... Jag måste få detta på film en dag. Efter det stora projektet att få ner kroppen på marken, gnuggar hon hela huvudet och halsen innan hon rullar över till den andra sidan och gnuggar in leran lika grundligt - såklart...

Halstäcket hade viss effekt kan jag säga men långt ifrån vad jag hade önskat. För jag får fortfarande borsta lera från halva halsen och hela huvuidet...

... Idag var han en riktig goding mitt spöke :)

Idag skötte han sig utmärkt, vilket jag faktiskt inte var riktigt beredd på.

Inte en enda bockning, inte en eda gång som han sparkade bakut. Inget tokspingande fastän han hamnade i korsgalopp. En toppendag idag elt enkelt.

Önskar att jag haft hjälm och säkerhetsväst samt ett par tyglar och den "riktiga" dressyrsadeln så hade jag kunnat rida lite. Men då jag hade gårdagens bild av hur han uppför sig så valde jag bort ridningen helt och hållet. Så himla tokigt...

 

Kom nyss hem från en heldag i stallet... Då hade jag fått ett paket med posten. Nyfiken som jag är kunde jag inte låta bli att öppna det. Inuti låg ett par sticikade raggisar som min älskade storasyster Monica gjort ♥ 

 

... Det var vad han bjöd på igår, min kära MB...

 

Till en början kändes han fullständigt normal, ni vet så där sansad och behaglig. Men när Inger gick för att hämta sin häst i hagen och kom tillbaka med den (namn??) förvandlades den mycket medgörlige MB till Mr Hyde.

Som genom en handvändning gick han helt bananas. Sparkade bakut och toksprang, kom ur balans sparkade bakut ännu mer, det blev korsgalopp och bocksprång. Ingers enda kommentar till skådespelet var " åh herre jösses - tur att du inte sitter på".

 Han sitter INTE fast någonstans ryggen i vart fall, det är då säkert. Efter att ha sprungit som en tok blev det att testa gränserna mot mig. Ville inte gå på volten, drog sig ut mot staketet eller vände in mot mig. Då jag föste honom bort från mig och ut på volten igen blev han sur och protesterade med attityd som om jag inte ska tala om för honom vad han ska göra.

Ut på linan igen och bara trava runt, runt, runt till han började att slappna av. Men så kom det där kaoset i huvudet på honom igen och jag fick börja om. Jag kan säga att det tär på tålamodet...

Undrar när han är så välrastad att jag ska våga mig upp på honom igen?

Nu ångrar jag att jag lät honom få den första vilan i oktober då jag fullständigt arbetade skiten ur mig. Då hade det inte varit lika långt glapp från det att jag red honom senast. Tiden spelar större roll än man tror då man lätt tappar självförtroendet förr sån  man vet att man klarat tidigare.

Men alldeles bortsett från konursmånanadens vila så har han ju även stått skadad i drygt en månad så kasnke hade det inte spelat någon roll?

 

Idag (onsdag redan) är det vaccination av Varrefjunet. Borde börja om med grundvaccinationen av MB men det får vänta... Jag ska ju inte tävla så det spelar egentligen ingen roll. Vaccinationen han fick i augusti är iaf gott skydd mot  ev. smitta även om tävlingsreglementet säger annat.

 

Nu kör jag... Varannan dag Varre och varannan dag MB, har jag ork och känner att jag hinner -tar jag båda samma dag. 

Psykoterapeuten tyckte att jag ska åka och vara med hästarna medan det är ljust ute .

Vara ute medan det är ljust, göra det man trivs med och samtidigt få motion - det är den bästa medicinen.

 

 

... Känner frustrationen stiga... Lägger band på mig men känner mig nästan grälsjuk. Som om jag beöver ladda ur mig massor av skit. Irriterad över det mesta. Känner mig inte nöjd, känner mig stressad, känner att jag att allt jag gör blir fel.

Inte hann jag med att motionera Mercy heller. Red Varre en timme i beckmörkret. Mockade och borstade lera från båda hästarna och täcken.  Sedan var jag tvungen att åka hem eftersom R behöver min bil för att åka och handla.

