Anna ☼

Tittade precis på startlistorna IGEN och jag är fortfarande bortlottad :(
Skikcade ett SMS till tävlingsledningen och meddelade att jag absolut fortfarande är intresserad av att rida i Södertälje på söndag. Fick som svar att "vi lägger er som är bortlottade i turordning. Men jag är nästan säker på att vi kommer att få in strykningar närmare helgen. Håll utkik! :)"

Så jag håller utkik nu och det gör även mina klubbkamrater som ska med på samma tävling :)
Håll tummarna för att jag kommer med...

Hade S-K-I-Tont i revbenet när jag skulle rida lektion igår. Jag glömde ta värktabletter innan jag åkte till stallet. Ändå stod jag med skåpet öppet, funderade på avd jag skulle ha, kom inte på det så då stängde dörren igen och jag for till stallet... Virrigt värre... Men det är väl så när man har så bråttom hela tiden. Skulle ju skynda mig upp och ta in hästarna. Ridningen gick väl sådär. Jag orkade inte sitta emot och ta förhållningar som jag borde. Fick inte riktigt samma känsla som igår.
Elin följde med och satt och frös under Varres täcke. men hon tycker att det har hänt massor sedan hon sist följde med mig och det är alltid kul att höra. För det har verkligen hänt massor, man ger sig bara inte riktigt tiden att tänka så. Lydnaden har det hänt massor med. Igår traskade hon bara rätt in i transporten då vi skulle till Nibble. Först fattade jag inte vad det var som hände, hon bara stod där. Så smidigt ska det alltid vara, men det är det sällan.

Hade en för mig tidig träning för Rebecca igår.
Jag måste säga att jag börjar fatta vad det här med ridning går ut på :)... Kan kanske tyckas aningens trögt- jag vet... Men vad jag försöker säga är att känslan börjar på att infinna sig. Jag kommer snabbare till ridning, sen om allt är perfekt är inte riktigt samma sak. Men jag känner förändringen i både mig och Varre. Jag orkar mer och längre. Sitta emot och hålla om och samtidigt koordinera både mig och pållan är faktiskt inte fullt lika jobbigt som det var för några veckor sedan. Men det är fortfarande jobbigt :). Jag känner att vi gör framsteg och det känns underbart!

Jag fortsätter att åka ensam på mina träningar och det fungerar förvånansvärt bra. Varre fick ett "knäppryck" i går då vi skulle åka till träningen. Jag såg verkligen att hon blev skräckslagen för något och hon kastade sig bakåt och sprang sedan åt sidan och naturligtvis halkade hon till. Men hon lugnar sig fort och jag belönar inte henne inte med klappar förrän hon faktiskt står där alldeles lugn. Då började vi om lugnt och försiktigt och vips så stod hon i trailern. Hon är inte helt omöjlig hon har bara extremt lätt för att jaga upp sig :) Det vill ju till att jag behåller mitt lugn annars blir det pannkaka.
Hem är det sällan några problem. Hon flemar lite sedan "rinner" hon in i trailern ;)

Hästar kan förbättra luktsinnet ytterligare genom att sträcka överläppen uppåt och utåt, så kallat flema. Detta gör de bland annat för att förstärka doftintrycket om de känner en doft som de aldrig känt förut eller om något luktar väldigt intressant.
(Denna bild och text har jag lånat från Wikipedia)

Nu är det ett tag sedan jag sist gjorde ett inlägg. Der är aldrig riktigt meningen att det ska gå dagar mellan uppdateringar, men jag orkar inte. Jag prioriterar att sova på soffan helt enkelt :)

Nu ska vi se...
Onsdag .. Raoul hade fixat trailerns lysen, så nu fungerar den igen Underbart! Tack min Skatt ♥ . Rebeccaträning stod på schemat, kl 19.30 skulle jag vara framriden och klar. Träningen gick verkligen superbra, trots mitt onda "rävben".
Om jag förra onsdagen skrev att jag aldrig ridit Varre så fin någonsin, så skriver jag detsamma om denna senaste träningen. Rebecca avslutade lektionen med att säga att hon var imponerad över hur jag fick Varre att arbeta. Inte helt utan att man sträckte upp sig lite extra. Jag kände verkligen att hon kom igång med sina bakben ordentligt och hur lätt hon blev fram, hur svårt det blev att sitta i traven då jag fick enormt mycket rygg och sköt på med bakbenen, samtidigt som hon på ett annat sätt blev behagligare eftersom hon blev mer lyhörd. "den här formen vill jag se i Södertälje" hörde jag Rebecca säga...Synd att jag inte hade någon med mig som kunde ha filmat oss. Min nya vana trogen (kaxig va?! ;) ), åkte jag ensam till Nibble och ensam därifrån.
Det är rätt skönt att klara sig själv och inte behöva vara 2-3 personer som lastar.
Allt ger resultat. Om man aldrig åker någonstan, kan hästen heller aldrig vänja sig vid lastningen. Om jag aldrig lyckas få min häst eftergiven i ridningen kommer den heller aldrig att vara följsam på marken eller vice versa... Det är bara att inse att det är JAG som avgör skillnaden mellan att ha en olastbar häst eller en lättlastad häst.
Allt hänger ihop...

