Anna ☼

Tiden verkar inte bry sig om min existens. Den fortsätter att bara susa förbi medan jag står kvar i vinddraget, förtvivlat försöker jag att hålla lockarna i styr...

 

I fredags red jag Varre på ridbanan efter en tur till ångbåtsbryggan med Elise och Harm som sällskap.

 

Jag hade lite problem med att få varre att slappna av i vänstervarv. Eller rättare sagt hon taggade till alldeles enormt på den långsida som ligger jämte vägen. Detta bar med sig att Varre sneddade av hörnet och jag fick liksom aldrig riktig styr på det hela. Avsaktningar, volter, volt tillbaka, serpentiner. Provade att länga tygeln, korta densamma, ställa henne... Men det blev samma sak ändå.  Då fick Elise prova att rda henne och hon började med att galoppera henne. Det  var som om det var det som behövdes för sedan släppte allt. Att jag inte tänkte på det? Jag fokuserade enbart på att få det att fungera i trav." Det som inte fungerar i trav kommer det definitivt inte att fungera i galopp". Men vad jag inte tänkte på var att hon behövde få just galoppera.

 

På lördagen trodde jag att gammeltanten skulle vara stel och knagglig - men icke. Joggade på galoppanan och hon var riktigt fin :)

Södag blev vilodagen - precis som i Bibeln :)

 

Idag red vi ner till ångbåtsbryggan och sedan ridbanan i 10-15 minuter. Glatt överraskade att den trots kyla var ridbar. Ytan var lätt frusen, men inte värre än att den luckrades upp då hästarna trampade runt.

 

.

 

 

 

 

... Fck besök av mig och Varre i sällskap av Pia och Bella.

Himla jämn och fin. Och det vore väl faen om den inte var det med tanke på den extrema träningsvärk jag har idag.

 

Men hujeda mig, vad jobbigt. Varre pigg som en mört ( ytterligare ett konstigt uttryck- varför säger man så?) mycket energi, lätta fötter och inte alls snubblig som hon var sist. Bitvis fann vi känslan även om den satt hårt inne, men det är jobbigt att hålla ihop allt. Många pauser med skrittarbete för tanterna ;)

Med lite mer regelbundna besök på ridbanan så kommer nog den där känslan tillbaka allt oftare. Måste passa på nu medan det går att rida på banan. 

 

Mercy... värmen i hoven är kvar men med mindre värme. Vid lunch idag visade han upp sina pruttbockar igen så han verkar inte ha sådär superont direkt. Han skulle verkligen behöva komma iång igen. Men jag avvaktar ytterligare ett par veckor med longering, vågar inte riktigt riskera att han blir sämre igen.

 

Jag är sugen på att låta klippmaskinen göra underverk med Mercys långa päls. Men är det juste? Om jag inte kommer att rida så mycket att han blir svettig så kanske han behöver sin päls.

Jättelurviga öron och halsen som just nu är svårt att få rent när han rullat och gottat in sig ordentligt i leran, gör att det känns väldigt frestande.

 

... Blev inte alls vad jag hade planerat... - Ridning uteblev...

 

Kom till stallet och var alldeles på tok för dåligt klädd.  Fastän vi nu är mitten av november har jag inte behövt vara vinterklädd än. Men igår kändes det. Kylan kröp liksom och la sig platt på skinnet. Detta trots en flanellskjirta, en tunn skaljacka med en väst utanpå och sedan ytterligare en skaljacka. Jo det har räckt  att ha på sig - ända fram till igår... Brrr... Jag längtade bara hem till  en varm dusch, till utlovad Tunisisk Ojja *, till soffan och kanske, om min älskade make hade tänt en brasa (Ojjan var på gång då jag kom hem men någon brasa fanns där inte).

 

Varre fick en rykt och massage med lite uppmjukningsövningar för de gamla stela lederna (fastän vi inte skulle rida).

Mercy fick även han en rykt och bakbenen lindade med Back On Track.