Jo, hans bil stod på verkstad i tio dagar för krockskadan i oktober (?) . Väl hemma med bilen för snart två veckor sedan, så startar den inte. Någon enstaka rutt blev det i början men nu går det inte ens att ladda batteriet. Jag anser att det är en reklamation eftersom den faktiskt gick att starta innan verkstadstiden.... men, men... 

 

Fick dessutom vända och åka andra vägen från stallet då timmerbilen blockerade vägen vid grusgropen...

 

Ska jag inte ha några förväntningar om vad jag ska hinna med på en dag?

Långprommis med hunden, åkte till tippen, plockade undan och dammsög huset, plockade ur och i diskmaskinen, tvättade... Bloggade o kollade lite jobb. Detta innan jag åkte till stallet - ok inte en fullsmockad dag precis.

Lite känns det som om jag bara går och väntar på att jag ska få åka till stallet, att förmiddagen enbart är en transportsträcka till eftermidagen...

 

Visst är jag duktig på att prata - det vet jag. Men varför ska jag behöva stressa och strunta i att umgås när det är (bla) det jag saknar då jag är i stallet?

 

Fick däremot oväntat, trevligt sällskap i beckmörkret av Pia - utan någon som helst övertalning dessutom.

 

 

Så här påbörjade jag detta inlägg - igår...

Kom fram till att jag var vansinnigt trött då jag skulle hjälpa till med matlagningen. 

Idag då jag vaknade och skulle sminka mig inför morgonens äventyr så är mina ögonlock svullna, som om jag gråtit hela natten - vilket jag inte har gjort.... Konstigt tycker jag...

 

Nu ska jag få skjuts till Mörby för att ta mig hela vägen mot söder för att träffa en samtalsmänniska. Kanske kan jag få trycket att pysa ut lite?

Det här var visst länge sedan ser jag nu då jag kikar in... Hur kommer det sig att det blir så?

 

Vet inte riktigt var jag ska brja heller.

Vädret, som jag minns det, har varit riktigt skitväder.

varre har fått nya skor - ordentliga vinterskor, så nu kan det få bli vinter med lite snö som ljusar upp det hela lite. Nu har jag heller ingen undanflykter att inte rida.I vart fall inte för att Varre inte har ordentligt på fötterna ;)

Vädret däremot... Blir så less på detta eviga regnande...

 

Träffade ett helt superskönt Waxholmsgäng på lördag förmiddag på Rydbo.

Anna N hade lektion för Loi och sedan fikade vi i nästan 2 timmar (innan jag styrde kosan mot ett regnigt Frösvik).

Tappade tid och rum förståss så jag glömde helt av att ta bilder.

Anna och Thestor (hästen) var iaf superduktiga. T har blivit så vuxen (som många kommenterade). Han har liksom krallat på sig och ser inte så valpig ut längre. Jätteskoj att se förändringarna och jag vet ju vilket arbete Anna har fått lägga ner på på honom. Så det måste vara ännnu roligare att få höra det också.

 

Det kom lite snö då vi fikade, men det var plusgrader ute så det övergick rätt snart till regn (så ovanligt) och det var riktigt råkallt ute. De små vägarna på Frösvik såg blöta ut men de var en glashal ishinna över dem. Riktigt förädiska.

Med  detta ville jag bara säga... jag struntade i ridningen ... haha... fy fasiken! Undrar varför jag har häst? Men just vid sånt där rent ut sagt äckligt väder saknar jag ridhus och lite vänner som trots väder och vind sporrar en att ge sig ut en liten runda trots allt...

 

Söndagen bjöd även den på regn, regn och regn...

 

Vid intag av pållarna hade Clas fått en hö-kund. Detta blockerade vägen för intaget av hästarna så vi gick runt. Mercy vet jag inte vad det tog åt riktigt. Hans Asberger blev väldigt tydlig då vi fick ta en annan väg mot den vi brukar. Jag tappade tålamodet och skickade på honom en känga och han svarade med att sparka bakut så det var ju totalt bortkastat såklart, man ska ju inte tappa tålamodet och det fick jag kvitto på direkt. 