Torsdagen... Jösses ont i revbenet så jag trodde helt klart att jag skulle dö... Nästan inte sovit en blund under natten. Trött av förvirrig upp på morgonen och till jobbet. Men i all hast glömde jag visst ett specifikt klädesplagg, vilket jag inte upptäckte förrän framåt lunch. Det gav ett gott asgarv då jag häpen konstaterade för Agneta "att jag klädde mig själv i morse" glömde BH´n...
Tog en smärtsam, men kort ridtur på kvällen, i blåst och -7... Petade i mig Voltaren oh Ibumetin till sänggåendet för att få sova några timmar.

Fredag - fortfarande ont i revbenstrakten... Hade siktet inställt på att åka till Flen och hämta hem ytterligare ett lass med hö. Men väderprognosen varnar för 30-50cm snö och ett allmänt kaos så vi ställde in det. Dumt att utmana ödet. Det får bli en annan gång. Just för tillfället har jag hö så jag klarar ett tag. Varre fick vila, pysslade lite bara, vilket hon allt mer verkar uppskatta. Hon har blivit ett riktigt mysmonster :)

~~~~~~~~~~♥♥♥~~~~~~~~~~♥♥♥~~~~~~~~~~♥♥♥~~~~~~~~~~♥♥♥~~~~~~~~~~♥♥♥~~~~~~~~~~♥♥♥

Idag fortsätter snön att falla och det ser ut som om det blåser upp. Revbensont har jag ff :(
Klockan är nu 11.30 och jag har mina funderingar på att sakta röra mig mot stallet. Har lite pyssel att göra. Gulliver är den som nu smiter ur hagen och står och jollrar med allt han kommer över utanför hagen. Måste kapa lite grenar som går in i trådarna och sedan koppla på Gulle och Doris hage på den lilla strömkälla vi har till Varre och Kopia. Hoppas att aggregatet orkar med all denna tråd. Dags att sätta lite fart om det ska hända någonting idag. Elin har sovit hos Zandra i natt så jag bör väl samla ihop henne också.

Igår hade jag "vår" revisor hos mig som gick igenom allt utom lagret eftersom det fortfarande felar. Arbetet och revisionen gick riktigt bra.

Bytte mitt intag mot Emellies utsläpp vilket var en väldigt bra lösning då jag inte kom ifrån jobbet förrän kl 17.30.
Stannade till på Granngården och köpte mat till pållarna. Provade att rida, men revbenet kändes lite obehagligt så det blev inte långa stunden. Kvällsfodrade åt Lotta och åkte hem.

Uppe med tuppen. Idag skulle vi till syster-yster och hämta hö.
Hästtransporetn kunde vi glömma. Raoul fick aldrig igång elen i den. Sladdarna hade visst ramlat ur sina infästningar i självaste kontakten. Ett kopplingsschema gjorde ju absolut ingen skilllnad då färgerna på sladdarna i trailern inte alls överensstämde med detta schema. Åkte till macken och hyrde ett gigantiskt släp. Väl förankrade i säkhetsselen styrde vi kosan till Flen. Kl 9 satt vi i bilen.

Lastade in 70 höbalar, fikade, hälsade på hästar och hundar innan vi åkte hem.

Skadade ett av revbenen då jag helt osmidigt skulle rida Varre barbacka i fredags. Det kändes inte så allvarligt just då även om jag känt av att jag slagit i det. Men herrejässes vad ont det började göra efter att jag burit några höbalar och då veta att de ska av släpet hemma och lastas in på skullen... hujujjj...

Några bilder av hökånkande blev det inte, inte heller på fikat... Men här kommer iaf de utlovade bilderna på odjurena ;)



Emmy!

Lucky (helt galen i snödrivan då husse skottade snö)

Lady, den nu 30-åriga damen som har mycket på sitt samvete... Hon är den främsta orsaken till vår ponny Gulliver, som senare blev orsak till min Varre :)


Mor och son (Chaconne och Quick-Step)
Chaconne ägs av Annika. Q-S och Lady är syrrans pållar.



Nu är jag lite trött och seg efter allt åkande. Hann bara hem och äta en bit vid 19-tiden för att sedan sätt mig och köra hela den långa vägen ut till Färentuna och hämta Elin hos sin pappa. Bytte utsläpp med Emellie i morgonbitti så nu ska jag faktiskt lägga mig och sova gott.

Denna helg har Elin pappahelg och hon blev hämtad på em...

Båda pållarna att fixa, men jag tycker att det går ganska snabbt numer. Jag har fått in ett arbetstempo som känns rätt ok.

Igår (fredag) då jag fixat allt det praktiska med mat, mockning och vatten stod jag och borstade på Varre då Lottas "gubbe" Bosse(? ...om jag minns rätt) kom och strök med händerna över Varre. Han började att klappa henne vid halsen och följde sedan hela hennes överlinje... jag tänkte att har ett väldigt lugnt sätt att röra vid främmande hästar... Då bosse kännt på Varre ett tag berättade Lotta att han har "heeling"... Min första tanke var att.. "ja,ja! känn på du" ... Jag har alltid haft en känsla av "hokuspokus" när man talar om haeling... Kanske för att jag själv aldrig fått uppleva det...