Han vänder betydligt bättre  åt vänster än tidigare. Han stöpplar inte alls runt, utan gör bara en lätt markering. Lika då jag backar honom. Tidigare har han liksom hoppat till för att avlasta sitt vänstra bakben, så var det inte alls igår. Det verkar som om han långsamt blir bättre och bättre - det ser hoppfullt ut. Men ännu så länge är det vila som han (även jag) får stå ut med och lindade ben till natten. Detta med lindade ben verkar han inte alls ha någonting emot. Helt oberörd (märkliga häst). Han sprätter inte med bakbenen som Varre gör då hon har stödlindade bakben. Mercy bara går på - precis som vanligt.

 

 

 

 

 

 

 

* Tunisisk Ojja (för den intresserade)

• 4 medium sized eggs

• 300ml tomato passata or chopped tomatoes

• 2 bell pepper, split in half and deseeded

• 1 teaspoon harissa, or to taste

• A pinch of ground coriander

• A pinch of ground cumin

• 2 small garlic cloves, sliced

• Olive oil

• Crusty bread, to serve

 

Method

 

1. Start by adding the chopped garlic and olive oil in a pan. Heat them on a lower heat until the garlic starts turning golden. Now add the tomato passata or chopped tomatoes very carefully, so as the oil does not spit and burn your hands. Stir well and let it simmer for about 10 minutes (if using passata) or 20 minutes (if using chopped tomatoes). When done, set aside.

2. Whilst the sauce is simmering, switch on the grill on high heat and put the halved peppers underneath it skin side up. Leave them until they are charred and completely burned. Now carefully turn upside down and grill the other side for a couple of minutes. Turn off the grill and carefully take them out, let them cool slightly and peel all the burnt skin off. Now chop them in slices and then in half. Set aside.

3. In a separate shallow frying pan, add some olive oil and the peppers. Switch the heat on medium and cook for about 2 minutes. Now add the tomato and garlic sauce, stir in the harissa and spices and cook for a few minutes.

4. Now make 4 'holes' in the sauce and carefully crack 4 eggs in them, make sure you leave the yolk intact. Lower the heat, cover the frying pan and cook until the eggs are cooked through, just as you like them. Make sure you leave the yolk runny though.

5. Serve hot with crusty bread and make sure you mop up all the delicious spicy sauce.

 Gjorde ett bildsök på Google och hittade denna...

Tyckte precis att det såg ut som vårat köksbord och vår järnpanna, ballt tänkte jag att det finns fler som har likadant som de serverade just Oja ur. Då jag klickar upp bilden så ser jag att det är ju vogelberga.blogspot.com som publicerat bilden :) haha...

 

 

Fick idag ett besök av mig och Varre.

Jag följde min tidigare inspiration och red övergångar skritt- trav-skritt, serpentiner, diagonaler och tempoväxlingar.

 

Den gamla damen var betydligt mer taggad än jag räknat med. Det vill till att jag orkar med att rida henne när hon är på det är viset... och det är ytterst tveksamt om jag någonsin orkat egentligen...

Det känns som om jag tappat all ridkänsla. Det känns förfärligt. Som en nybörjare. Hur gör man? 

 

Idag fick jag upp Cecilia på Varre. Cecilia och hennes dotter har en isis ( som jag just nu tappat namnet på)

och vet ni vad?... Cecilia fick up mig på deras isis... Helt vansinnigt skumt ;)

Men rätt trevligt måste jag säga.  Trava kände jag att kusen gjorde, men om det var en grisepass eller tölt kunde jag inte känna skillnad på. En liten kraftfull häst. Så även om höjden är just ingen höjd så kändes det som rätt mycket häst ändå.

Även Sofia fick jag upp på Varre som travade runt lite.

 

Mercy verkar långsamt  bli bättre. Han markerar ingenting på rakt spår, betydligt mindre vid snäv vändning och vid backning. Jag tycker mig se en väldigt liten förändring vid kronrandens insida och han verkar reagera vid tryck.

Men trots allt verkar han att bli bättre.

 

 

 

Gick igenom lite gammalt på datorn...

Nu menar jag inte katastroffilmer på mig och Varre under vår korta gemensamma tävlingskarriär ;)

 

Nej, jag hittade en massa ridövingar för att få en lydigare häst...  Inspirartionen fortsatte då jag hittade gamla nr av Equipage och "häst och ryttare"... De brukar ha lite tips om bra övningar.