Nu ska kusen igång igen, han har alldeles för högt energiinnehåll som måste ut. Att gå i en hage med den gamla dominanta tanten är nog inte den bästa stimualansen för en ung Herr MB.

Det var altså MB som fick sig en rundvisning av ridbanan - måste passa på medan den går att vara på. Snart fryser det väl på igen. 

O herre min je... han hade massor som skulle ur honom. Det bockades och sparkades bakut och han galopperade som en galning efter det jag tog som ca 10 minuters uppvärmning. Sedan blev han mindre taggad, mer avslappnad och lyssnade riktigt bra på vad jag hade att säga. Avrastningen ägnades åt följsamhet. Gå bredvid, stanna när jag stannar, svänga höger, svänga vänster, trava när jag springer och sakta av när jag saktar av. När allt var genomgånget och klart och hans andning återgått till normal igen, stannade jag bara för ett kort ögonblick för att få styr på alla grejor. Då vill han lägga sig ner. Trodde att jag lyckades få honom att ångra sig då han bara kastar sig ner på framknäna och får ner hela högersida i sanden. Avbryter rullningen så att han blir sittandes på rumpan innan han slutligen bestämmer sig för att inte fortsätta....

En relaxad häst som säkert sovit väldigt gott i natt, och en mycket nöjd matte som tog tag i det här igen :)

Håll i det här nu bara Öbergskan!!!  

 

 

... att anmäla sig som arbetslös till a-kassan.

Som om det skulle vara lättare bara för att maken råkar köra i egen regi och att mitt namn står med i handlingarna.

Nej du... det var fyra sidor till man skulle fylla i fastän jag aldrig uppburit någon som helst lön ur bolaget. Tog alla mina papper, maken och åkte in till a-kassan för att få hjälp. Trodde i min enfald att jag hade alla papper med mig, men det var fel... Det som saknades är lönegarantibeslutet från Länsstyrelsen. Det måste medfölja eftersom företaget jag haft min anställning på gått i konkurs. Det går bra att scanna och maila in så det underlättade ju faktiskt lite...

 

Men här kommer nu en lätt sammanfattning av vad som ska in till a-kassan ( egen erfarenhet)

- Arbetsgivarintyg

- Användaravtal Internetsskassan

- Anmälan om arbetslöshet

- Kopia av Lönegarantibeslutet B1 (om ftg i konkurs)

 

Om eget företag, delägare el. likn

+ Arbetsintyg för företagare/näringsidkare. Skall fyllas i även om man aldrig uppburit någon ersättning från företaget.

+ Ett intyg att man ger a-kassan fullmakt att inhämta upplysningar från Skatteverket.

 

Detta vara dagens sökajobbengagemang. Nu sitter jag och försöker få fason på CV och brev igen. Började om från början. Jag måste tänka Tydlighet, att rekryteraren snabbt hittar det som man frågar efter.

Måste hitta mina styrkor och vad jag kan tillföra.

... Om någon blivit spammad av mig omkring den 18 september...

 

Jag har en mail på yahoo.com som jag inte använder särskilt ofta. Tack o lov bara vid tillfällen som jag inte vet om jag vill lämna ut en mailadress... Hur som helst. Så här stod det...

 

Hi Anna,

We noticed a login to your Yahoo! account (anna_annas) from an unrecognized device on Wed, Sep 18, 2013 7:12 PM MSKS from Russia.

Was this you? If so, please disregard the rest of this email.

If this wasn't you, please follow the links below to keep your Yahoo! account safe:

... Dit for jag med Elin och Pia som sällskap. Julmarkanden var väl inget att hänga i julgranen, det var däremot sällskapet :)

 

En jättetrevlig efteermiddag. Vi gick runt lite. Träffade Cecilia och Sofia på Linderholms galleris café. Drack en liten skvätt glögg och gick sedan vidare.