Jag gav honom iaf utrymmet att känna igenom pållan min. Jag menar det skadar ju inte... men ganska snart såg jag att det började att "hoppa" i muskultauren i ryggen, bara genom att han höll sin hand på ett ställe. Varre började gäspa och tugga och hon blev alldeles skummig på tungan. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska tro om det här med healing... Muskulaturen efter hans händer var nästintill glödheta... Är det verkligt eller inte? Kan musklerna i skanken bli varma av att bara få händerna lagda på sig. Kan man få höger bakben att vibrera om man bara lägger handen över en punkt någonstans vid korset på vänster sida?... jag är fortfarande skeptisk till begreppet healing... Det betyder ju läkande... Men eftersom Varre blev så enormt avslappnad måste det ju ha hänt någonting... Någonting gjorde han ju. Det är alldeles uppenbart.
Han höll väl på i gott och väl en timme och efteråt skulle Emellie och jag ut och rida.
  Jag beslutade mig för att det fick bli en barabackaritt. Något som jag normalt sett aldrig gör. Jag tycker det känns så hemskt obalanserat, vingligt och osäkert... För mig alltså... men man ska ju testa sina gränser. Jag har bara ridit barbacka på Varre en gång tidigare och det var drygt ett år sedan, med Vonne och Paullina och då bara i lite skritt och trav... Igår blev det alla gångarter... Bära eller brista tänkte jag och fattade galopp... Nu varade inte galoppen så länge då jag fattade den i slutet av uppförsbacken, men det blev kanske någonstans 50-100m :)
Rätt behagligt, mycket behagligare än skritt...
Ont i fram...... Ni som vet hur Varres manke ser ut förstår vad jag menar :) Men idag känns det inte alls, tack o lov :)

 

"Kan man inte säga någonting rart så säg ingenting alls"

... heter Peppar... Visst är hon sööööt! :)

(Afrikans pygméigelkott)

Skulle ha sovmorgon, men kan inte sova. Har massor av tankar som flyger genom skallen.

Denna helg har mamma och pappa varit hos oss.
Jag har hjälpt henne med att komma igång med bloggandet inför sin 3 veckor långa resa till Kenya tillsammans med sin syster.
 Min kusin och hans fru är i Kenya för att adoptera ett barn. En bestämmelse som landet har vid adoption är att man måste bo kvar i landet i några månader.

Tanken är iaf att mamma ska använda bloggen för att skriva om sin resa och lägga upp massvis av bilder. Så det har vi fokuserat på. Allt mellan Elin och mina stallvistelser och våldgästning hemma hos Malin och Svante. Vi har varit lite nyfikna på Malins lilla igelkottsfröken som fick namnet Peppar. 
Peppar var verkligen jättesöt. Men hon låg bara och sov. och var skapligt irriterad över att inte få vara lämnad ifred. Tog några bilder, men de blev verkligen inte bra... Bara en massa piggar :) Ska man ta bilder på igelkottsfröken får det bli efter mörkrets inbrott då hon tassar runt i lägenheten. Ja, vi får se om Elin kan få med sig några bra bilder som jag kan få visa här.

Nu är även Raoul vaken och håller på att plocka ur diskmaskinen. Jag ska nog hjälp till :)

Fick jag och Emellie sällskap av Vonne på ridturen. Vonne fick låna Sandras Pepci. Det var hemskt länge sedan som jag red med Vonne och jag har verkligen saknat hennes sällskap. Doris blev halt veckan innan jul och har sedan dess inte ridits pga av det. Vonne tog Doris till vetten för precis en vecka sedan och behandlade henne. Vi hoppas att hon snart är värsta piggelinen ialla benen och kan hänga med på ridturerna igen.

Som omväxling denna vinter så har det snöat idag... Ovädret kommer precis lagom så att jag ska pulsa genom hög och blöt snö -igen, då jag ska släppa ut pållarna i morgon bitti... Samma visa förra veckan och då kom det såna mängder att jag hade nysnö upp till knäna då jag pulsade upp till hagarna.

Nu tänkte jag lägga mig och plugga lite dressyrprogram innan jag somnar. Behöver skönhetssömnen mina vänner... Ska ju upp innan tuppen vaknat i morgon.

Sov Gott!