Men i ärlighetens namn - Gör man dem någonsin? Jag gör det inte. Men inspirationen bara rasar över mig, jag vill, jag vill, jag vill...

Men när så sedan drivisen, snöblask och rejäl halka kommer  vet jag att jag inte tar mig någonstans. Den lilla grusvägen är jag egentligen inte särskilt orolig för, det är den kurviga Bogsundsvägen, I vissa av kurvorna är det som om man möter sig själv.... och ungefär när jag tänker så här så falnar inspirationen. Jag kommer således att även i dag hasa ut i skogen, utan någon vidare kvalitet på min sits och hjälper, därmed en ganska olydig häst som så ofta då rider i sällskap.

 

 

 

 

Mercy hade nog en av sina mindre bra dagar idag -sur som ättika ( varför säger man så?)

Men ett stort varmt tack till mina båda hästar som idag undvikit all lera. Nästan renare och snyggare än då jag lämnade dem igår kväll :O

 

Inte mycket som är gjort med hästarna idag. Frös som en hund utan päls när hovis äntligen var klar med Mercys fötter.

Idag var Herr hovis något "grumpy". Det handlade om hans bil. Att han ville typa om den ( eller vad det nu heter) för att den skulle kunna få dra högre släpvikt, men generalagenten i Sverige vill inte vara tillmötesgående då inte är de som importerat bilen. det var ungefär så mycket jag fattade. Tror dok att han var på bättre humör då han åkte än då han kom ;)

 Nästa gång vi ses blir den 12/12 kl 15.30 och då är det Varres tur igen.

 

 

.. och i morgon kommer hovis till Mercy...

 

Mercy fick idag komma ut i sjukhagen fast med Varre som sällskap, annars räckte inte hagarna till riktigt.

Varre är superbrunstig och ställer gärna upp sig enligt Pia. Mercy var iaf inte mer halt än att han absolut kunde uppvakta henne. Jag tror inte att han klättrat på henne men täcket Varre hade på sig är sönderrivet från manken till mitten av ryggen.

Ja, det var den informationen jag fick innan jag ens hunnit kliva ur bilen.

 

Jag saknar nu täcken... Hade jag vetat om detta då jag var till Hööks för att köpa ett nytt fleecetäcke till Mercy så hade jag fått med ett nytt regntäcke till Varre.

 

Men detta fick Mercy i dag. Ursäkta bildkvaliten....

 

Trots att Mercy inte rör sig helt obehindrat i snäv vänstersväng och inte klarar av att backa utan "hopp-sa-steg" ska han få gå ut i vanliga hagen i morgon. Håll tummarna för att han snart är pigg och fräsch igen... eller fräsch i vart fall :)

 

 

Ja det vore på sin plats... 

 

Mercy är fortfaranade halt, men tack o lov inte blockhalt. Inga roblem att röra sig framåt. Men att backa och att vända snävt och få en hög belastning på det vänstra bakbenet framkallar rejäl hälta.

Han har en ökad värme omkring kronranden men ingen svullnad.

Han fick Back on Track på bäda bakbenen och en påtvingad boxvila, i den mån han faktiskt vilade. Högljudda åsikter från Mercys sida om det verkligen var nödvändigt.

Och detta evenneliga trampande runt, runt och runt - dock i högervarv och tack o lov inte blockhalt.

I morgon får han gå ut i sjukhage. Eller idag rättare sagt

Trött nu, så vansinnigt trött och lockan har hunnit bli en ny dag. Dags att knyta ihop säcken.

 Nattis!

 

 

 

Blev lite sorgsen igår då jag upptäcker att Mercy är halt på vänster bak. Höger framsko hade fått sig en duvning av bakhoven så den hade tappat en söm och hade en svag skevning mot den yttre trakten. Mercy verkar inte alls halt när han går rakt fram men att vända på stallgången och kliva runt vänster bak syns att det tar emot och gör ont. Han verkar dessutom irriterad i benet då han lyfter det och nästan småkickar med det. Men jag kunde inte känna någon ökad värme någonstans och då kände jag igenom hela bakbenet.