Slutligen hamnade vi ovanför Lilla Magainet (heter det så?) där finns ett litet kryp-in som serverar mat. Varmt , skönt och gott så vi satt en stund. Halstrad lax, stuvad potatis med säsongens grönsaker mums!

 

Vi åkte till stallet. Mockade, tog in hästarna och borstade av dem.

- Nej, ingen ridning. Såg att både Mercy och Varre hade enorma styltor av snö i fötterna. Var faktiskt lite orolig över att de skulle halka då det var isigt på vägen in.

Raouls bil startade inte så han fick lämna oss på Frösvik och sedan hämta oss.

Medan vi väntade på skjutsen julpyntade vi lite. Äntligen kom mitt gamla julpynt från Rydbo till användning. I vart fall delar av det. Jag har säkert lika mycket julpynt kvar som skulle kunna komma upp. Men det finns inte så bra ställen att sätta upp det på. I morgon kommer det in en julgran så får det vara färdigpyntat sedan.

Pia har ett måtto...  Julpynt ska kunnas sättas upp på en timme och städas undan på en timme :)

 

 

 

... blir det absolut ingenting skrivet. Mestadels beror det på att jag inte rider :O

 

Vill ju rida, vill ha sällskap i stallet vill må bra, vill att allt ska vara lätt och inte minst vill jag ha ett jobb som gör at jag kan få känna att jag har råd att komma igång ordenligt igen.

Jag som sagt att jag aldrig mer ska arbeta heltid- sitter just nu och tuggar i mig att det är precis vad jag måste göra.

Det innebär att tiden för mina hästar kommer att bli än mindre.

Nu vill jag komma igång med busfröt till storponny som jag äger. Han verkar nu vara återställd från den vrickning han gjorde för drygt en månad sedan.

 

Hur ska jag komma igång igen? Jag måste sätta upp planer på hur allt ska gå till, för at jag ska orka. Varre ska den 12e få snösulorna på. Mercys nästa hovslagartid är i januari. Vädret ska fortsätta vara kallt och mer snö ska det komma. Ridningen av Mercy ser ut att vänta till efter nyår. Allt bara skjuts på framtien det känns lite ledsamt. Det bästa vore om det aldrig blev snö och is. Att det alltid är barmark. Att ridbanan alltid är fullt ridbar, alltid behagligt väder...bla,bla, bla... Fast jag undrar om det kanske mest rör sig om undanflykter? 

Jag har inget mål fn då det gäller ridningen- det är nog det som saknas. Men hur orkar man sätta upp sina mål och delmål utan inspiration och total avsaknad av ork? Efter mockning av två boxar och sanering av två lerduvor är det så sjukt skönt att bara säga nattis och åka hem igen. Krypa upp i sitt offhörn och somna framför tvn. Är det det här som kallas för ide? Gör bara det man absolut måste...

 

Vilket svammel det blev :O

 

 

Hej, hej Elin och Titti ;)

 

... 7 timmars sömn på två dygn gör underverk med humöret...

 

Det blev sjukt rörigt och jag har mått bättre. Men jag hoppas att mitt budskap nått ända fram - Jag vill inte bli överkörd av någon och för att sedan anse att jag beter mig underligt.

Egentligen är det inte hon som är problemet, men tyvärr påminner hon mig om det verkliga problemet då hon är här.

Nämligen att man så yotalt struntar i vad jag tycker. Att en unge på 20 år är den som bestämmer vem, när och hur länge en gäst ska vara här och att R i just detta fall inte väljer att tala om för honom vad R och jag kom överrens om. Detta försätter mig i en rätt taskig situation och att jag ses som en ytterst underlig människa. Men det faktum att jag inte blivit presenterad sanningen gjorde att jag gick fullständigt i taket. Denna gång handlade det om att medvetet föra mig bakom ljuset- Ljög mig rätt i ansiktet... Och jag fattar inte varför?

Helt skogstokig och måste vara hålld för att vara ett psykfall för sedan i tisdags har jag inte sett till O med gäst. Så de flyttade nog hem till Eva.