 

Jag hade det på känn då jag fick höra att både han och Varre sprungit satan i hagen då alla Isisvalacker släpptes tillsammans i hagen som ligger straxt intill. Varre verkar däremot ok, hon som verkligen inte brukar fixa att röja runt i hagen.

Jag som laddat och förberett Mercy för att ridas i denna vecka. Nu verkar det som om det blir ännu mer vila och ännu senare "kom-igång-igen".  

Jag har varit så tacksam över att Mercy haft så fina fötter och låtit alla skorna sitta kvar under denna skoperiod. Hasse kommer om två dagar, men Mercy lär nog tappa sin högra framsko redan idag.

Så himla.ledsamt, trist och hopplöst det blev allting med detsamma. Aldrig kan det få gå bra.

 

Pia ringde nu... Han är typ blockhalt på vänster bak, med viss ökad värme på insidan av kotan, men ingen svullnad - är det bra eller dåligt?

 

Avslutar detta och åker till stallet istället.

 

 

 

 

 

... Idag söndag...

 Raoul ringde precis och berättade att han nu landat i Johannesburg och att resan ner hade gått bra. Mellanlandade för att tanka i Kairo och bytte plan i Addis Adeba (stavning på den?) i arla morgonstund.

 

Igår (lördag) var jag tidigt till stallet. Med tidigt menar jag vid 12.30tiden. Så egentligen inte tidigt utan tidigare :)

 

Jag tömkörde Mercy som var riktigt, riktigt fin fastän det var jag som höll i tömmarna OCH trots att han ballade ur på vägen till ridbanan. Spänd som en fiolsträng den raringen efter att varit helt ensam ( med mig och Kerstin) i stallet. Ropandes efter sina kompisar så att det ringde i mina öron.

 

Väl nere på ridbanan gjorde han sina krumbukter. Specialaren... Bockning på stället, i en svag framåtgående rörelse (som säkert kan vara helt på stället med mer styrka) - jag undrar var det skulle vara för koefficient på det?

 

Varre kvar i hagen, Harm på galoppbanan. Lite frispel blev det, vilket jag räknat med, men inte så farligt ändå. Han sansade sig och var jätteduktig.

Känner att jag mer och mer får in känslan för tömmarna. Tyvärr måste man jag nöta in känslan och kanske är det inte alltid rättvist för hästen. Men Jag upplever att jag får kvitto på kvitto på att det bli rätt när han allt snabbare kommer till sans och visar lite samarbetsvilja. Jag har blivit extremt medveten om min hand i tömmen. Jag känner fördröjningen och att det krävs så himla lite för gensvaret. Jag måste vänta in svaret innan jag ger fler signaler. Att renodla hjälper/tygeltag och vara tydlig har jag jobbat stenhårt med ( även inne i stallet) Mercy är en känslig herre vilket man inte först förknippar honom med då man ser hans uppsyn. Han ogillar överraskningar. Jag vet inte vem som myntade uttrycket "har man en minut tar det hur mycket tid som helst men om du har mycket tid som helst tar det bara en minut". Tänker ofta på det när jag hanterar Mercy.

 

 

 

 

... Kan Ni tänka Er... Gårdagen toppae denna veckan tror jag.

 

Igår blev den date äntligen av , som vi skulle haft för två veckor sedan. Jenny, Anna N och Katten och sen jag då-  blev församlingen Saknade Linda som borde ha varit med. Men hon hade annat på schemat.

Vi började med en lunch på Åkersberga växförsäljning. Lunch i växthuset. Helt otippat att hitta ett så pass unikt matställe.

Maten var ok men miljön tilltalade mig verkligen.

Hiittade en pergola som var klädd med tyg och möblerad med en liten soffgrupp. Där satte vi oss och drack kaffet på maten. Vi blev kvar länge. Hästfolk som inte träffas ofta hade väldigt mycket att prata om :)

2,5 år gammal och så himla fin.

 

 

 

 

 

 

Blev en bra dag till slut :)

 

Rensade lite genom en tripp till tippen. Alltid skönt att bli av med lite bråte. Mer kommer att kunna få åka i nästa vecka då jag är solo (hehehe). Då finns det ingen som säger att "det kan vara bra att ha). Ska försöka mig på en röjning av självaste garaget. Men lovar inte att det är detsamma som att det faktiskt blir gjort. Vi har ju dessutom en övervåning där det finns massor att kasta ;)

 

För att återgå till den 31:a

Till stallet i vanlig ordning. Redan kl 15 och det känns så lyxigt. Red Varre i sällskap av Pia till Ångbåtsbryggan. En kortis, men ack så mysigt. Mercy - äk Happyface... Skötte sig utmärkt i linan. Men han snubblade till och gick ner på båda framknäna då han blev lite rädd för en fladermus precis framför huvudet. Han var väl uppvärmd när han snubblade och han verkade inte halt efteråt ( och han visar ingen hälta 2 dagar senare heller)

Inte så vådligt många bockningar på linan. Bitvs nästan lite loj som i uttråkad. Kanske är det snart dags att sätta sig på vildingen igen? :)

 

Igår fick jag för mig att läsa gamla inlägg. Jättegamla inlägg från tiden 2010.

När jag läser är det precis som om jag minns dagen exakt, precis som om det bara var i förra veckan.

Helt otroligt då jag alltid har tyckt att alla inlägg är så lika varandra, att det aldrig händer någonting nytt.

 

Hästintresset var det ja. Det var DÄRFÖR jag startade upp denna blogg. Det är lätt att glömma bort på vägen att det var för att dokumentera mina framgångar(?) eller i vart fall mitt liv med mina hästar, som jag gjorde en kickstart den 27 december 2008.

 

I går fick Mercy äntligen komma ut i logeringslinan på ridbanan. Å herre min je vilken galen pålle jag hade i linan.

Massor av överskottsenergi i den unge herrn. Men vad hade jag förväntat mig? Jag hade gjort ett medvetet val. Jag "ställde av" honom när jag förstod i vilken vobblig situation jag själv hamnat då företaget jag arbetade på försatts i konkurs. Tänket " säkerheten först" är ett motto som jag lever efter. Jag orkar inte vara balanserad på en bockig häst när hela det vanliga livet är precis lika skumpigt. Det är som gjort för att göra sig illa.

 

(Nu har "igår" hunnit bli "förrgår". Tröttmössan orkade inte skriva klart ;) )

 

I torsdags opererades Asta för katarakt på vänster öga. Ny lins och vi märker redan att hon ser betydligt bättre.

Själva operationen är ett rätt okomplicerat ingrepp. Det är eftervården på en hund som kan bli besvärlig.

Ögondroppar 5 ggr/ dagligen de första tio dagarna. Sedan blir det ögodroppar ytterligare 14 dagar men då enbart en ggr/dag. Det är cortisontabletter och naturligtvis en tratt på huvudet.

Tratten är det jobbigaste. Men tyvärr ett måste för att förhindra att den nya linsen skulle bli bortkliad. Tratt på -dygnet runt i 10 dagar och den får inte tas av ens under kopplade promenader.

Lek med andra hundar tidigast efter ytterligare 3 veckor...

 

 

 

 

 

 

 

... Måste säga att jag är lyckligt lottad med fina vänner och familj omkring mig.

Jag vet att jag inte är den bästa att höra av mig. Men Ni finns där- alltid, i mina tankar.

 

I söndags fick jag finbesök iav Sandra till stallet. Med som sällskap hade hon Boki.

Vädret  vr på topp. Nästan 15 grader varmt och en sol som sken på oss.  Det blev en supermysig ridtur trots drevjakt på rådjur runt i skogarna.

Efter ridturen blev det fika. Sandra hade bakat en  äppelkaka som varje bit var som en hel måltid. Men så gott till kaffet :)

Det blev mycket snacka förståss.

Tänk att vi äntligen gjorde det vi sagt att vi skulle göra så många gånger... Rida tillsammans - som förr. Härligt var det och jag hoppas att det inte var sista gången.

Stort tack fina Sandra för att du kom och förgyllde min söndag.