Jag skrämde nog bort dem med mitt raseriutbrott i tron om att det är henne som jag ogillar. Fastän det som sagt andlar om hur mycket jag ogillar att bli förd bakom ljuset.

Jag måste nog ta hit dem och klargöra några saker så att vi kan få starta om.

 

Nu - (from igår) är jag officiellt arbetslös. 

Det har varit tuffare att acceptera det här än jag först trodde. För samtidigt som jag bara vill ha ett jobb, så orkar jag inte mentalt att ta tag i det. Min rådgivare på TRR säger att det är en form av sorgbearbetning som jag genomgår. Jag behöver nu verktyg för hur jag ska kunna gå vidare och se de möjligheter, som Inger på TRR säger att jag faktiskt har.

 

Fick ett tips om att man innan man somnar på kvällen, föreställer sig hur morgondagen kommer att se ut. Tänk positivt.

Samma person sa även att hennes mamma på morgonen då hon vaknade. Inte öppnade sina ögon innan hon besvarat sin fråga om vad är det som kommer att göra den här dagen bra.

Tänkte igår att jag skulle försöka göra just detta. Men det hade jag glömt då jag la mig igår kväll och i morse var jag så vansinnigt kissnödig så hade jag kommit ihåg att besvara frågan med slutna ögon, hade jag inte behövt att gå upp alls.

 

 

Hade så.extremt svårt att.somna inatt. Supertrött på soffan - som vanligt, men efter dusch och tandborstning bar det rent.ut sagt.lögn i helvete att kunna sova. Vände och vred.på mig. Ruttnade på det och gick upp och diskade undan det som ingen annan än jag gör. Gör jag det inte blir det stående. Torkade köksskåpen och bordet son ingen heller torkat av efter middagen. Sätter mig vid datorn kollar fb, men det var ointressant. Gör ett nytt försök att sova. Lyckas väl sådär. När klockan var 01.30 var jag fortfarande vaken. Tror att jag precis hann slumra till då någon gick in på badrummet och duschade, klockan 02 på natten, tack så mycket då var jag klarvaken igen. Löste lite sudoku. Det blev nog närmare 4 spel innan jag kom till ro igen. Klockan ringde precis som vanligt kl 07...

 

Taket lyfte idag. Förtroende och ärlighet ger vi inte mycket för här i huset. Jätteledsen, men vad hade jag i ärlighetens namn väntat mig? Än är det inte över

... Är det bästa försvar?

Eller ska man hellre fly än illa fäkta? Har lite mentala överläggningar med mig själv.

Undrar hur morgondagen kommer att se ut? Kommer jag att bli delgiven en lögn eller en sanning? Flyttar de till Eva eller stannar de här en hel vecka till?

Det verkar olycksbådande... Idag kom de hem med en påse mjöl. Ska de baka när de ska flytta? 

... Undrar var jag har min resväska? Och vart kan man ta vägen? Jag menar om jag behöver fly hellre än illa fäkta...

Julbord med klubben den 4e.

Den 5e är min första dag som officiellt arbetslös och då måste jag skriva in mig på arbetsförmedlingen,  jag har samma dag även ett möte med min rådgivare på trygghetsrådet... En eftermiddagstid dessutom...

Det känns som om jag sitter i ett skruvstäd - kommer inte loss.. Känner hur stressen kryper i hela kroppen.

Kanske är lite blodtrycksfall något att räkna med? Fast jag ogillar svimningstendenserna.

 

Köpte nya julgardiner till köket idag och ny elljusstake till vardagsrummet, plus lite annat lulllull.  Köpte och tryckte i mig en stor påse tomteskum innan middag. Köpte pringels, men de orkade jag inte äta upp.... Tröst-snik-shopping och tröstäta, ja, vad ska man säga? Tema denna vecka tror jag bestämt.

Lite sovmorgon för min del. Men min rastlösa kropp ville jobba.... Så ... Medan alla gör fina och mysiga inlägg om hur fint de gjort till första advent roade jag mig ned att sortera skruvar som länge legat uppochner i garaget.... Inte mitt men jag är så sjukt less på att se röran....

 

Från...