 

... blev just inga äventyr...

 

Det mest äventyriska jag gjort var att igår rida ut med Pia ( som vanligt på helgen ;) )

Ny vända... i skogen förstås, över stock och sten och berghällar - såklart... Varre kändes fantastisk pigg, glad, framåt och fräsch... Jag tror att mina uppvärmningsövningar, "sjukgymnastik"  och lättare strech efter ridpassen är precis vad hon behöver. Glad i hela hjärtat när vi kom tillbaka så det blev lite busgalopp uppför backen mot stallet :)

Jaja... jag vet att det inte är särskilt moget av 2 40+are att 1. galoppera mot stallet... 2.Tjuta av skratt för ynkliga knappa trettio meter i galopp, men det är så uppfriskande.

Jag hade aldrig gjort det med Mercy... Men Varre är min bästis... hon skulle aldrig.... (eh...) ;)

 

Idag var det fullt av bilar och med dem en hel massa tillhörande orangeklädda jägare överallt... Parkerade efter vägen, som bytte kläder efter vägen, som körde bil efter vägen och inte minst smög omkring i skogarna.

Pia hade inte fått någon info om i vilka områden de skulle jaga så idag vågade vi oss helt enkelt inte ut att rida.

Idag blev det bara att gno hästarna rena från den lera de så seriöst omsett att smörja in sig med - bara för min skull... Mocka givetvis, men sedan bar det iväg hemåt.

Nu blir det Ojja till middag.... Yum, Yum :)

 

 

 

 

 

 

.... är ibland så himla jobbigt, ibland tom riktigt svårt, ibland är det himla roligt, ibland önskar jag att kunde skriva precis rätt ur hjärtat, ibland önskar jag att mitt liv inte var så inrutat så att det fanns något nytt och spännande i mina inlägg och ibland kan man knappt vänta till man få skriva om det gamla vanliga...

 

Jag är nog en sann periodare när det gäller bloggeriet.

 

I veckan som gått har Elin varit med hela 2 gånger.... För att få köra lite bil är det uppenbart värt det ;) 

 

Jag själv verkar ha kommit in någon form av  "i väntan på att något ska hända"-fas... Även fast jag vet att ingenting någonsin händer den som inget gör... Men just nu får det vara så.

Så just nu, sedan några veckor tillbaka vilar Mercy, han blev lite kinkig ett tag i början av fällningen och sedan kom annat sk*i i vägen och satte stopp för mig. Men jag kommer igen - jag ska komma igen! Hoppla, hoppla! - min ädla springare :)

 

 

 

... Har inte inneburit någon vidare behaglig känsla. 

 

Men om jag nu ska säga något som var bra.

1. det gick fort att få inskrivningsintyget på arbrtsförmedlingen, det där lilla intyget  som konkursförvaltaren ska lämna in för att vi ska kunna få statlig lönegaranti....

2. Mercy accepterade, efter envis övertalning, att jag friserade manen på honom. Mercy är jättekänslig så att rycka manen går inte, men med mankniven kan det fungera framöver . Stort framsteg...

 

 

 

Nu är det dags för lite uppdateringar om mina hästar - Visst!?

 

Mercy har kanske fått lite väl mycket vila... Flera dagar på raken faktiskt. Det har gjort att han verkar ha en nästintill orimlig överskottsenergi... Han är rädd för precis allt för närvarande. Pia hade ett fasligt sjå attt få honom med sig över gårdsplanen häromdagen. Vi beslutade att vi byter hage from nästa vecka så att det blir mer för pållarna att kika på och mer kontakt med de övriga hästarna. Sommarhagen där Mercy och Varre gått i några månader nu ligger lite mer avskilt.

Hagbye, fler hästar runt omkring lär innebära att Mercy kliver ur skorna lite titt som tätt. Jag får se till att hålla mig väl med Hasse  ;)

 

Varre har börjat tagga ner vad det gäller stora tunga maskiner - det är iaf min upplevelse. Förr kunde hon inte inte gå förbi en parkerad traktor utan att ögonvitorna syntes. Nu kan Clas åka förbi med traktor och släp då vi står på 5-6 meters avstånd och hon behåller sitt lugn någorlunda. Det känns ju bra. Hon har ju ändå hunnit bli 20 år :)

 

Varre känns lite stel i sin gamla kropp, men när hon väl sätter fart vill hon inte stanna och i galopperna kan hon t om vara svår att hålla när vi rider med sällskap. Hon är lite som jag - Full fart eller ingen fart alls.

Igår var red vi ut med Pia och Bella.

Jag upplever det som om Varre älskar att komma ut i skogen. Fastän jag litar inte riktigt på att hon har koll på sina ben i alla lägen. Hon marscherar nämligen i god takt även bland stockar, rötter och sten. Önskar att hon tog det lite lugnare över berghällarna men öronen är spetasde framåt och dit öronen pekar - dit ska vi.

Kanske är min oro obefogad, kanske hänger den ihop med att jag känner hur ont det skulle göra om vi halkar eller fastnar och inte kan ta oss därifrån. 

 

Tidigare i veckan fick jag ett brev från SLU som har ett pågående forskningsprojekt om vilka gener som påverkar om en häst utvecklas till en bra tävlingshäst.

Hästar födda 2006 eller senare vill de använda i sin studie och de vill ha tillstånd att använda de hårprov som togs vid fölregistreringen.

De ville förutom hårproverna även att jag skulle besvara en enkät som skulle vara ett komplement till den information som finns från unghästbedömningarna. Väldigt många frågor och en del är svåra att bedömma i skalan A-F.

Men jag hoppas att alla som fått brevet besvarar enkäten efter bästa förmåga och därmed ger SLU möjlighet att komma vidare i forskningen för förbättrad prestation (och hållbarhet ?) hos Svenskt varmblod SWB.

 

Hösten är här hörrni... Skrapade bilrutorna för första gången i torsdags - Brrr...

Om 3 månader byter vi året till 2014 och en jul innan dess... Hoppas att nästa år blir ett toppenår- vi bestämmer det!

 

Jag önskar att det är sommar,  jag önskar att min syss inte bor så långt bort... Att det finns en sjö att hämta tid och pengar ur... Tänk vad alla problem bara skulle försvinna.

 

.... Men....

 

Det där spöket jag ofta skriver om... Bockade faktiskt idag också :-o

 

Vi red ensamma och han går bättre och bättre ensam. Skrittar och vi kan tom orkahålla trav nnågra hundra meter även i riktning från stallet.

 

Idag fick vi möte av Clas i röda traktorn med släp ... Jag fick hjärtat i halsgropen och vände. Men snälla Clas stannade traktorn, slog av motorn och signalerade åt mig att vända. Vilket jag givetvis gjorde. Vi tog oss förbi men Mercy var riktigt osäker på om det verkligen var okey. Då vi passerat startar Clas traktorn igen, vilket givetvis fick Mercy att hoppa ur skinnet. Samtidigt får vi möte av Annelie och Åsa. Och kommenterar att han och jag var jätteduktiga son fixade det där. Sedan sa Åsa att tyckte att jag kommit långt, då hon så tydligt mindes att min önskan i vintras var att ville kunna rida ut på honom utan sällskap.... Tänk att man måste påminnasom fframstegen. Visst har det tagit sin tid... 

Idag red har först Mercy i ca 45 min och sedan fick Varre ungefär lika många minutrar. Men Varre fick sällskap runt åkerkanterna och hon var grymt taggad den gamla damen. Älskar mina båda pållar. Idag kände jag verkligen vilken push uppåt för humöret det är att ha så fina djur... Kärlek <3

... jo ... honom höll jag faktiskt på att åka av idag. En enda bockning mitt i skogen dessutom i uppförsbacke... did not see it comming... tappade ena stigbygeln och hamnade i framvikt... Inte mer än ogjort....

Varefjunet uppför sig alltid. Glad och positiv traskade hon med raska steg ner mot ångbåtsbryggan med Harm och Elise som sällskap. Jag blir alltid så glad när jag tagit mig dit. Den platsen gör någonting med min själ. Kanske ska jag besöka den oftare?